Plommonmarmelad med rom

Jag älskar plommon, både att äta som de är och att lägga med i bakverk och desserter av olika slag. De är också jättefina att koka marmelad på. I det här receptet får de lite extra smak av en gnutta mörk rom. Men det går givetvis lika bra att utesluta om man så vill. Prova också att låta en delad vaniljstång koka med. Plocka bort den innan du häller upp marmeladen på varma, rengjorda burkar.
700 g plommon av valfri sort
6 dl råsocker
saften av ½ citron
2 msk mörk rom
Skölj och kärna ur plommonen och dela dem i mindre bitar. Lägg i en stor syltgryta tillsammans med sockret och citronsaften. Koka upp och koka på svag värme i minst 40 minuter – gärna längre (jag brukar koka min marmelad en timme). Rör om då och då och skumma.
Alldeles mot slutet av kokningen häller du i 2 msk mörk rom, rör om och låt småkoka ytterligare ett par minuter. Häll upp på varma, väl rengjorda burkar och förvara mörkt och svalt.
Recept och foto: Bitte Assarmo




Lyssnarna är drivkraften!

Pia Lagus röst är välbekant för radiolyssnarna i Österbotten. Hon jobbar på Yle Österbotten med förmiddagssändningarna och beskriver sitt jobb som världens bästa. Hon tror på radions framtid och pekar på hur viktigt ett radioprogram kan vara för att hålla en ensam människa sällskap och hur lokala och regionala sändningar kan engagera lyssnarna.
Till utbildningen är hon klasslärare, men ända sedan ungdomen har Pia Lagus varit involverad i arbetet med radio.
– Kanske fanns det med i bilden redan när jag som barn hade en favoritlek där jag både var kändis och intervjuade mig själv. Jag märkte småningom hur intervjuerna blev allt längre och dominerade lekarna allt mera. Tillsammans med barndomsvännen Ulrika ”Ullis” Back gjorde vi också egna radioprogram – där vi själva gjorde allt! Vi gav också ut egna tidningar.
1986 ordnade Svenska Österbottens Ungdomsförbund (SÖU) en radiokurs och på den var Pia med. 1989 blev det aktuellt med en ungdomsradiokanal i SÖU:s regi och de som gått kursen tillfrågades om de var intresserade av att vara med.
– Jag var intresserad av att pröva på så för mig började alltsammans med ungdomsradio för SÖU:s räkning, och småningom blev det regionalradio och sedan riksradio.
Ungdomsradiosändningarna var korta men lärorika för hennes kommande yrke. Det handlade om intervjuer med ungdomar, reportage om ungdomsfenomen och så
bevakade man besök av kändisar i regionen.
– Min första kändisintervju var med de rikssvenska sångerskorna Lili och Sussie som uppträdde i Nykarleby.
Musik eller journalistik?
Under ungdomsåren höll Pia samtidigt på med musik.
– Lärarna i skolan förde en inbördes kamp om huruvida de lutade åt att skicka mig för att studera musik eller journalistik.Men så började jag studera till klasslärare med specialisering i musik. Så på sätt och vis fick båda lägren litet rätt.
Hon ser arbetet som klasslärare som närbesläktat med journalistiken.
– I båda fallen har man något man vill berätta om för andra, man vill ta reda på hur det förhåller sig med olika saker och visa nya saker. Man vill väcka nyfikenhet och inspirera och vidga sin egen och andras tankevärld.
Hon erkänner att många gånger blir hon nyfiken själv.
– Ja, jag blir själv intresserad och skulle vilja göra allt jag pratar om, skrattar hon.
Aktivt liv – både på jobbet och på fritiden
– I mitten av 1990-talet gick ungdomsradion över till direktsändningar och samarbetade först med regionalradion och senare med riksradion. 1995 började sändningarna med Radio X, som var föregångaren till Radio X3M, och där var jag med och fick min första anställning. Så klasslärarbanan lämnades litet därhän.
