Omelettrulle med laxspenatfyllning

Omelettsmet:
6 ägg
3 dl matlagningsgrädde
1 krm salt
1 krm svartpeppar, nymald

Fyllning:
ca 150 g lax i tärningar
smör till stekning
en rejäl näve färsk spenat, sköljd
en grov nypa färsk dill, hackad
salt och peppar
ca 1 dl crème fraiche

  1. Klä en ugnsplåt med bakplåtspapper. Pensla pappret med lite smält smör.
  2. Vispa ihop ägg och matlagningsgrädde med stora svepande rörelser. Salta och peppra.
  3. Häll omelettsmeten i formen och grädda i mitten av ugnen, i 175 grader, cirka 15 minuter.
  4. Låt omeletten svalna något. Gör under tiden fyllningen.
  5. Stek laxbitarna i smör nästan klara.
  6. Stek med spenaten och börja krydda.
  7. Rör ner crème fraiche och låt alltsammans puttra ihop, cirka 30 sekunder. Ta av värmen.
  8. Bred ut fyllningen över ugnsomeletten.
  9. Ta tag i bakplåtspappret under omeletten och lyft försiktigt – vippa över en bit av långsidan först, börja sedan rulla omeletten till en rulltårta – bara med hjälp av pappret. Försök avsluta med att få skarven underst. Skär i skivor och servera.

Recept och foto: Malin Vesterback




Från dröm till verklighet

För många av oss är vägen mellan ord och handling ofta onödigt lång. Vi har drömmar, men kommer oss inte riktigt för att göra något av dem. Men så finns det sådana som Benny Sjölind, som bestämmer sig för att skapa just det liv han alltid drömt om. Den drömmen har tagit honom från vintermörka Finland till ett land med över 300 soldagar i året – Malta.

Benny Sjölind beskriver sig själv som 42-åringen som är ”en aktiv man, som alltid försöker tänka positivt och tro på att det mesta är möjligt genom hårt jobb och klara målsättningar”.
Det är också något som speglas i vår konversation och i hans bloggar, där han understryker vikten av att ta hand om sig och sköta om sin kropp för att kunna stå stark även när livet utmanar. Ett liv som han i dag lever på ön Malta nere i Medelhavet. Nyfikenheten får mig att vilja veta mera om hans livsval och beslutet att köpa enkelbiljett till just Malta.
Från Vasa till Sliema
För snart ett halvår sedan flyttade Benny från Vasa till Maltas fjärde största stad Sliema på nordkusten.
– Det var ett noga övervägt beslut, som bottnade i många års längtan efter en annan sorts livsstil och klimat.
Finlands kyla, mörker och ostadiga väder gjorde de senaste åren allt mer utmanande för Benny, som mår bäst av värme och solljus.
– Jag älskar värme och solljus och har länge siktat på att kunna leva utomlands. I Finland är det tyvärr väldigt få månader under året som det är riktigt varmt och jag var sedan länge trött på all kyla och mörker som vi har under större delen av året.
Under de perioder då det är varmt har han märkt vilka positiva effekter det haft på kroppen och sitt välbefinnande.
– Jag har haft en helt annan energi i vardagen och det har påverkat mig positivt i allt från det kreativa till hur mottaglig jag är för träning. Då jag under de senaste åren började känna mig allt mer oinspirerad och utmattad av livet i Finland, kändes det som att jag verkligen måste ta tag i saker och göra drömmen till verklighet.
Benny är hemma från Lepplax, Österbotten, uppväxt i en familj med två systrar och en bror. Han har alltid tyckt om att röra på sig och bland annat spelat fotboll.
– 2008 beslöt jag mig för att lägga division 1-fotbollen på hyllan, för att få mer frihet och flexibilitet i både mitt idrottande och min fritid.
Vid det laget var han bosatt i Vasa, levde i ett förhållande och arbetade heltid. I stället för fotbollen kom styrketräning och löpning in i bilden.
– Löpningen visade sig bli en helhjärtad satsning på att underskrida tre timmar på maraton. Det målet nådde jag på Stockholm Marathon 2012. Men mitt personbästa på 2:47:45 är noterat under Rotterdam Marathon 2015.
Benny tränar i princip dagligen, det är en viktig komponent i hans vardag och fortfarande finns en hunger efter att förbättra sitt personbästa ytterligare.

