Salami-rullar, parma- skinkaknyten och caprese

Salami-rullar

Löjligt enkla små rullar, men alla gillar dem. Jag använde helt vanlig påläggsmedwurst till dessa, men vill du lyxa till det tar du salami!

Salami (eller vanlig påläggsmedwurst)
philadelphiaost, naturell
soltorkade tomater, oliver eller annat piffigt

Lägg ut en skiva medwurst på skärbrädet.
Bred på ett generöst lager philadelphiaost.
Rulla ihop till en rulle.
Upprepa med så många skivor som du tänkt tillreda.
Ställ kallt tills servering.

Vid serveringsdags skär du rullarna på mitten, sticker ner en tandpetare i varje bit och dekorerar med till exempel en bit soltorkad tomat eller en oliv.

Parma- skinkaknyten

Parma- skinkaknyten

Trevliga rullar med en överraskning inuti! Dessa kan du fylla med precis vad du vill, och du kan ta någon annan skinka också om du vill det. Fantasi, utbud och humör bestämmer.

1 förp. parmaskinka
1 förp. kronärtskocka kryddad, inlagd
1 förp. soltorkade tomater
en bit honungsmelon, skuren i stavar

Lägg ut parmaskinkaskivorna på ett skärbräde.

Lägg en bit kronärtskocka, en tomat och en skiva melon på varje skiva.

Rulla ihop. Blir rullarna väldigt stora kan du dela dem på mitten, då blir de enklare att äta och räcker till fler.

CAPRESE

CAPRESE – snittar med persikor & jordgubbar

Fruktigt och fräscht! Caprese-snittar görs vanligtvis med tomater, mozzarella och basilika, men jag valde persikor denna gång. Sen kunde jag inte hjälpa att jag slängde på några jordgubbar också.

1 bit mozzarellaost
persikor, jordgubbar
balsamicosås

Skölj persikorna och skär dem i skivor. Tänk på att skära runt kärnan.

Skär mozzarellaosten i lika stora skivor som frukten.

Lägg ut persikoskivorna på ett fat med en skiva ost emellan.

Lägg jordgubbarna på tandpetare och stick ner en i varje snitt.

Ringla över balsamicosås.

Text, recept och foto: Malin Vesterback

Från Kuriren nro 16-2018




Maggi vill gärna höra just din historia

Margaretha ”Maggi” Sundkvist skrev en roman redan som tioåring. Den handlade om en cowboy och hans häst. Sedan dess har hon intervjuat många människor, vissa mer kända än andra. I Kuriren har hon medverkat som skribent i fem år.

Vi träffas i ”stadens vardagsrum”, Campus Allegro, i Jakobstad. Den här platsen ser nämligen Maggi som sitt andra hem.
– Jag har ett stort behov av socialt umgänge och träffar gärna mina vänner i olika sociala sammanhang, som till exempel på kaféer, konserter och teaterföreställningar.

Förutom att hon gillar att vara tillsammans med andra människor betyder musik och teater mycket för henne. Som ung ledde hon en teatergrupp inom ungdomsföreningen i Larsmo. Hon har också varit med om att spela både teater och revy.

Och musiken, ja, kanske man kan säga att det började med pop- och rockvågen på 1960-talet. Hep Stars var hennes favoritband – och hon fick faktiskt träffa sina idoler och intervjua dem som 15-årig praktikant på Jakobstads Tidning (JT).
– Jag var kär i sångaren Svenne Hedlund. I mitt flickrum hade jag skrivit ”Svenne, I love You” med läppstift i taket.

När hennes barndomshem såldes på 1980-talet fick texten stå kvar. Sonen i familjen som flyttade in i rummet tyckte om musik och tyckte att texten var cool.

Själva intervjun minns hon inte så mycket av, annat än att hon var mycket nöjd – och bland klasskompisarna var hon via uppdraget nästan lika populär som Svenne själv!