I slutet av 1990-talet genomförde Yle en kanalreform och Radio X3M inledde verksamheten och Pia blev producent för kvälls- och sedan också eftermiddagsprogram och fungerade som arbetsledare.Pia 2 webb
– Jag hade som mest ansvar för tjugo olika radioprogram. Det var roligt att få vara med och tänka på nya sätt och utveckla kanalen. Vi rörde mycket på oss och turnerade i skolor, gjorde utesändningar från festivaler med mera.
Under en period jobbade Pia också med barnradio, bodde i Kyrkslätt och jobbade i Böle.
Småningom gick flyttlasset tillbaka till Österbotten och Pia började jobba på Radio Vega, som numera heter Yle Österbotten.
– Sedan 2010 har jag jobbat med förmiddagssändningarna som hör till Yle Österbottens redaktion tillsammans med nyheterna och morgonprogrammet.
Redaktörerna jobbar en vecka i studion och en vecka som reporter ute på fältet där de antingen bandar in olika inslag eller sänder direkt. Också arbete med webben och planering ingår i arbetet.
– Särskilt mycket tycker jag om direktkontakten med gäster och lyssnare i studion, men det är också skönt att sätta sig i bilen och köra i väg och komma ut.
Också på fritiden rör hon mycket på sig.
– Ja, jag är föreningsaktiv så att det ibland blir i överkant eftersom jag tycker om att vara med och har svårt att säga nej. Familjen bor i Kvevlax och de flesta fritidssysselsättningarna har anknytning till barnens hobbyer eller våra hundar.
Det blir mycket fotboll, Kvarkens retrievers och natur, frilufts- och båtliv och motion.
– Men ibland försöker jag att ingenting göra. Jag drömmer om att kunna återuppta ungdomsintresset för musik och skulle också gärna ha mer tid för umgänge med vänner och bekanta.
Utmaningar i framtiden
I september ändras kanalens sändningar om. För Pias del innebär det bland annat att förmiddagsprogrammet får längre sändningstid och det lokala och regionala bereds mera utrymme.Pia 3 webb
– Det känns positivt. Regionerna är viktiga och lyssnarna uppskattar det lokala. Det blir ännu mera direktsändningar utifrån fältet i samma anda som Kvarken-veckan vi hade i juni då vi hade en radiostudio ute i Björköby i Replot skärgård. Det var positiva kontakter med lyssnarna som fick möjlighet att få ett ansikte på rösten de vanligen bara hör i radion och vi som jobbar kunde personligen ta emot tips och så vidare. Jag kände mig igen en gång ödmjuk inför att se hur mitt arbete är viktigt för många, då radioprogrammen till exempel kan vara ett sällskap för någon som är ensam.
Pia konstaterar att exempelvis ”Firarsvängen” är ett omtyckt och populärt program bland lyssnarna.
– Lyssnarna ringer oftast in, pratar en stund och berättar om släktingar och vänner som har födelsedagar eller andra tilldragelser att fira och så spelar vi musikönskemål i mån av möjlighet.
Då hon ser framåt har hon svårt att se hur yrkesrollen kommer att gestalta sig fram-
över även om hon vill fortsätta att jobba med radio.
– Kanalerna för lyssnande förändras snabbt, men jag hoppas att radion som etermedia får vara kvar så länge som möjligt. Vi har hjälp av en del av den nya tekniken, till exempel Arenan där lyssnarna kan ta del av våra program via sina datorer, medan andra knycker radiolyssnare. Vi har ännu den trogna radiolyssnargenerationen som knäpper på radion på morgonen och lyssnar under dagen – men mina barn hör nog inte längre till radiolyssnarna. Jag tycker att radions starka sidor är att vara ett sällskap för människor samtidigt som den vidgar människors vyer, bildar och upplyser.
Mötena och berättelserna berör
Om sig själv som radiopersonlighet tänker Pia att hon har lätt att få kontakt med människor och skapa en avslappnad stämning.
– Jag har lätt att ta folk på ett bra sätt. Till exempel renodlad nyhetsjournalistik skulle inte vara min grej. Skulle jag inte jobba på radion skulle jag kanske driva hunddagis, café eller kanske ett ålderdomshem.