Bosatt på Malta upplever han att fördelarna är många med att kunna träna i värme året om, i synnerhet om man som Benny har en kropp som fungerar bäst i sådana förhållanden.
– Vardagslyx är att efter löpturen kunna ta sig ner till stranden för en simtur, trots att kalendern visar november!

Smala trottoarer och avsaknaden av skog, gör ändå löpträningen lite knepig emellanåt. Det gäller att hitta vägar och områden, som tillåter ett tryggt löpsteg.

En riktig gentleman

Benny är också genuint intresserad av stil och mode, och hans öga för både estetik och etikett mynnade för nio år sedan ut i bloggen gentlemannaguiden.com.
– Gentlemannaguiden presenterar det senaste inom herrmodet tillsammans med klassiska tips gällande etikett och livsstil för män.
Intresset för god mat och stor kännedom om ädlare drycker, skvallrar också om att Benny är en man med smak. Det syns också i hans andra blogg, som kort och gott heter bennysjolind.com, där han delar med sig av sin vardag och sin träning.

Bloggarna driver han i egenskap av egenföretagare. Jämsides med egenföretagandet, jobbar han som Content Writer (skriver olika typer av texter enligt uppdrag) för ett företag på orten.

Småningom börjar han landa i sitt nya liv, både privat och på jobbet. Att det blev just Malta var inte självklart från början, då även bland annat Lissabon, Madeira och Gran Canaria fanns med i bilden.

– Det var i mars förra året, som jag gav mig själv sommarhalvåret att på allvar reda ut mina möjligheter att flytta utomlands.

Då hade han lämnat en fast anställning och det långvariga förhållandet hade tagit slut. I kölvattnet av beslut och livets förändringar, var det omöjliga nu möjligt – att kasta loss och flytta.

Den oväntade sorgen

Men bara någon vecka innan den planerade flytten dog Bennys bror, Patrik, oväntat. Plötsligt kantades allt av sorg och chock, och med tvivel nära till hands. Var det så smart att flytta helt ensam till en främmande plats?

– Jag kom rätt snabbt fram till att inget skulle bli bättre av att bli kvar i Finland och sörja. Jag måste fortsätta leva och det var också något som min bror säkert skulle ha önskat. Han såg mycket fram emot mitt äventyr och var den person som också ständigt uppmuntrade mig att våga ta de chanser som finns i livet.

Självklart finns sorgen ständigt med i vardagen och den har också påverkat en del livsval Benny gjort sedan han kom till Malta.

– Bland annat valde jag att börja jobba på ett företag här för att snabbare komma i kontakt med andra människor på ön. Dessutom är jag extra noga med att sköta om mitt välbefinnande genom träning och sömn för att orka tänka positivt, resonerar Benny och visar därmed på den inre styrka som han besitter.

Ett år kantat av utmaningar, stora beslut och bottenlös sorg, som hade kunnat få vem som helst att kantra, men Benny har förmågan att höja blicken och se en större bild. Att inte ro iland sitt livs beslut var inget alternativ. I början av september lyfte flyget.

Läs mera i Kuriren nummer 03-2020

https://kuriren.presspad.store/

Text: Nina Åbrandt
Foton: Privata




God hälsa och trogna vänner hör till livets guldkorn

Det är lätt att ta hälsan för given, i synnerhet så länge man är ung och frisk. Ett mindre gynnsamt utgångsläge har den som redan vid födseln lider av ett allvarligt hjärtfel eller något annat livshotande. Men med till exempel en portion stor tur och en positiv kämparglöd kan livet i bästa fall ändå bli riktigt bra i slutändan.

Då Mikael Kock föddes saknade han en central åder i hjärtat och hans hjärta var spegelvänt. Klaffläckage och svår åderförkalkning gjorde att han i fem- respektive tioårsåldern måste hjärtopereras. Åren därefter rullade på och han kunde leva ett relativt normalt liv, ända tills hans hälsotillstånd radikalt förändrades för några år sedan. Det hela skulle i värsta fall ha kunnat sluta illa, men tack vare en hjärttransplantation som genomfördes av en skicklig kirurg och en stor portion tur i det sammanhanget, blev det ett lyckligt slut. I dag lever Mikael ett gott liv där idrott är ett av hans och övriga familjemedlemmars gemensamma intresse.