Skrev erotiska noveller

Maggi har alltid varit intresserad av det skrivna ordet. Hon läste mycket som barn och utöver romanen om cowboyen skrev hon som 12–13-åring erotiska noveller som hon sände in till tidningen Mitt livs novell.
– Den första sände jag in under mitt eget namn, fast det var alltid signaturer i tidningen. Jag kunde inte använda mitt namn igen, så jag frågade om jag fick använda mammas, min systers och svägerskas och till och med en kusins namn. Det fick jag. För varje publicerad novell fick man 100 kronor. Det var mycket på den tiden och stort för en Larsmoflicka.

Reporterskapet halkade hon in på som 15-åring.
– Jag gick åtta år i grundskola i Larsmo. 1968 fick Larsmoeleverna möjlighet att gå nian i Rådmans skola i Jakobstad. Nian var frivillig att gå då och jag tog gärna det nionde året där. Det innebar skola sex dagar i veckan, men hälften av dagarna var praktik. Jag praktiserade på kontor och butik under hösten och hela våren på JT.

Jobbade på Radio Botnia

På den vägen blev det. Maggi skrev efter praktiken kåserier för JT och rapporterade från bland annat olika larsmoföreningar för Österbottniska posten (ÖP).

Hon har efter det återvänt till JT och sedermera Österbottens Tidning (ÖT) i flera repriser. Här emellan har hon också hunnit jobba på kontor, varit verksamhetsledare för Jakobstadsnejdens köpmannaförening (där hon bland annat också gjorde tidning), drivit matvaruaffär med sin dåvarande
make och jobbat på Radio Botnia under åren 1991–98.

Text: Harriet Jossfolk-Furu
Foto: Sebastian Sundlin

LÄS MER I KURIREN nro 8-2019




Upptäck allt sevärt vi har i eget land!

Att besöka ett annat land öppnar ofta ögonen för hur mycket fint och värdefullt det finns i eget hemland, ofta sådant som vi i vår vardag ofta tar för givet. Som för en tid sedan då jag besökte Polen och Ukraina, länder jag aldrig besökt förut. Det var mycket intressant på många sätt, och något av det första som slog mig under resan är hur ren och frisk luft vi har i Finland jämfört med i en storstad i de länderna. En annan sak jag blev påmind om är hur rent vårt kranvatten trots allt är eftersom vi kan dricka det direkt och inte behöver köpa dricksvatten på flaska i butik.

Man behöver trots allt inte resa utomlands för att inse att vi har mycket sevärt i eget land, det räcker med att till exempel resa runt i Svenskfinland eller ta en närmare titt i sin närmiljö för att kunna hitta sådana pärlor som vi presenterar i det här numret. Som Qwenselska gården från 1700-talet i Åbo som inrymmer ett apoteksmuseum och ett café, järnvägsmuseet i Hyvinge med sina nostalgiska tåg och järnvägsvagnar från förr, den naturskönt belägna restaurang Hästöskatan i Kronoby liksom det natursköna design- och hantverkarcentret Fiskars bruk i Raseborg och den nya vandringsleden med pilgrimshärbärge på Kökar.

Andra pärlor som du hittar i detta nummer är Glasbruket Resort i Munsala som ligger vid ett vackert strandområde och har en historia som sträcker sig tillbaka till 1800-talet, liksom det nya besökscentret Världsarvsporten invid Replotbron i Korsholm. Där kan man kan se De Geer moränerna som är unika för Världsarvet och det närliggande skärgårdsområdet. I artikeln berättas även skrönan om varför skärgården är så stenig i området och runtomkring. I Alvar Härtulls upplevelsepark i Oravais hittas många intressanta mojänger och verk som den skojfriske uppfinnaren och konstnären, med glimten i ögat, själv skapat.

Redan nu kan du ta en titt på utbudet av sommarteater runtom i Svenskfinland som presenteras i detta nummer och börja fundera på vilka pjäser du vill se i sommar.

Vårt 60-årsjubileum till ära, presenterar vi denna gång Kurirens reporter Margaretha ”Maggi” Sundkvist i Jakobstad som skrivit artiklar för Kuriren i fem år. Hon är en storkonsument av musik och kultur i Svenskfinland och en person som brukar närvara vid de flesta kulturella evenemang på sin hemort, och även då och då runt om i Svenskfinland.