Som ung tyckte hon att det var ”häftigt” att vara med och göra radio, i dag är drivkraften lyssnarna och att göra program som känns viktiga och meningsfulla.
– Det här är världens bästa jobb!
Under tjugofem år har Pia fått vara med om många speciella händelser.
–Det speciella med mitt jobb är alla möten med olika sorters människor. Det är deras berättelser som berör mig mest och som jag alltid kommer att minnas och se tillbaka på.
Text: Lilian Westerlund
Foto: Martina Uthardt




Pasta- och tonfisksallad (3–4 portioner)

Det här är en riktigt matig sallad som passar bra som lunch. Gör en liten sats hemgjord majonnäs och använd den som bas. Har man pasta som blivit över passar det extra bra att göra tonfisksallad på resterna.
3–4 dl kokt pasta
1 msk olja
1 tsk vinäger
salt
peppar
1 brk tonfisk
1 äpple
en liten sats hemgjord majonnäs (ca 1 dl)
1 dl gräddfil
1 tsk curry
½–1 isbergssallat
2–3 kokta ägg
Börja med att koka pastan ifall du inte har överbliven pasta från förr. Låt den svalna. Koka äggen och låt dem svalna.
Gör en dressing av olja, vinäger, salt och peppar och häll över pastan.
Rör ihop majonnäs, gräddfil och curry. Skala äpplet och skär det i tärningar. Häll spadet av tonfisken. Rör ner tonfisk och äpple i majonnäsblandningen.
Skölj isbergssallaten och skär eller riv den i mindre bitar. Skala de kokta äggen och skär dem i klyftor.
Blanda försiktigt ihop pastan, tonfiskröran och sallaten i en skål. Toppa med äggklyftorna.
 
Hemgjord majonnäs
Det är enkelt att göra sin egen majonnäs och det tar inte heller särskilt lång tid. Jag tycker om att den hemgjorda varianten blir lite mildare i smaken än den köpta majonnäsen på tub. Receptet är en förenklad men väl fungerande version av majonnäsreceptet i Rutiga kokboken. Det underlättar att ha en hjälpreda som håller i skålen då majonnäsen ska vispas ihop.
1 äggula
1 tsk senap
salt
vitpeppar
curry
några droppar vinäger
ca 1–2 dl matolja
Det är viktigt att både ägg och matolja har samma temperatur, annars skär sig majonnäsen lätt. Ta fram direkt ur kylskåpet eller låt båda stå i rumstemperatur en god stund.
Separera äggulan från vitan. Sätt gulan i en liten skål med rundad botten. Tillsätt senap, vinäger, en nypa salt, “några skak” curry och en liten “pust” vitpeppar. Rör ihop blandningen.
Nu ska matoljan vispas ner. Jag brukar använda en gaffel men elvisp fungerar förstås också om man vill. Det är väldigt viktigt att bara hälla i lite olja åt gången och att vispa ordentligt hela tiden. Börja med att hälla i en första tunn stråle olja samtidigt som du vispar. Häll inte i mer olja innan du har vispat blandningen slät.
Fortsätt att först hälla i lite mer olja och sedan bara vispa några gånger tills majonnäsen börjar bli tjockare i konsistensen. Då kan du hälla i resten av oljan (men fortfarande i en fin stråle!) samtidigt som du vispar. Om majonnäsen ser ut att vilja gryna sig gäller det att snabbt sluta hälla i olja och i stället bara vispa tills den igen blir slät och blank.
Oljemängden i receptet är ungefärlig, du bestämmer själv när du tycker majonnäsen är lagom.
Recept och foto: Johanna Granlund




För familjen Friman är företagandet en livsstil

Familjen Friman driver en verkstad, en diversehandel, ett kafé, en restaurang och
ett svarveri i Tenala, Raseborg. I framtidsplanerna ingår också ett ysteri, ett ölbryggeri, service för campingturister och uthyrning av nyrenoverade lägenheter.