De flesta har säkert någon gång i sitt liv upplevt att de har kommit till ett vägskäl i livet där de känt att det är nu eller aldrig som det gäller att ta itu med en dröm eller en större livsförändring. Benny Sjölind hade i många år längtat efter en annan livsstil i ett varmare klimat eftersom han märkt att han mår bäst i sol och värme. En dag gjorde han slag i saken, sökte jobb
utomlands och hamnade på Malta där han trivs
riktigt bra och tycker sig vara på rätt plats i livet.

Om man till exempel lätt blir störd av oljud, påverkas av andra människors sinnesstämningar och har ett stort behov att egentid jämfört med de flesta andra, kan det vara ett tecken på att man är en högkänslig person. Att vara högkänslig kan, beroende på sammanhang, fungera både som en styrka och en svaghet, konstaterar Isa Muotio som hela sitt liv varit högkänslig. En högkänslig person kan till exempel uppleva nya intryck tio gånger starkare än de flesta andra. Blir det alltför många intryck under en längre tid, finns det risk för att den högkänsliga personen kan ”gå in i väggen”, säger Isa.
Önskar du få fler vänner så är det aldrig för sent, oberoende av vilken ålder du har! Tips på hur man kan gå till väga och förslag på olika sammanhang där man kan hitta nya vänner hittar du även i det här numret, som har hälsa och fritid som tema.

Trevlig alla hjärtans dag, eller vändag som många ofta brukar säga!

Rosita Holtlund
redaktör




I Sälgkullaboden är allt handgjort

Designern och hantverkaren Kerstin Enbom i Sibbo har förverkligat sig själv i gårdsbutiken Sälgkullaboden som bjuder besökarna på ett brett utbud av olika slags fantasifulla hantverk.

IImmersby i Sibbo hittar man Kerstin Enboms charmiga gårdsbod Sälgkullaboden. Den lilla butiken hör till gården Sälgkulla där Enbom bor tillsammans med författarmaken Sten.

Väl inne i butiken möts man av en explosion av färger. I de tre rummen butiken består av finns en mängd föremål som alla fått en början i Enboms fantasi.

– Min drivkraft är en lust att tillverka saker. Jag får i något skede en idé som jag sedan vill förverkliga, säger hon. Sedan millennieskiftet har hon arbetat som heltidshantverkare och har fått ge uttryck för sin kreativitet på det viset. Hantverksprodukterna som Enbom är mest känd för är de söta nallarna som är tillverkade av rena naturmaterial. Hon använder gärna tyg från gamla madrasser eller tjocka yllemohairtyg som hon själv färgat. De uttrycksfulla nallarna med egna namn är fyllda med flock.

Decoupage på kannor och betong

Decoupagekonst är ett annat uttryckssätt för Enbom. Hon dekorerar allt från vitmålade kannor och ämbar till rustika betongfat med färggranna tryck som sedan får ett lager decoupagelack på sig för att hålla slitage.
Ett hantverk som under de senare åren blivit allt populärare är betonggjutning av inrednings- och prydnadsföremål. Enbom har fördjupat sig i konsten och håller ofta kurser i ämnet. Det är inte bara trädgårdsprydnader hon gjuter. I hennes smycken hittar man också gjutna detaljer.

– Jag beställde chokladformar från England som jag använder till gjutningen. Det handlar om pralinformar som hon har förvandlat till
betonggjutningsformar.

En tes hon följer i produktionen är att göra det mesta själv och bara det är möjligt använda återvunnet material. Det ger sin särskilda charm åt produkterna och ett mervärde man inte kan skapa på en konstgjord väg.
Enbom använder mattrasor, tapetremsor, ja vad hon än kommer åt. Hon passar också på att dra nytta av sådant som andra kanske skulle kasta bort. Det gäller exempelvis för en bok med gamla kinesiska tryck. Den hade fått stora skador men har fått nytt liv i form av tavlor och vackert vikta girlander som dekorerar väggen.

– Vad månne sidorna skulle ha kostat om man tog reda på saken, säger hon och betraktar fundersamt sakerna hon tillverkat av den halvt förstörda boken.

Nyligen har en liknande bok sålts hos ett auktionsföretag för en betydande summa.