Med önskan om en inspirerande läsning!

Rosita Holtlund
Redaktör




Focaccia

Klassiskt italienskt bröd som kan toppas med olika smaksättningar – här med körsbärstomater, fetaost och rosmarin. Receptet ger tre runda bröd, men kan även plattas ut i en långpanna.

Focaccia

25 g jäst
3 dl ljummet vatten
1 msk honung
0,5 dl olivolja
7 dl vetemjöl
2 tsk flingsalt
10 körsbärstomater
100 g fetaost
rosmarin, färsk eller torkad
olivolja
flingsalt

Rör ut jästen med vattnet. Tillsätt honung, olivolja och salt. Tillsätt mjölet och arbeta ihop till en deg. Knåda degen ordentligt tills den är smidig. Låt jäsa till dubbel storlek under bakduk.

Värm ugnen till 225 grader. Dela degen i tre delar på mjölat bakbord. Knåda degbitarna till runda bullar och kavla ut dem till platta bröd.

Olja en plåt med olivolja och toppa med lite flingsalt, placera ut bröden ovanpå.

Låt bröden jäsa klart under en bakduk.

Ringla över olivolja och strö över flingsalt och rosmarin. Grädda brödet tills det har fin färg, cirka 10–15 minuter.

Halvera körsbärstomaterna och skär fetaosten i kuber. Tryck hål i bröden med fingrarna och tryck ner tomathalvorna och osten i degen.

Text och foto: Jessica Nybacka




Forskarna vill förhindra utvecklingen av typ 2-diabetes med fibrer

Kan en speciell typ av kostfibrer förhindra uppkomsten av typ 2-diabetes? Det ska Örebroforskare undersöka hos personer som riskerar att drabbas av sjukdomen.

Smörsyrabakterier,
som är en del av den normala tarmfloran hos människor, spelar en central roll i
studien. Smörsyran som bakterierna producerar stärker mag-och tarmbarriären,
vilket i sin tur motverkar inflammation i tarmarna.

– Smörsyran tros
motverka den låggradiga inflammationen som är kopplad till typ 2-diabetes och
minskad känslighet för insulin hos cellerna, säger Johan Jendle, professor i
medicin vid Örebro universitet som genomför studien tillsammans med forskarna
Rebecca Wall och Tatiana Marques.

En viss typ av
fibrer är ett viktigt näringsämne för smörsyrabakterier. De stimulerar deras
tillväxt och produktion av smörsyra.

– Det är ett
enkelt angrepp på problemet. Vi anrikar nyttiga bakterier i kroppen genom att
äta en speciell sorts fibrer. Det gör att mag-och tarmbarriären fungerar bättre
och utvecklingen av insulinresistens förhoppningsvis bromsas, säger han.

Speciella
fibrer

Totalt har
projektet fått 3,5 miljoner i forskningsanslag från bland annat European
Foundation for the Study of Diabetes, EFSD, och forskningsinstitutet Formas. I
samarbete med Lantmännen har forskarna undersökt olika kostfibrers förmåga att
öka mängden smörsyra i tarmarna. De kostfibrer som de såg stimulerade
produktionen av smörsyra ska nu användas i studien.

– Personer som ska
delta i studien är överviktiga, har lätt förhöjda blodsockervärden och befinner
sig i riskzonen för typ 2-diabetes. Under studiens gång ska fibrerna läggas
till vid två måltider per dag, säger Johan Jendle.

Studien ska pågå i
ungefär två månader och förutom kontinuerlig mätning av sockervärden i blodet,
ska forskarna även titta på bakteriefloran och tarmens barriärfunktion hos
dessa personer.

– Vår forskning
kan på sikt leda till att personer som befinner sig i förstadium till typ
2-diabetes blir friska med hjälp av kosten.

Spännande
möjligheter

I dag lider runt
450 000 människor av diabetes typ-2 i Sverige. Enligt Johan Jendle kan
lika många vara drabbade utan att veta om det.

