Den svenske programledaren och tv-producenten Hasse Aro är känd främst som frontfigur för det svenska tv-programmet Efterlyst. Han har även fungerat i kulisserna som producent för teve-succéer som Expedition Robinson, Diskutabelt och Villa Medusa. Han föddes i Södertälje. Föräldrarna hade emigrerat från Finland för att arbeta inom industrin. Familjen flyttade till stockholmsförorten Tumba när Hasse var tre år. De senaste åren har han börjat utforska sina finländska rötter. På Yle Arenan finns en personlig dokumentär om honom från SVT som heter ”Är jag svensk eller finne?”
Hasse berättar att han funderat mycket på hur han påverkats av att växa upp mellan olika kulturer. – Jag är svensk. Men det är Jimmie Åkesson också. Att växa upp mellan identiteter och kulturer gör att man slutar uppfatta det som viktigt vilken nationalitet som står i ens pass. Det säger väldigt lite om mig.
Insikter om vad som på riktigt är viktigt i livet landar starkare i en när man blir äldre.
– När man är liten är det så viktigt att höra till en grupp. Det är först i mogen ålder som man börjar förstå hur liten betydelse det har.
Helsingfors har en särskild plats i hjärtat
Hasse blev mycket uppmärksammad för dokumentären om sitt finska arv och som delvis utspelar sig i Helsingfors. Många som vuxit upp i Sverige med finländska föräldrar tog kontakt med honom efter att dokumentären kom ut.
– Den samhörighet jag känner med andra i Sverige som har rötter i Finland är för mig viktigare än nationalitet.
Från tioårsåldern och uppåt vistades Hasse i Helsingfors några somrar. När hans jämnåriga kompisar åkte till sina lantställen satte hans föräldrar honom på färjan till hans fars hemstad. Där lärde han sig också en del finska.
– Helsingfors var den första stad jag lärde känna på allvar. Mina släktingar lät mig cykla runt i Helsingfors och upptäcka stan på egen hand.
I dag är Helsingfors en annan stad än den han cyklade runt i som barn. Den har vuxit och utvecklats sedan Hasses barndomssomrar.
– Det är alltid roligt att återvända dit. Jag kan jämföra dagens stad med mina minnen av hur den brukade se ut.
Österbottniskt arv på mödernet
Hasses mamma föddes utom äktenskapet i en liten by utanför Vasa. De levde i fattiga förhållanden. Mormodern dog i tuberkulos när mamman var 14 år.
– Jag har ingen släkt på mammas sida, eftersom min mammas far aldrig erkände faderskapet. Det lilla pörtet där mamma växte upp stod kvar första gången jag var där, men nu har det rasat ihop.
Mamman talade aldrig österbottnisk dialekt. Hennes dröm var att flytta till Sverige och komma bort från hembyn, utanförskapet och fattigdomen.
– När hon hörde folk tala rikssvenska på stan i Vasa följde hon efter dem på gatan för att hon tyckte de pratade så vackert.
Hasses öron vande sig vid de österbottniska dialekterna genom några av mammans väninnor som brukade prata sitt modersmål när de träffades.
– När jag varit i Österbotten med mina barn märker jag att de inte förstår den svenska som talas där, medan jag förstår allt. 
När humorgruppen KAJ vann Melodifestivalen hade Hasse inga problem att förstå vad de sjöng om.
– KAJ är intressant! Det råder en stor okunskap om att svenska är officiellt språk i Finland. Det är som om man nu för första gången förstår i Sverige att man pratar svenska i Finland. Och det är jättekul!
Hasse tycker att människor i Sverige rimligtvis borde vara intresserade av att det talas svenska i ett annat land.
– Man tycker ju att svenskar skulle vilja åka och träffa finlandssvenskar, och studera de olika svenska variationerna av språket. Men kanske det ändrar nu i och med KAJ?
När Hasse var ung klarade man sig väl på svenska i Helsingfors. Personalen i alla affärer talade svenska.
– När jag var i Ekenäs för första gången var skyltarna bara på svenska. Så är det inte längre. Det är tråkigt att svenskan i Finland är på tillbakagång.
Efterlyst blev krimpionjärer
Folk har alltid varit intresserade av kriminologi och att läsa om brottslingar. Intresset har emellertid aldrig varit så stort som i dag, konstaterar Hasse.