Pärtkorg fylld med ljus

En gammal pärtkorg är fylld med gjutna stearinljus. Formarna hon använder för att tillverka ljusen fanns i gömmorna i boningshuset. Det blev en hantverksstart för henne. I dagens läge är hennes vänner så vana vid att hon gjuter ljus att de hämtar med sig överblivna ljusstumpar då de kommer på besök.

– Jag brukar förvara dem enligt färg och passa på att gjuta när jag har tillräckligt av dem, säger hon.

Kerstin Enbom har en stark bakgrund i designvärlden och fick sin utbildning i England. Det ledde till en fjortonårig yrkeskarriär vid Marimekko. Hon inledde jobbet där år 1966 och arbetade för företaget ända till år 1979. Det vill säga under åren då många av företagets storsäljande tryck skapades.

Läs mera i nummer 3-2020

Text och foto: Marit Björkbacka

Köp etidningen här




Att skapa med sina händer ger livskvalitet

Under vinterhalvåret tycker många det är skönt att i lugn och ro sätta sig ner och skapa något konkret med sina händer, och samtidigt njuta av värmen inomhus. Att jobba med händerna och se hur arbetet växer fram ger en känsla av stor tillfredsställelse och livskvalitet. Någon kvinna kanske föredrar att sätta sig ner och sticka, sy, brodera, måla eller baka och laga mat. Bland männen däremot kanske många föredrar att söka sig till garaget, hobbyrummet eller någon annan lämplig plats för att till exempel pyssla med motorer, motorfordon, svarva i trä eller kanske smida till något föremål. Eller kocka i köket.

Temat i det här numret är hobby och handarbete och du har möjlighet att läsa om ingenjören Benjamin Granberg som sadlade om och utbildade sig till smed eftersom han kände att han ville ha ett yrke där han får
arbeta med händerna.

Carl-Göran Österbacka kommer från en riktig hantverkarfamilj och har tagit sin svarvningskonst till en helt ny nivå. Han svarvar hellre konstnärliga föremål än bruksföremål och en av hans specialiteter är svarvade cowboyhattar!

Kerstin Enbom har arbetat som designer för Marimekko i fjorton år. Hon drivs av en skaparlust att få tillverka saker och använder sig gärna av material som andra skulle ha slängt. Sin skapande verksamhet sysslar
hon med i sin mysiga gårdsbutik där de handsydda nallarna har blivit något av hennes visitkort.

Pernilla Vikströms broderier följer inte gamla normer, hon gör i stället broderier med egna träffande citat med färggranna symboler. Kanske blir hon även en ny trendsättare och lockar fler att börja brodera?

För Désirée Saarela är texterna i hennes musik hennes instrument och det är viktigt för henne att kunna beröra lyssnarna och kommunicera med publiken. Hennes låtar är både nakna, blottande och utmanande.

Dessutom presenterar vi vårens teaterrepertoar på de största finlandssvenska teatrarna. Utöver det har du också möjlighet att bekanta dig med teatermaskör Sabina Segerström och hennes kreativa arbete vid Åbo Svenska Teater.

En annan teaterpersonlighet du har möjlighet att läsa om är Jakob Höglund som är konstnärlig ledare för Lilla Teatern i Helsingfors och som vill
skapa starka bilder på scenen som berör åskådarna.

Kurirens redaktion önskar trevliga lässtunder!

Rosita Holtlund
redaktör




Kajs träskulpturer har fått pris i Paris

Den Pörtombördiga träskulptören Kaj Lindgård har vind i sina konstnärliga segel. Han arbetar målmedvetet vidare på nya skulpturer i sin ateljé i Jurva. I slutet av fjolåret hade han en egen utställning i Paris.

För fem år sedan lades snickeri-, artesan- och snideriutbildningen i Jurva beklagligtvis ner. Därmed drog en sekellång hantverksutbildningstradition sin sista suck.

Det oaktat lever träsnidarkonsten oförtrutet vidare i annan form på den lilla finsk-österbottniska orten som kanske är mest känd för sin anrika snickar- och möbelindustri.

I snideriskolans gamla verkstadslokal – belägen strax utanför centrala Jurva – hyr Pörtomkonstnären och träskulptören Kaj Lindgård sedan fyra år tillbaka sin nuvarande ateljé.
– Det har varit väldigt mycket arbetsprogram på sistone. Dagarna är ofta långa. Jag brukar hålla på från morgon till kväll, säger Kaj.