– Om studien faller väl ut kommer vi att titta på långtidseffekterna av kostfibrer. Det vore också spännande att se hur tillsatsen av fibrer till kosten påverkar människor som redan har typ 2-diabetes och om denna fiberbehandling går att kombinera med andra läkemedel, säger han.

Pressmeddelande från Örebro universitet har




Kuriren fick SFV:s folkbildningsmedalj

Det har i skrivande stund varit både glädje och festyra här på Kuriren. Egentligen började den glädjeyran redan i slutet på februari när Svenska folkskolans vänner kontaktade Kuriren och kanslichefens assistent Camilla Nordblad berättade att Svenska folkskolans vänners styrelse beslutat att tilldela Kuriren SFV:s folkbildningsmedalj i år!

Folkbildningsmedaljen är en medalj som delas ut till ”en eldsjäl som spridit kunskap och bildning genom ett ideellt engagemang på svenska”.
Motiveringen till medaljen som Kuriren mottog den 10 april lyder: ”Kuriren har i 60 år lyckats med det som många ansett vara omöjligt: att ge ut en finlandssvensk veckotidning med spridning i hela Svenskfinland. Kuriren var den nyligen avlidne Frejvid Weegars livssverk, men den har sedan länge gjorts av en hängiven redaktion som är fast föresatt att fortsätta utgivningen, till glädje för en stor läsekrets runtom i Svenskfinland som uppskattar allt det som i sex decennier gjort Kuriren unik: vardagsnära reportage, kultur, matnyttiga tips och annat av intresse – på vårt eget språk. En tidning utan stora åthävor – men en kulturgärning av stora mått.”

Naturligtvis är vi väldigt stolta och glada över den här medaljen. Sorgligt känns det förstås att Kurirens grundare och ägare, Frejvid Weegar, aldrig själv fick uppleva denna erkänsla för sitt långa, gedigna kulturarbete för Svenskfinland.

Under årens lopp är det många som på olika sätt arbetat för Kuriren, både på tidningen och resebyrån, och de har alla lagt grunden för den här officiella erkänslan, därför vill vi även säga stort tack till dem. Ett tack vill vi även rikta till alla prenumeranter som understöder tidningen, antingen med en egen prenumeration eller åt sina vänner.

Målsättningen med Kuriren var från början att läsarna ska bli glada när tidningen kommer med posten och det är en målsättning som fortfarande gäller. På redaktionen strävar vi efter att med glädje fortsätta ge ut Kuriren så länge som vi bara får och vi hoppas att den arbetsglädjen även märks i tidningen!

Rosita Holtlund
Redaktör




För Mary är exotiska växter vardagsmat

I Pargas by i Raseborg bor Mary Kuusisto tillsammans med sin man Veli och deras katter. Bland ortsbor är hon känd som författaren och konstnären som bor i ett slottsliknande hus högt uppe på ett grönskande berg. Där har hon en egen ateljé och odlar främmande och exotiska växter.
– Att kalla vårt hus för slottsliknande är nog att ta i, men jag brukar skämtsamt kalla det för kråkslott. Hur som helst, det omgivande berget och det inglasade utrymmet är som gjorda för en växtfantast som jag. Jag måste säga att jag brinner för att odla. Jag börjar ofta så mina frön redan på juldagen och i februari väcks vårkänslorna i mig, då börjar blodet cirkulera. Att se ett frö gro och växa – det är lycka. I början av vintern är jag däremot halvdöd, säger Mary och ler.

Tyvärr har Veli på senaste tid varit lite krasslig, vilket lett till att paret för tillfället inte bor i huset på berget, utan i en liten stuga vid bergets fot. Faktum är att stugan är Marys barndomshem. Men grönskan har paret tagit med sig ner från berget. Här finns plantor i krukor, plantor i trädgårdsland, plantor i växthus och plantor som klättrar upp längs trädstammar.
– Huset uppe på berget har Veli själv byggt av mestadels återanvänt material. Det är fortfarande inte helt färdigt eftersom det, som så mycket annat, är ett evighetsprojekt. Vi flyttade ner från berget eftersom stugan här nere är enklare att hålla varm på vintern. Dessutom innebär det mindre snöarbete och mindre släpande av matkassar. Jag kan när som helst gå upp till min rymliga ateljé om jag vill måla. Men just nu bor vi nere i mitt barndomshem och har burit ner en stor del av växterna hit.

