Vad är det som gör ett hus till ett hem? Det är en av frågorna som dyker upp och som pockar på ett svar under intervjun med Mats Granfors och Johanna Hermans, som även äger och bor tillsammans i huset de möttes i för allra första gången.
Då man några kilometer före Kvevlax centrum svänger av från E8 in på Melsorfjärdsvägen kommer man in på en grusväg med omslutande träd som ger intryck av att vägen hela tiden blir allt smalare. Det hela ger även en vacker inramning, man känner på sig att det kommer att finnas en oas vid slutmålet och visst, man blir allt annat än besviken!
Mats Granfors och Johanna Hermans bor i samma hus som de träffades i för allra första gången för dryga decenniet sedan. Då var det en fest som förde dem samman. Huset stod då på en helt annan plats i en annan kommun och de tu var bosatta på varsitt håll och levde sina egna liv.
Nu är hela huset flyttat från Helenelund i Korsnäs och uppfört på en ny vacker plats i Korsholm och allt ser ut som om det alltid skulle ha funnits här.
Alla byggnader som är uppförda på tomten är ditflyttade. Varken Mats eller Johanna har några kopplingar till platsen sedan tidigare. Här fanns bara en kohage då de började med sitt projekt.
Ett annat hus som finns på tomten fungerar som Air BnB och har flyttats hit från Smedsby. Det huset räddade Mats och Johanna från rivning. Ägaren ville bli av med det och att låta riva ett hus kostar, så de fick det mot att de rev och forslade bort timret.
En lantlig idyll
Det är fullt av liv och rörelse på tomten. På ena sidan av den byggs och timras det hejvilt – det är ett stort uthus bestående av tre separata byggnader som håller på att ta form. Dessa tre byggnader ska så småningom få ett gemensamt tak och således bilda en enda stor helhet med två separata genomgångar.
På ängen nedanför hela gårdsgruppen spatserar en bräkande tersett fårdamer och njuter livets glada dagar på en egen sommaräng. Det finns även en gammal bod, eller härbre som det också kallas, samt en hönsgård med en regerande tupp som väcker både husfolk och gäster i arla morgonstund, precis som i de lantliga idyllerna i avsnitten om Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga – en sommarmorgon då den är som bäst! Här finns många ingredienser som gör just denna plats till ett mycket kärt hem.
– Vi är nog säkert de enda galningarna som låter bygga upp ett litet fähus av sten i vårt årtusende, säger Mats åtföljt av ett skratt.
Fähuset är inte stort i omfång, men det har säkert vägt en hel del under frakten hit. Det och de övriga uthusbyggnaderna har stått på Johannas hemgård och har fraktats hit till deras nya gemensamma hem.
– Inte ska vi ha några djur i fähuset, men vi vill ha en helhet i vår gårdsgrupp. Denna uthusbyggnad kommer att bli ett större förråd och en verkstad som vi skulle ha behövt redan då vi flyttade hit. Eventuellt kan det inhysa en musikstudio också, fortsätter Mats som sedan tre år arbetar med forskning och utveckling i ett projektsamarbete med New York University och Novia, Åbo Akademi.
På backen hemma hos Mats och Johanna möts gästerna alltid av katten Matilda. Så även denna dag. Hon hälsar nya gäster välkomna som om hon var den självklara hertiginnan på hela området. Hon går till och med före gästerna in i det lilla röda huset som kan hyras av upp till fem personer. Perfekt för en familj som vill prova på att bo ute på landet. Det här är en plats där gäster, husfolk och djur trivs!
– Våra typiska gäster den här sommaren har varit finska familjer från östra delen av landet som aldrig förr besökt västkusten. Förra sommaren var mera internationell. Då gästades vi under hela augusti av en kvinna från Los Angeles. Hon blev så tagen av levnadsstilen och livet ute på landet och alla intryck här i Finland, så hon bestämde sig för att köpa sig ett eget hus i Korsholm.
Vilka historier bär huset på?
Panelen på huskvisten till deras bostadshus är från 1896 och när de byggde kvisten hittade de ett brev gömt i väggen. Det visade sig vara skrivet av den som senast renoverade hela huset och han hade skrivit att han tyckte det blev bra. Mats och Johanna har i sin tur bidragit till den historiska dokumentationen genom att bygga in några tidningar från nutid.
LÄS MERA I KURIREN NUMMER 15-2020
Text: Eva-Lott Björklund
Foto: Kaj Lindh