I Kajs ateljé är det något slags kontrollerad oordning som gäller. Det finns olika frapperande arbetsobjekt som enkelt erövrar plats i synfältet.

Bland de aktuella projekten återfinns en flera meter lång träskulptur som är en realistisk avbildning av en kvinnokropp.

Samtidigt har Kaj också en kortare skulpturskapelse på sin arbetsbänk. Objektet hör till något som han benämner en kommande färgserie. De prisvinnande skulpturerna visades på Näse gård i Borgå i somras.
– Avsikten är att utsmycka dessa träkonstverk med färgade tygbitar utav trä, berättar han.

Utbildade sig till möbelartesan i Jurva

Det var under den egna gymnasietiden i Närpes i början av 2000-talet som Kaj Lindgård först fick upp ögonen för träsniderivärlden och utvecklade en passion för den.
– Mitt intresse väcktes via en kompis som hade stilmöbler hemma. På den tiden visste jag egentligen ingenting om möblernas strukturer och så vidare. Men jag hade alltid varit intresserad av hantverkande, trä- och metallarbeten och svetsande, säger Kaj.

Efter avklarad militärtjänstgöring fick Kaj nys om artesan- och snideriutbildningen i Jurva. Det var en finskspråkig kompis som tipsade honom om det alternativet.
– Utbildningen fanns tillgänglig på endast 20 kilometers avstånd från min födelseort Pörtom. Inledningsvis studerade jag till möbelartesan på tre år. Efteråt byggde jag på med fyra extra studieår. Jag drog ut på mina gesäll- och mästarprov så att båda proven blev tvååriga studiehistorier, säger Kaj.

Småningom bytte även Kaj konstnärlig nisch. Han insåg att det i praktiken skulle vara svårt att försörja sig på produktion och försäljning av stil- och rokokomöbler. Han orienterade sig i stället mot en tillvaro som mångsidig träskulptör.
– Exempelvis konst och människans anatomi kom med i bilden och blev viktiga inspirationskällor för mig. Jag går primärt in för att avbilda män-niskor. Jag har ett realistiskt och även naturligt perspektiv. Jag är därtill perfektionistiskt lagd, säger Kaj.

De träskulpturer som Kaj tillverkar är av olika storlek. Höjden på objekten kan vara allt från 30 centimeter till tre meter.
– De stora skulpturerna går jag in för att förverkliga på tre månader. Men i praktiken brukar det ta fyra månader. Vanligtvis sätter jag en deadline när jag påbörjar ett jobb. Men tidsgränserna brukar vanligen överskridas.

Att skapa träskulpturer är en arbetsdryg process som omfattar såväl idékläckande och visionärt tankearbete som praktiskt utförande.
– Ibland brukar jag utgå ifrån lermodeller och objekt av modellera som en mellanfas i arbetet. Att bara kopiera rakt av i träskulpturbygget brukar dock inte vara möjligt för mig. Jag blir emotionellt styrd och avviker lite grand från modellen och det märks huvudsakligen i små ansiktsdetaljer, säger Kaj.

Vid sidan av träskulpturerna gör Kaj också trädesigndockor. Han betecknar den tillverkningen en sidosyssla med vissa kommersiella förutsättningar inom exempelvis turismen.

Han visar upp några vaxade svartbrända dockor – gjorda av ek – som föreställer de historiska personerna Mårten Persson från Vörå och fru Holm från Borgå. De båda har blivit kända efter att ha gjort sig skyldiga till Vasa brand 1852 respektive Borgå storbrand 1760.

Apropå dockproduktionen nämner Kaj också att han designmässigt är inspirerad av glas- och textilkonstnären Kaj Francks (1911–1989) totodockor som tillverkades på 1940- och 1950-talen. Kaj gjorde annars en nyproduktion av dessa dockor för några år sedan.

Framgångar i Paris har gett blodad tand

För fyra år sedan…

Text och foto: Joakim Snickars

Läs mera i Kuriren nummer 1-2020




Hälsosamt att skapa nya nervbanor i hjärnan

Januari månad har vi redan hunnit avverka halvvägs då Kurirens första nummer för det här årtiondet utkommer. Många tycker att den här månaden är en av de mest trista under hela året. Det kanske beror på att december är så rik på innehåll i form av fester av olika slag, traditioner och glada och trevliga möten med andra, så att vardagen i januari därför ter sig tristare än vanligt.