Odlade redan som sjuåring

Marys intresse för växter började redan som barn. Hon bodde i den lilla stugan tillsammans med sin mamma, pappa och storebror. Som seden var förr på landet odlade föräldrarna sina egna grönsaker och Mary blev tidigt invigd i odlandets ädla konst.
– Som sjuåring hade jag mitt första egna trädgårdsland genom att odla grönsaker i en gammal fönsterram. När vi åkte till staden var fröaffären min favorit. Där stod jag och tittade på alla fröpåsar och räknade till vilka fröpåsar mina pengar skulle räcka, minns Mary.
Men Mary har inte hela livet bott på orten utan som ung gav hon sig ut i världen och hamnade i Lahtis.
– Jag var dålig på finska och ville lära mig språket så jag flyttade till Lahtis och fick jobb i en lärarfamilj. Det dröjde inte länge innan jag träffade Veli, vi gifte oss och sedan bodde vi i Orimattila i 30 år. Där drev vi en handelsträdgård och blomsteraffär. Vi odlade mest krukväxter, snittblommor och vanliga grönsaksplantor.

Affären hade vi öppen under veckans alla dagar. Mitt liv handlade mycket om binderi, brudbuketter och blomsteruppsättningar till begravningar och allt där emellan. I växthusen hade jag möjlighet att, vid sidan av de vanliga blommorna, testa olika spännande växter, minns Mary.

För snart tjugo år sedan flyttade Mary och Veli till Marys barndomshem och även här fortsatte odlandet, men nu i mindre skala. Sommartid får de det mesta av sin mat från den egna trädgården, vilket är praktiskt eftersom de båda är vegetarianer. Dessutom säljer de plantor på Ekenäs torg.
– Det är skönt att odla i liten skala och nu kunna koncentrera sig på det som intresserar mest. Vi hade redan tidigare börjat bygga huset på berget som sommarstuga men bestämde oss för att flytta hit på heltid och sedan bygga till. Vi har aldrig ångrat flytten hit och i dag säger Veli att vi bor mitt i paradiset, säger Mary och ler stort.

Läs hela artikeln i nummer 7-2019 eller köp ett digitalt lösnummer

Text och foto: Carola Gustafsson




Från Edith Piafs chansoner till Tove Janssons visor

Emma Klingenberg har alltid haft ett stort behov av och en längtan efter att skapa. Berättandet på scenen, både i form av konserter och av teater produktioner, känns meningsfullt för henne. Sång- och teaterkarriären fick sin början hemma i Jakobstad då hon gick i gymnasiet.

Jag träffar en glad och avslappnad Emma Klingenberg då hon, tillsammans med Niklas Häggblom och Robert Kock, gästspelar med konsertföreställningen Chelsea Hotel i Jakobstad där hennes karriär startade.
– Jag fick en fin början här, både när det gäller sång, musik och teater. Då jag gick i gymnasiet medverkade jag bland annat i Teater Jacobs uppsättning av Spanska flugan, tillsammans med Jakob Höglund. Redan då konstaterade vi båda att det här vill vi också syssla med i framtiden.

Och så blev det. Emma blev en uppskattad sångerska och skådespelare medan Jakob blev en populär regissör.

Efter debuten i Spanska flugan medverkade Emma också i Teater Jacobs uppsättning av Smugglarkungen år 2000.
– Jag har alltid haft en längtan
efter att skapa, ett behov av att greppa verkligheten och titta på den från olika håll. Jag vill gestalta både mitt eget liv och andras samt olika skeenden i samhället.

Emma berättar att hon redan som barn brukade sitta och prata för sig själv framför en spegel.
– Då förstod jag inte riktigt vad jag gjorde. Alla känslolägen var inte bekanta för mig. I dag förstår jag bättre och jag pratar fortfarande med mig själv, säger hon och ler.

