Hans liv är fyllt av musik och sång

Musiken har alltid funnits i Ralf Erikssons liv. Hans intresse för att spela och uppträda väcktes tidigt. Sitt första instrument fick han som femåring, en leksakssaxofon. Som pensionär ägnar han sig åt körsång, två duon där han uppträder med dragspel och sång, och en jazzkvintett där han också spelar hammondorgel. Den musikaliska gåvan är något han vill dela med andra.

Ralf Erikssons första instrument var ett munspel. I femårsåldern fick han en leksakssaxofon som man kunde spela på. Kusinen Kaj Grönroos, som spelade dragspel och var nio år äldre än Ralf åtog sig att spela tillsammans med honom en gång i veckan.

– Om Kaj var ute när jag kom med mitt munspel och min saxofon, ropade moster Alice in honom så att vi kunde öva. Det var viktiga övningar för mig, säger Ralf Eriksson.

Det första dragspelet fick Ralf från släkten i Närpes. Året var 1958. Yngsta mostern Agnes jobbade på butik i Ståbacka, den så kallade Ståbackboden. Hon spelade dragspel och ville skaffa sig ett nytt instrument. Då köpte Ralfs mamma hennes gamla dragspel. Det var ett litet rött pianodragspel som Ralf hade i fem år. När han var tolv år fick han ett nytt dragspel, även denna gång från Närpes.

– Min morbror bodde i Bäckliden. Vi åkte med hans bil till Vasa och köpte ett splitternytt knappdragspel. Så började min dragspelskarriär. Det var mycket musik på mammas hemgård. Alla syskonen spelade och sjöng så musikaliteten och intresset har jag nog ärvt i allra högsta grad.

 

Allsångskväll på Kvarnbacken.

Orkestrarna bildas

Den första orkestern var en tvåmannaorkester med dragspel och trummor. Ralf och hans trummiskamrat gick i Dragsfjärds kommunala mellanskola och spelade på konventsfesterna.

Ett år senare bildades ett orkesterband med dragspel, trummor, bas och gitarr. Bandet hette Pepitas och blev populärt. Killarna spelade bland annat på Vikingrederiets nya sverigebåt Kapella när den togs i trafik 1967.

– För det mesta uppträdde vi i Åboland, ibland i Nyland och på Åland. Vi hade en egen orkesterbil, en VW Kleinbus, och en chaufför eftersom vi alla var för unga att ha körkort, säger Ralf.

Pepitas varade i fyra år och ombildades sedan till ett rockband som fick namnet Active Group. Större delen av de åboländska spelningarna försvann och man började spela mera i Nyland och i Helsingfors.

– Bland annat spelade vi på Nylands nation där jag fick träffa Riki Sorsa och Arto Sortavala som senare blev mycket berömda.

Efter en tid bytte Ralf ut dragspelet, och köpte en elektronisk dragspelsorgel som senare byttes ut mot en riktig elorgel. I slutet av 1960-talet bildades Los Vamos, ett nytt dansband med nya medlemmar. På hösten 1969 bildades Cento, ett nytt band som fick stora framgångar. Därefter började Ralf studera i Helsingfors.

– Vi hade mycket spelningar i Borgå med omnejd samt i Liljendal, Ingå, Sjundeå, Karis och Ekenäs. När det var som livligast på dansbandssidan i södra Svenskfinland, fanns det fyra inneband som turnerade på dansställena. Cento var ett av dem.

Flyttar till Pargas

Ralf gifte sig och flyttade till Pargas år 1973. Orkestern Cento fanns då ännu men upphörde 1976. För Ralfs del blev det två års uppehåll med att spela i orkester. Efter det bildade han en trio med en gitarrist och en trummis. Själv spelade han orgel. Den nya trion fick namnet Triola och blev mycket anlitad huvudsakligen i Pargas, Åbo och de västra skärgårdskommunerna. Bandet fanns i över tio år.

År 2010 antogs nya medlemmar, trummisen byttes ut mot Ralfs son Niklas, och Kaj Kulla från Dalsbruk kom med på saxofon och piano. Orkestern fick namnet Nova.

Under hela denna tid fanns Dalsbruks Dragspelsklubb med i bilden. Ralf var ordförande i klubben i två olika repriser, totalt cirka 20 år.

– Vi har spelat in sex skivor, och gjort en Europaturné där vi besökte Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Österrike och Tyskland. I Budapest spelade vi tillsammans med en zigenarorkester.

På dragspelsklubbens Norgeturné åkte man från Trondheim längs kusten ner till Lillehammer och vidare till Sverige. Längs hela vägen hade man olika uppträdanden.

– Den senaste Sverigeturnén gick till Alvesta och Ystad där vi spelade på Nordens äldsta biosalong från 1700-talet. Det är resor man inte glömmer.