Per-Olof (Pelle) Friman i Tenala är företagare ända ut i fingerspetsarna. Han är uppvuxen i en företagarfamilj och förutom att han själv under största delen av sitt vuxna liv varit egen företagare, har han också fått hela sin familj involverad i företagsvärlden. Till familjen hör frun Anne Lindholm, döttrarna Daniela och Emma samt sonen Simon som allesammans verkar inom familjens företag i Tenala.
Pelle är uppvuxen i Karis och tillbringade ungdomstiden i Bjärnå. För 20 år sedan startade Pelle sitt första egna företag, traktorverkstaden P-O Friman i Tenala. I verkstaden underhåller han tillsammans med anställda allehanda maskiner. Under de gångna åren har Pelle byggt upp företaget som betjänar kunder både lokalt, nationellt och internationellt. Tack vare verkstaden har han med hjälp av sina kundkontakter byggt upp sin övriga verksamhet.
Fru Anne Lindholm är uppvuxen i Tenala. Hon är utbildad kock, och jobbade först i skolköket i Tenala. Därefter jobbade hon i över 20 års tid som närvårdare på servicehemmet i Tenala innan hon blev egen företagare tillsammans med Pelle. I början skötte hon mest de administrativa uppgifterna på kontoret, men hon hade större visioner för företaget som hon utvidgade. Hon ville att kvinnfolket också skulle ha någonting trevligt att titta på medan männen handlade skruvar och muttrar på verkstadssidan. Anne utvidgade således företaget år 2007 genom att öppna en liten butik med heminredningsartiklar och trädgårdsprylar.
Dottern Daniela, 27 år, är också kock till utbildningen. Hon hann jobba fem år på ett skolkök i Ekenäs innan familjen öppnade sitt kafé på övre våningen till sin diversehandel, och hon av den anledningen började jobba här. Numera fungerar hon som husmor i familjens restaurang Bakfickan som finns alldeles intill diversehandeln. Daniela har sambo och en dotter på tre och ett halvt år och familjen bor i Tenala centrum.
Annes och Pelles yngre dotter Emma är 24 år gammal. Hon utbildade sig till sjökapten i Mariehamn och hann ut på någon långresa till norra Atlanten innan hon stannade i land och började jobba här i familjeföretaget. Här jobbar Emma som allt i allo, det vill säga
som kock, servitör och som marknadsföringschef bland annat. Emma är delägare i det nya fastighetsbolaget, det gamla mejeriet i Tenala med många byggnader på totalt över 4000 kvadratmeter som köptes för ett år sedan. Emma bor på området i en lägenhet som pappa Pelle har renoverat. Hon ansvarar för företagens marknadsföring och administration. För tillfället har företagen 15 anställda, om sommaren nästan det dubbla.
Sonen Simon, 20 år gammal, började också han på kockutbildning och jobbar som allt i allo både inom restaurangen och i verkstaden. Han har nyligen fullgjort sin värnplikt och han trivs bra med att hålla på med alla möjliga praktiska arbeten inom familjeföretagen. Här har vi alltså en mycket kreativ familj där allesammans jobbar inom de egna företagen och där jobb och fritid går hand i hand.
Frimans diversehandel
År 2008 köpte Pelle och Anne ”Villa Skarp” i centrum av Tenala för att den skulle bli familjens diversehandel där man kunde köpa allt från skruvar och muttrar till arbetskläder, heminredningsprylar, trädgårdsredskap och småmaskiner. Pelle har själv renoverat hela huset som var i mycket dåligt skick då det köptes. Villan har fått sitt namn
efter murare Sigfrid Skarp som byggde huset år 1916.
– Jag minns att det var fredagen den 13 februari det året, säger Anne. För oss var det i alla fall inte något otursdatum eftersom diversehandeln i dag blomstrar och utbudet har utökats med olika delikatesser som man inte hittar i varje butik, samt även annan verksamhet, såsom postservice. Det som uppskattas i dag är möjligheten till personlig betjäning, något som inte alltid finns i de större affärerna.