–När vi startade programmet Efterlyst fanns det två magasin för krim i Sverige, Veckans Brott och Kriminaljournalen. De tidningarna blandade krim och porr. Då låg krimjournalistik på en så låg nivå.
När Efterlyst körde i gång var Hasse och de andra i produktionsteamet noga med att det skulle se rent och seriöst ut, därför klädde han sig i kostym och slips.
– Då var det helt otänkbart att public service såsom SVT skulle visa krim under bästa sändningstid. Men vi blev pionjärer. Krimscenen har förändrats mycket under den tid vi hållit på.
Enligt Hasse avspeglar krimjournalistiken det omgivande samhället. Varje människa tror sig ha en tröskel för vilken typ av beteende man inte tolererar. Vi tänker ”hit, men inte längre” när det kommer till handlingar som anses fel.
– Jag undrar vad som krävs för att vi ska gå över den tröskeln. Är den så stabil som vi tror? Krim kan kanske vara en hjälp för människan att utforska sin skuggsida.
Hasse refererar till den norska filosofen Lars Fr. H. Svendsen som skrev boken Ondskan år 2001.
– Han tar exempel från inbördeskriget i forna Jugoslavien. Mitt under brinnande krig sköt folk ihjäl sina grannar. Handlingar som de flesta några år tidigare kunde ha svurit på att de aldrig skulle göra.
Bluffdoktorn och andra oförglömliga fall
Det finns några kriminalfall som Hasse burit med sig under lång tid. Ett av dem är fallet med doktor Bluff. Han var en man som vid upprepade tillfällen dök upp på olika ställen och presenterade sig som en framgångsrik doktor verksam i Schweiz. Han var karismatisk, övertygande och charmig.
– Han lyckades vid upprepade tillfällen smita undan enorma hotellräkningar och köra i väg med dyra Volvobilar. Han gick in till bilaffärerna och sade att han ville provköra.
Hasse hade kommit överens med doktor Bluff om en intervju. Som enda betalning önskade ”doktorn” bo på hotell i två nätter. Hasse talade med hotellpersonalen och fick dem att lova att han betalar för boendet, men att ”doktorn” inte får lägga till något på hotellnotan.
– Han dök aldrig upp till intervjun. När jag åkte till hotellet hade han charmat sig till att få skriva upp stora summor på notan i alla fall. Han blåste oss rejält.
Hasse har funderat på hur man är funtad för att bete sig på det viset.
– Jag tänker att han går så in i lögnerna att han tror på dem i stunden. Han blir ett med rollen som doktorn som lever flott och bjuder laget runt.
Sjunger krim på sista versen?
Kriminaliteten i de nordiska samhällena förändras i dag. Gängkriminaliteten är på uppgång.
– När vi läser om bankrånare eller någon som genomfört ett hämndmord finns det en logik bakom brottet som vi kan förstå. Men gemene man känner liten samhörighet med gängkriminaliteten. Jag har funderat att det kan göra att krimvågen i samhället planar ut.
Krimjournalistiken delas in i olika subgenrer. Historierna om de stora skojarna som kommer undan med mycket pengar älskar människor att höra om. Ett annat ledmotiv är berättelserna om mördare.
– Personligen fängslas jag mera av jakten på brottslingarna och hur man gått till väga för att fånga dem, säger Hasse.
När jag frågar krimjournalisten Hasse Aro vilket fall han helst skulle se löst under sin livstid svarar han utan att tveka Palmemordet.
– Det ägde rum precis under början av min karriär när jag arbetade på radio Stockholm.
Hasse Aro ser ljust på framtiden. Han har en podd som går bra och har nyligen skrivit på kontrakt för två år till. Tv-branschen arbetar med kortare kontrakt, men även inom Tv-mediet är han efterfrågad.
– Jag är inte så ung längre. Pensioneringen börjar nära sig. Vi får se vad som händer.
Uppväxten i två kulturer i kombination med karriären där Hasse utforskat skärningspunkten mellan ljuset och mörkret inom människan gör nog att vi även i framtiden kommer att finna honom där kulturer korsar varandra. På sätt eller annat.
– Kanske jag flyttar utomlands när den dagen kommer?
Text och foto: Frank Berger