Att ta sig ur känslan av tristess och att komma i gång med något nytt behöver ändå inte vara vara så märkvärdigt eller särskilt invecklat. Det kan räcka med att man börjar utforska andra vägar till och från jobbet om det är möjligt, att borsta tänderna med ”fel hand” eller byter en invand sittplats mot en annan. Det här kanske kan låta lite konstigt, men avsikten med en
förändring av det här slaget är att förändra hjärnans struktur och därmed skapa nya nervbanor i den för att kunna börja tänka i nya banor, och så småningom hitta nya sätt att se på livet och sin omvärld.

Att hjärnan kan fås att fungera på det sättet har neuroforskaren Eric Kandel, Nobelpristagare i medicin år 2000, visat. Kandel kom även i sin forskning fram till att en skadad hjärna kan omorganisera sig själv så att
andra delar i den kan ersätta en del som är skadad, och att hjärnceller som dör kan ersättas. Hjärnan kan med andra ord blockera befintliga nervbanor och i stället skapa nya. Det om något är goda nyheter som alla säkert kan ha nytta av på ett eller annat sätt!

Att stifta bekantskap med något nytt kan också bestå i att välja att läsa en artikel i något ämne som du kanske inte förut intresserat dig särskilt mycket för. Plötsligt så kanske du då upptäcker att ämnet är mycket intressantare än vad du först skulle ha kunnat tänka eller föreställa dig!

Att lösa korsord är ett bra sätt att hålla hjärnan i trim. Du som aldrig löst korsord förut kan till exempel börja med Kurirens lätta kryss på sidan 55. Om du kör fast så lägg gärna krysset åt sidan en tid så kanske du kommer på lösningen då du fått fundera. Hjälper inte det så hittar du lösningen till krysset på sidan 63 och kan fortsätta. När du sedan blir allt skickligare kan du börja ge dig i kast med svårare kryss. Och fler och fler i din omgivning kanske inspireras, och då kan det till och med bli en trevlig gemensam hobby för er då ni hjälps åt med kryssen!

Temat i det här numret är vintermys, med artiklar om bland annat konst, böcker, teater och musik.

Trevliga lässtunder!

Rosita Holtlund
redaktör




Veronicas trygghet är borta efter mordet på dottern

Sommaren 2017 mördades Veronica Finnila-Lindvalls dotter Cecilia Backlund, endast tjugo år gammal, av sin före detta pojkvän. Tidigare var Veronica inte en mamma som oroade sig så särskilt mycket, men i dag är allt annorlunda.

Onsdagen den 21 juni 2017 rämnade tillvaron för Veronica Finnila-Lindvall och hennes familj. Hon och maken Kim, samt sönerna Emil och Filip, då 9 och 11 år gamla, befann sig på fotbollsturnering på Eckerö, Åland. Klockan nio på morgonen ringde Veronicas exman och deras äldste son Christoffer och berättade att tjugoåriga dottern Cecilia Backlund, Christoffers syster, blivit brutalt mördad kvällen innan av sin före detta pojkvän i Ekenäs, där hon bodde sedan några år tillbaka.

–Vi avbröt genast det vi höll på med, samlade ihop våra saker och åkte direkt hem till Kronoby, där vi bor, berättar Cecilias mamma Veronica.
–Vi befann oss i chock, och gick omkring som zombier på båten under hemfärden. Samtidigt måste vi för pojkarnas skull försöka vara samlade. Jag ringde genast mina föräldrar och syskon och berättade vad som hänt, och Kim gjorde likadant.

Hemma i Kronoby fanns Kims dotter Jennie, och hon var den enda som var hemma då polisen knackade på klockan halv tre natten innan. Veronica och Kim kände tidigt att de behövde få stöd av en krisgrupp och Kim kontaktade en präst i Kronoby som tog kontakt med Anders Store i Kronobys krisgrupp, och han ställde sig till förfogande.

