Det sägs att det behövs en hel by för att fostra ett barn. Förr var det något som mer eller mindre fungerade naturligt då många familjer ofta bodde på ett ganska kort avstånd från den äldre generationen. Och gjorde man inte det kanske man bodde på en mindre ort där alla mer eller mindre kände varandra och hjälptes åt på olika sätt. Barnen umgicks ofta med många personer i olika åldrar där var och en sågs som viktiga för varandra på ett naturligt och självklart sätt.
För de flesta far- och morföräldrar i dag är barnbarnen en mycket viktig del i livet och inte för inte brukar man ofta tala om barnbarnen som livets efterrätt. Många nutidens far- och morföräldrar är mycket aktiva, men sätter gärna ner mycket tid och engagemang på sina barnbarn så ofta de kan och hinner. Olika undersökningar visar även att det är bra för välbefinnandet.
I det här numret, som har familj och fritid som tema, har vi bland annat valt att lyfta fram ett samhälleligt mycket tabubelagt ämne: mor- och farföräldrar som nekas att träffa sina barnbarn. Ett mycket hårt slag för de far- och morföräldrar som drabbas.
Pekka Leinonen är ordförande för föreningen Finlands mor- och farföräldrar, en förening som funnits sedan 2002. Han har under årens lopp fått ta del av många sorgliga berättelser där utflugna barn av olika anledningar valt att helt kapa banden till sina föräldrar. På samma gång som de avsagt sig den kontakten, nekar de inte sällan far- och morföräldrarna att ha kontakt med barnbarnen.
De drabbade mor- och farföräldrarna känner både sorg och skamkänslor och många väljer därför att inte prata om vare sig sina barn eller barnbarn på sin arbetsplats av rädsla för att bli stämplade av sin omgivning. Och när ämnet tas upp i media är kommentarerna ofta både hårda och känslokalla. Många av dem som fäller negativa kommentarer tycker och tänker oftast att de drabbade bara har sig själva att skylla.
Att ämnet inte är vare sig så enkelt eller svartvitt framgår bland annat av de två anonyma berättelserna av två mormödrar som drabbats och som i det här numret berättar sin version av det inträffade. Bägge är dock överens om att det bästa för alla parter vore om man skulle kunna komma överens, hålla sams och se till barnbarnens bästa i alla sammanhang.
Välkommen till Kurirens första höstnummer!
Rosita Holtlund
redaktör