I Southwest Coast Combo står Ralf Eriksson för dragspel, hammondorgel och sång, Kerstin Stubb för sång och gitarr, Niklas Eriksson för trummor, Ola Eckerman för kontrabas och Kaj Kulla för tenorsax och piano.

Minnen genom åren

När Ralf var 13 år deltog han i en kulturtävling som arrangerades på Kimitoön. Han vann tävlingen på dragspel. Bland domarna fanns operasångerskan Sylvelin Långholm.

– Efteråt kom hon fram till mig och sa att hon önskade att jag skulle spela på hennes 50-årsfest inkommande lördag. Festen skulle börja klockan 19, jag skulle spela en timme och hon skulle sköta om att jag blev avhämtad samt hemkörd efter spelningen, säger Ralf.

– Teaterdirektören Calle Öhman hämtade mig från Dalsbruk med en stor Volvo och vi åkte iväg till Sylvelin Långholms hus i Söderlångvik. Cirka 20 högt uppsatta gäster var närvarande på festen. Vad jag spelade minns jag inte. Festligt var det.

Ett annat minne är från en spelning i Mariehamn på 1970-talet. Det var med orkestern Cento, som spelade på Socis restaurang och skulle åka till Åbo med nattbåten. Bandet hade nämligen en spelning i Nagu följande dag.

– Publiken på restaurangen gillade oss och vi måste spela extra stycken och skriva autografer. Tiden gick och vi märkte att vi skulle försena oss från Vikingbåten. Då steg en åländsk musikerkollega fram och lovade fixa saken. ”Jag går och ringer pappa, det är han som är kapten på båten”, sa han. Och Vikingbåten stod i hamnen och väntade på oss när vi kom femton minuter försenade.

Under tiden med Pepitas och Cento kom Ralf i kontakt med kändisar som Lill-Babs och Gunnar Viklund då de råkade spela på samma tillställningar. Under jazztiden har han träffat många jazzmusiker bland annat på Baltic Jazz-festivalerna. En som han blivit mera bekant med är Ulf Johansson-Werre från Sverige.

– Han spelade ofta i Dalsbruk och brukade bo hos min mamma. Med honom har jag haft många givande samtal.

Vad händer i dag?

För fem år sedan bildades Kerstin Stubb-Ralf Eriksson Duo. De spelar och sjunger mest swing men också visor av Evert Taube, Lasse Mårtensson samt Åke Grandells texter som tonsatts. Kerstin spelar gitarr och sjunger och Ralf spelar dragspel och sjunger någon låt. De uppträder mest i Åbolands skärgård samt i Ekenäs och har mycket spelningar.

För lite över ett år sedan bildades Ralf Eriksson-Filip Hedlund Duo som i huvudsak spelar New Orleans- och swingjazz. Så många uppträdanden har de inte hunnit med men de gånger de uppträtt har det varit inför fulltalig publik. Efterfrågan finns och i höst kommer de att uppträda med olika jazzteman. Det blir jazzhistorik från 1915 till 1950.

Ralf spelar också i en jazzkvintett som heter Southwest Coast Combo. De har spelat på jazzevenemang främst i Pargas och på Kimitoön. På den årliga Baltic Jazz festivalen i Dalsbruk har de uppträtt två år i rad och blivit rosade i finska jazztidningar. Suomen Perinnejazz har erbjudit dem speltillfällen i Helsingfors.

Ralf kopplar gärna av på familjens sommarställe som ligger på en holme utanför Kasnäs i Åbolands skärgård.

Körsång och konsertresor

Ralf har sjungit i Dragsfjärds manskör sedan 1976 med två kortare uppehåll. Med manskören har han gjort många trevliga konsertresor till Sverige, Norge och Tyskland. I höst ska de besöka Prag. På repertoaren står traditionell manskörsmusik av finländska och svenska kompositörer. Ibland ackompanjerar Ralf på dragspel.

Sin fritid tillbringar Ralf helst med familjen på Bicko, en holme utanför Kasnäs i Åbolands skärgård. Där har de ett stockhus som byggts till i två omgångar. Sonen Niklas och dottern Marie har egna hus på samma ö. Där kopplar Ralf av och fiskar. På vintern reser familjen ofta på skidresor till de svenska fjällen, och då följer barn, barnbarn samt cockerspanieln Cajsa med. Samvaron med familjen betyder mycket för Ralf. Själv har han bara fina minnen från sin barndom med sin egen pappa, som var invalid efter en arbetsolycka.

Det sägs att om man fått en gåva ska man dela med sig. Ralf har fått ärva musikaliteten och ett gott sinnelag. Trots sorger i livet har han inte låtit sig slås ner utan satsar på det han tror på. Han pensionerade sig från förvärvsarbetet för att ha tid med det han mest gillar. Och han delar gärna med sig.

Text: Christine Grandell