Men eftersom det var semestertider fanns det inte någon svenskspråkig psykolog i hemtrakten, och därför fick de stöd av en psykolog från Vasa som kom därifrån för att finnas till hands för familjen. Två dagar senare ordnades en ceremoni med ljuständning för allmän- heten i Kronoby kyrka.

Svartsjuka utlöste dådet

Kvällen då Cecilia mördades var hon på väg till sin nya pojkvän Peik, som bodde i Sibbo. De skulle åka iväg på en resa till Italien. Den före detta pojkvännen skulle innan hämta hunden Nelson och sköta om den under tiden. Hunden hade de skaffat gemensamt under den tid som han och Cecilia var tillsammans.

– Föräldrarna till förövaren har berättat att allt verkade som vanligt då han for iväg hem- ifrån med sin ryggsäck på ryggen. Senare visade det sig att han hade planerat allt i förväg, och att knivar och det som behövdes fanns nerpackat i väskan. Den unge mannen själv var påverkad av droger. Visst hade det förekommit svartsjuke- incidenter tidigare, men inte så allvarliga att någon kunde föreställa sig att detta skulle kunna ske.
Det sista livstecknet från Cecilia fick hennes pojkvän Peik i form av ett sms, där hon svarade på hans fråga angående vad hon ville äta då hon kom fram.

– Det spelar ingen roll vad vi äter. Det ska bara bli roligt att få träffa dig, var hennes svar.

Då Cecilia inte dök upp som avtalat kontaktade Peik Cecilias bästa väninna Emmy i Ekenäs som åkte till hennes bostad, där ingen öppnade, men man hörde hunden skälla. Polisen tillkallades och bröt sig in och klockan ett på natten fick Cecilias pappa meddelandet om vad som hänt.

Cecilia blev tidigt självständig

Veronica berättar att nyfamiljen flyttade från Nykarleby till Kronoby då Cecilia skulle börja i andra klass. Samtidigt flyttade den blivande kompisen Emmy dit från södra Finland. Hon var också skilsmässobarn, och flickorna fann genast varandra.

– Cecilia gick första året i gymnasiet hemma i Kronoby, men sedan ville hon flytta till Ekenäs, dit Emmy hade flyttat för att gå gymnasiet där. Emmy hade förutom sin pappa också sina halvsyskon och sin mormor där. Från Ekenäs gymnasium blev Cecilia sedan student. Jag hade inga invändningar då hon ville flytta, utan litade på att hon skulle klara sig, säger Veronica.

– Överlag så var jag inte den typen av mamma som tidigare oroade mig så mycket. Kanske för att jag själv var lugn som tonåring och undvek tvivel- aktiga sammanhang, funderar hon vidare.

Veronica säger att Cecilia berättade att hennes kompisars mammor ofta ringde och var oroliga då flickorna var ute tillsammans, och Cecilia undrade varför hennes mamma aldrig ringde.

–Då kom vi överens om att jag skulle ringa några gånger, och det gjorde jag, men efter det var Cecilia nöjd och förklarade att jag inte behövde ringa mer i fortsättningen.

LÄS HELA ARTIKELN I KURIREN 19-2019

ETIDNING: https://kuriren.presspad.store/

Text: Janet Wallsten




Jul, jul strålande jul

När det här numret utkommer firar vi lucia. Denna dag är det inte bara unga flickor som kröns som lucia, det har även blivit vanligt med en ”luciamommo” på äldreboenden. Valet av luciamommo brukar föregås av en heldag då kandidaterna sminkas, görs fina i håret och fotograferas. Luciamommo blir den som får flest röster. Taimi Bergqvist är en av dem och henne kan du träffa i det här numret.

Du kan även stifta bekantskap med en grupp damer, en syjunta, som umgåtts och träffats regelbundet under kravlösa former i hela femtio år i år! Utmärkande för deras träffar är en varm gemenskap och samhörighet. I december firar de alltid julfest och Kuriren fick vara med på ett hörn då de inledde sitt julfirande.

En tradition med lika långa anor, 50 år, har man i Nedervetil där ungdomsföreningen varje år ordnar skinkbingokvällar. Uppslutningen vid tillfällena är stor, omkring 150 personer brukar samlas i hopp om en vinst. Bingokvällarna ordnas för att samla in pengar för ungdomsföreningens verksamhet. Kanske även ett tips för andra ungdomsföreningar att ordna något motsvarande?

