Huvudstadsregionens återvinningscentral i Knektbro i Esbo består av en butiksyta på 3 000 kvadratmeter samt 4 000 kvadratmeter som rymmer lager och sorteringsutrymmen. Där finns också ateljé och möbeltapetsering
samt en snickeriverkstad.
Varje år utses årets färg, olika former lyfts fram. Inredningsstilar som skandi, japandi (där japansk stil möter den skandinaviska) och naturnära lyfts fram i år. Runda former, mix av olika träslag, färger och textur. Futuristiska möbler och stora taklampor är trendiga.
En trend är en miljömedveten inredning med personlig stil och där återbruk och cirkulärekonomi är centrala. Många vill spara både naturresurser och pengar. Det gäller att ha tid, tålamod och en klar vision då man beger sig ut på jakt efter klenoder. Sällan fyndar man allting på en gång.
Återvinningsvaruhus och -centraler är utmärkta platser att fynda på. Utbudet består av allt som folk har skänkt. Konceptet är enkelt. Det som är helt och rent kan man föra till en återvinningscentral.
Vad händer sedan med alla saker efter att folk fört hit dem för återvinning?
In och ut
Största delen av sakerna som doneras går efter en grundlig genomgång direkt vidare till affären. Utbudet består av sådant som folk har skänkt. Det mesta är vardagliga bruksföremål och möbler. Då varorna tas emot sorteras de enligt kategori i det stora lagret.
Varje produktgrupp har sin egen plats. Stolar, bord, sängar, byggmaterial, kläder och skor för att nämna några av de många produktgrupperna.
– Sedan prissätts de och placeras i den stora affären. Bara en liten del av allt som doneras är design eller vintage och hamnar i verkstäderna, berättar Anu Rissanen. Vi talar om ungefär tjugo procent, preciserar hon.
till hands på återvinningscentralen. I ateljén landar tyg av alla de slag som sedan ska få ett nytt liv i form av kläder, kuddar, necessärer och möbelklädsel.
Visioner och design
Anu Rissanen ansvarar för produktionen på Plan B. Hon berättar gärna om verksamheten.
– Det här är drömjobbet, säger hon med ett leende.
Kollegan Esa Väisänen ansvarar för vintageprodukterna och Olli Aikio för snickeriverkstaden. Tillsammans jobbar trion med olika projekt, utställningar och den dagliga verksamheten på återvinningscentralen. De vurmar för design, återbruk och miljötänk, både på jobbet och fritiden.
Plan B tillverkar i huvudsak nya produkter av det som donerats. Tyger av olika slag kan tas tillvara och och användas till något nytt. Små defekter klipps bort och av tygbitar som saknar skavanker sys klädesplagg, kuddfodral och necessärer. Slitna fåtöljer får nytt tyg av händiga möbeltapetserare.
Som bäst får en fåtölj ett nytt överdrag och klänningar tar form vid symaskinerna.
Hyllorna dignar av tyger i olika kulörer och mönster.
– Utmaningen är att man aldrig vet vad man har att tillgå, säger Rissanen. Det gäller att se vad som donerats och sedan planera vad man kan tillverka av de tygerna.
Det gäller även att kontrollera om det lönar sig att reparera och klä om de donerade möblerna. Här kommer Esa och Ollis expertis väl till pass.
Esa har en lång karriär bakom sig inom vintage och design, och känner bra till hur läget ser ut när det gäller återförsäljningspriser. Olli ansvarar för snickeriet och har öga för vad som kan repareras och han kan även bedöma hur mycket arbete varje produkt kräver. Det gäller att beakta hur mycket tid som åtgår till att ta isär, slipa, foga samman och ytbehandla möblerna.
Hippa produkter
– Trender syns även på återvinningscentralen, berättar Anu Rissanen. Ryan är ett praktexempel. I långa tider ville ingen ha några sådana, men plötsligt började ryorna gå åt
– Under några år har en viss kundgrupp intresserat sig för ryorna, fortsätter Rissanen. De tar nog snart slut på marknaden om en bredare grupp hakar på trenden.
Då en rya doneras till återvinningscentralen gäller det att noggrant kontrollera dess skick, se om den är ren och luktfri, ta mått och eventuellt undersöka om det går att ta reda på vem som designat och tillverkat den. Ifall ryan behöver repareras går den vidare till ateljén. En annan produkt som intresserar många är orientaliska mattor.
– Antika möbler med krusiga ben är åter i ropet, inflikar Väisänen. De används oftast av personer som fördomsfritt blandar nytt och gammalt i sin inredning.
Möbler från 1950- och 60-talen har varit populära under en längre tid. På frågan om vad som kan antas bli följande trend säger han att de redan ser att folk intresserar sig för 1970- och 80-talsmöbler. Stora maffiga fåtöljer i läder är ett bra exempel. Och lampor från den eran har redan hunnit bli populära.
Individualitet utanför hemmets väggar
Trion Anu Rissanen, Esa Väisänen och Olli Aikio berättar om ett intressant projekt där ett bibliotek i Esbo inreddes helt med återanvänd inredning. Inredningsarkitekten tog kontakt och önskade samarbeta med återvinningscentralen.
Väisänen berättar att många företag hakat på trenden att ta in second hand i inredningen, för att skapa hemtrevliga miljöer. Till exempel företag inom spel- och reklambranschen.
– I tv-studior kan man också skymta second hand, säger Esa Väisänen. Men att använda det på ett stort bibliotek, där slitaget är stort, det var nytt.
– Det var ett intressant projekt, konstaterar trion. Inredningsarkitekten plockade fram lämpliga möbler ur återvinningscentralens lager. Sedan gällde det att se till att möbeln klarar att utsättas för hårt slitage. Stolar, bord, pallar och gungstolar valdes ut. Totalt blev det 300 produkter. Några av dem har redan fixats upp på nytt, på grund av slitage.
Second hand är tidens melodi, konstaterar trion. Det passar inte bara plånboken utan även miljön. Vi har kanske passerat de strikta inredningsstilarnas tid. Många väljer att lyfta fram hantverket och det hemgjorda får därmed stå i centrum.
Text och foto: Daniela Salo