– Det handlar om flexibilitet, säger Anne. Här på landet måste man vara flexibel om man ska klara sig. Om det råkar finnas kunder i butiken eller restaurangen när vi ska stänga för dagen, så inte slänger vi ut någon på momangen, säger hon.
I diversehandelns övre våning öppnade man ett kafé som numera också används bland annat som mötesplats och för minnesstunder.
Utsökta ostar
I diversehandeln finns också en ostdisk med både inhemska och utländska kvalitetsostar.
– Vi importerar ostar från hela Europa samt en del från Åland, Sverige och Norge, säger Anne. Mest säljer vi av ”Tenalaosten”, en unik ost som Pelle började tillverka själv hösten 2012.
Osttillverkningen fick sin början när ostmästare Lauri Helle, nästan 90 år gammal, stegade in i butiken i Tenala. Helle hade jobbat för Valio under hela sitt yrkesverksamma liv och ville nu föra osttillverkningshantverket vidare. På den vägen är det.
Den 12 december 2012 sålde Pelle sina första ostar i affären. Tio dagar senare var de slutsålda. Det finns inte längre så många ostdiskar av det slaget att ostarna inte är vakuumförpackade och kunderna har möjlighet att få provsmaka av dem.
– Vi fick ingen ost själva den julen för snart fyra år sedan. Den stora åtgången beror helt enkelt på att osten är så god, säger Pelle.
Osten passar både till vardag, till fest och till matlagning. En ost väger 12–13 kg.
– Under det första året sålde vi 380 ostar. Ryktet spred sig om den goda Tenala-osten och kunderna strömmade till från när och fjärran. Folk talar i allmänhet om endast en sorts ost när de talar om ”Tenalaosten”, men sanningen är att det finns många sorter också av
Tenalaosten, säger Pelle.
I Pelles framtida planer ingår att utveckla osttillverkningen och utvidga ysteriet. De planerna kommer att bli verklighet inom en snar framtid i och med att han köpte den nedlagda mejerifastigheten på över 4000 kvadratmeter ett stenkast från Tenala centrum. Där är det meningen att det nya ysteriet ska se dagens ljus, liksom ett ölbryggeri som också ingår i framtidsplanerna.
– Vi gjöt golvet till det nya ysteriet bara för en kort tid sedan och i planerna ingår det att få
ostarna klara till julförsäljningen, berättar Pelle.
Restaurang Bakfickan
Intill butiksfastigheten fanns också en gammal lagerbyggnad som Pelle har byggt om till den mysiga à la carte-restaurangen Bakfickan där man kan äta god mat till ett förmånligt pris.
Husets omtyckta lunch serveras alla vardagar. Restaurangköket finns i utrymmet där en gammal bybastu tidigare fanns. Restaurangen rymmer omkring 35 personer och vid vackert väder sommartid ryms det dessutom lika många personer till på terrassen intill som Pelle byggde för tre år sedan. Dessutom finns här ett lusthus som rymmer sju personer samt en glasskiosk och en minigolfbana.
Jag frågar Anne och Pelle om de överhuvudtaget hinner ta ut någon semester med alla dessa pågående projekt, både de som rullar på redan nu och de som ingår i framtidsplanerna.
– Enligt mig är det här snarare en livsstil än ett jobb. Någon semester har vi inte haft på över två år egentligen. Tidigare åkte vi ut med båten under sommaren och på skidsemester om vintern, men inte nu längre. Vi trivs så bra med allt det vi håller på med här, så vi tänker inte på att vi inte hinner åka bort på semester som vi gjorde förr, säger Anne.
– Jag har redan börjat fundera på vad jag ska jag göra
sedan när hela mejerifastigheten också är klar, säger Pelle med ett spjuveraktigt leende.
Familjen Friman kommer säkert att ha mycket att erbjuda i framtiden. Viljan att hela tiden förbättra och utveckla före-tagen finns definitivt hos alla de härligt kreativa familjemedlemmarna.
Text och foto: Gunnevi Winberg