Julmat av olika slag är ett återkommande tema i Kurirens julnummer, så även i år. Redaktionen hoppas att du som läsare hittar många spännande recept som du gärna vill prova på. Fazers välkända Mariannekaramell fyller sjuttio år i år och därför bjuder vi på en riktig efterrättsfrossa där denna karamell innehar huvudrollen.

Linda Storås i Påskmark har alltid tyckt om julen. Hon brukar köpa sina julklappar i god tid och paketerar gåvorna redan i oktober. Sedan åtta år tillbaka skriver hon även en julblogg där hon berättar om sina julförberedelser som hon hoppas inspirerar även andra. Tips på julklappar du kan pyssla själv hittar du som vanligt även i det här julnumret.

Julen som högtid kan vara en svår tid för många som under denna familjehögtid blir starkt påminda om familjemedlemmar som inte längre finns i livet. En som vet hur enorm saknaden kan kännas den här tiden på året är Veronica Finnila-Lindvall som berättar om sin saknad efter dottern Cecilia som mördades i juni 2017.

Det här och mycket mer kan du läsa i årets julnummer. Tack för att du läser Kuriren, hoppas du gärna fortsätter läsa tidningen även nästa år! En prenumeration på Kuriren kan även bli en uppskattad gåva till den som bor utomlands och vill följa med vad som händer i Svenskfinland.

Kurirens redaktion önskar alla läsare en god och fridfull jul!

Rosita Holtlund
redaktör




Ett nyttigt bröd behöver tid visar Örebroforskning

Örebroforskare jämförde de tio mest sålda bröden i butik med surdegsbröd från ett lokalt bageri. Resultaten visar att mineralerna i butiksbrödet passerar rakt igenom oss – medan nästan all näring från bageriets bröd kan tas upp av kroppen tack vare den långa jäsningen.

– Vi ville veta vad vi kan säga till våra kunder. Om
det verkligen är så att surdegsbröd är nyttigare, säger Emanuel Eskilsson, som
levererade bröd till forskarna från sitt bageri Lokal i Kumla.

– Vi har undersökt vad som händer när brödet passerar
magsäck och tarmar genom att återskapa processen i labbet och vi har valt att
titta på mineraler, säger Nikolai Scherbak, forskare i biologi vid Örebro
universitet.

Forskarna jämförde
de tio populäraste industritillverkade bröden med tio bröd från
surdegsbageriet. Majoriteten av de industritillverkade bröden innehåller också
surdeg, men i små mängder.

– De bakas snabbt med industrijäst – från mjöl till
limpa på strax över en timma – och surdegen är en tillsats för smakens skull
och som konserveringsmedel, säger Nikolai Scherbak.

Bageriets
surdegsbröd jäser bara med hjälp av surdeg och tar 16-18 timmar att baka.
Forskningen visar att det är tiden som gör skillnad eftersom fytinsyran hinner
brytas ned.

För att ta det
från början. Mjölet innehåller mineraler som magnesium, kalcium, järn, koppar,
zink och kadmium. Fytinsyran i mjölet hindrar kroppen från att ta upp denna
näring. De är inlåsta och nyckeln är den långa jäsningen som bryter ner
fytinsyran och frigör mineralerna.

– Förutom tid är även pH-nivån viktig för att bryta ner
fytinsyra. Den bryts ner snabbare i en sur miljö, säger Nikolai Scherbak.

Det fanns bara
fytinsyra kvar i ett av tio bageribröd. I det industribakade brödet fanns det i
alla utom ett.

– Den tid vi lägger ner på brödet lönar sig alltså,
säger Emanuel Eskilsson.

Flera av bröden,
som har tillsatt surdeg men är bakade med industrijäst, är ändå märkta som
surdegsbröd. Det tycker Nikolai Scherbak är vilseledande.

– Det borde stå att de har tillsatt surdeg snarare än att det är surdegsbröd, säger han.

Text: Örebros Universitet

Faktaruta:

Surdeg är en
blandning av vete och/eller rågmjöl och vatten som innehåller
mjölksyrabakterier och vild jäst. Bakterierna får växa till i rumstemperatur
och sedan förvaras surdegen i kylskåp och matas med mjöl och vatten en gång i
veckan. Surdegen används som jäsningsmedel i brödbak.