Men redan innan teaterkarriären tog fart blev det en hel del sångframträdanden. På Musikcafé After Eights innergård uppträdde Emma i evenemanget Café 3000 och i sångensemblen Jacobs Stemmer deltog hon aktivt i slutet på 1990-talet. I den ensemblen hade hon sällskap av flera i dag välkända sång- och musikprofiler från Jakobstadstrakten, till exempel Sören Lillkung, Jonte Wingren, Jakob Höglund, Charlotta Kerbs och Jennie Storbacka.

Brinner för att berätta

Emma Klingenberg utexaminerades som första finländare från musikallinjen på Teaterhögskolan i Göteborg 2005. Sedan dess har vi sett och hört henne i pjäser, konserter, filmer, tv-serier och musikaler både i Sverige och i Finland.

I höstas hade Teater Viirus uppsättning av Chelsea Hotel premiär. Med konsertföreställningen har Emma, tillsammans med de båda kollegerna Niklas Häggblom och Robert Kock, gästspelat på många orter i Svenskfinland. Konserten är en fängslande resa tillbaka till 1960- och 70-talens New York och det mytomspunna konstnärstillhållet Chelsea Hotel på Manhattan. Många kända och legendariska artisters sånger framförs, i nyöversättningar på svenska, i föreställningen.

I november medverkade Emma på Svenska dagen-galan och i december som solist på luciakröningen i Helsingfors domkyrka. Båda direktsändes på Yle Teema/Fem.

Utöver dessa sångframträdanden uppträdde hon på Åbo Svenska Teaters julkonsert och som solist på Muntra Musikanters julkonserter i Tempelplatsens kyrka i Helsingfors i december.

Hon har stor konserterfarenhet och har även tidigare gjort solistframträdanden med bland andra Tenerife Symphony Orchestra, Åbo filharmoniker, Göteborgsmusiken, Vantaan viihdeorkesteri och Borås symfonietta.
– Jag har alltid brunnit för att berätta historier. Att berätta dem genom sång och musik brinner jag extra för, säger Emma.

Vi träffas i Campus Allegro där Jakobstads fina konsertsal Schaumansalen finns. Där har Emma också uppträtt ett par gånger. Första gången var i En gränslös julkonsert 2015 tillsammans med Alexander Lycke, Anna-Maria Hallgren och Sören Lillkung.

I fjol våras gav hon konserten Emma hemma i Schaumansalen. I den konserten ingick ett brett urval av sånger som hon på något sätt förälskat sig i. Med tanke på recensionerna efter konserten, som Emma senare också gav på Åbo Svenska Teater, tilltalade repertoaren även publiken.
– Jag uppträder gärna på nytt i Jakobstad. Rötter är viktiga för mig, liksom mitt avstamp i Jakobstad. På Musikhuset här i stan fick jag sånglektioner och en musikalisk utbildning som var helt avgörande för att jag vågade ta steget att söka till musikallinjen på Teaterhögskolan i Göteborg, säger hon.
– Sedan jag studerade här har möjligheterna att utbilda sig inom sång och musik och andra konstformer vuxit enormt.

Jakobstad är en fin stad.

Läs mera i Kuriren 6-2019

Text och foto: Margaretha Sundkvist




Snabblagad och god påskmat är aldrig fel

Vi har redan hunnit så långt in på det här året att en av våra största högtider, påsken, väntar på att få göra entré. Många av er har säkert hunnit börja fundera på vad ni ska bjuda på under denna högtid. Ingredienser som ägg, lax och memma räknar nog de flesta som något självklart att servera i någon form, men lite variation på tillagningssättet brukar ändå uppskattas och därför har vi bett Jessica Nybacka planera en påskmeny speciellt för Kurirens läsare.

Jessicas meny innehåller vårprimörer som bland annat sparris, rädisor och sockerärter. Hennes recept på sparrisflarn gör du snabbt och enkelt av färdig smördeg och kan servera som förrätt eller varför inte som en lätt kvällsrätt. Och efterrätten trifle, som består av maräng, lemon curd och mascarponekräm är lätt- och snabblagad även den. Tack vare efterrättens vackra påskgula och vita färg kan den även upplevas som ett vackert blickfång på matbordet under själva måltiden.

Även i det här numret bjuder vi, Kurirens 60-års-
jubileumsår till ära, på tidigare insända och publicerade recept, vilka mottagits med stor förtjusning av många läsare. Bland recepten hittar du denna gång ett recept på en lättlagad memma som Elsa Nissfolk på orten Vad i Sverige sände in till Kuriren 1966. Receptet hade hon då hunnit använda sig av i hela 35 år. Ingredienserna blandar man i princip bara ihop och så låter man memman gräddas i ugnen två till tre timmar. Det är en memma som du därmed lätt gör själv till påsk, och enklare än så kan det knappast bli!

Du hittar förhoppningsvis även mycket annan intressant läsning i det här numret, som till exempel artikeln om Kurirens mångåriga reporter i Borgå – Johnny Holmberg, Marta Sjölind i Jakobstad som i tiderna gick i skriftskola med Kurirens grundare och ägare Frejvid Weegar, pastorn Håkan Nitovuori som upplevt ett händelserikt liv som bland annat missionär utomlands och skådespelaren Emma Klingenberg, känd från många teaterscener runtom i Svenskfinland. Dessutom har du möjlighet att antingen själv eller i sällskap med andra testa hur mycket du kan i frågor som rör våren och påsken.

På grund av postens omstrukturering av tidningsdistributionen kommer Kuriren att från och med nästa nummer utges på fredagar, precis som den gjorde för 60 år sedan. Och därmed är även cirkeln sluten, kan man nästan säga.

Glad påsk önskar
Kurirens redaktion!

Rosita Holtlund
redaktör




Tips för större och mindre fester

Vissa älskar att ställa till med fester medan andra inte gillar så mycket ståhej och därför föredrar att fira i liten skala. I det här numret, med vårens fester som tema, bjuds du på en hel del praktiska tips kring detta ämne.

Kläder av god kvalitet, egna gamla plagg eller fyndade på loppis, lönar det sig ofta att låta sy om. Ibland kan man till och med sy ett helt nytt plagg av två gamla. Det är ett förfarande som har blivit allt vanligare, har man märkt på syateljé Alexandra & Mia där man även värnar om återanvändning och satsar på miljötänk.

Har du funderat på hurdana plagg i garderoben det är värt att spara, vilka plagg som det är bäst att föra till återvinning eller använda på annat sätt? Hur kan man känna sig säker i sin klädstil och val av plagg? Julia Holmqvist ger goda råd i dessa frågor.

Till en fest vill man gärna dekorera med blommor. Många blommor som i sig verkar väldigt anspråkslösa kan bli mycket vackra då de kombineras i en bukett med andra blommor. Florist Saija Sitolahti ger förslag på en del enkla blomsterarrangemang och buketter, som inspiration till en egen fest eller att ge som gåva åt någon av sina vänner.

Att hitta en passande present är inte alltid så lätt, i synnerhet om den egna ekonomin är kärv. Men det finns ändå mycket som man kan göra själv och som mottagaren uppskattar att få. Yvonne Granqvist Schultz ger tips på flera sådana gåvor.

Är det barnkalas med prinsesstema ger Ninette Bahne tips på enkla kronor barnen kanske till och med kan göra själva, Sara Westerlund tipsar om hur man kan ordna ett barnkalas ganska enkelt, och ger även förslag på lekar för barnen under kalaset.

Bröllop är en av de allra största festerna i livet för de allra flesta. I det här numret kan du läsa om fem par i olika åldrar som gift sig under fyra decennier, hur de träffades, vad de föll för hos varandra och vad som får deras kärlek att hållas vid liv.

Dessutom hittar du även tips och förslag på rätter som du kan servera på buffébordet under någon av vårens fester.

Missa för all del inte heller artikeln om Kimitobon Riitta Wuorio-Bäck som segrade i den finska tävlingen Suomi leipoo (hela Finland bakar). Hon bjuder även på ett läckert recept på budapestbakelse.

Lycka till med dina förberedelser inför vårens fester!

Rosita Holtlund, redaktör