Ny blomning i gammal trädgård

På en stenig backe i Kvevlax ligger Jahn-Erik och Vivi-Ann Beijars trädgård. Trots den ibland svårarbetade terrängen frodas både blommor och grönsaker. Trädgården är en rogivande oas som är svår att lämna. Någon sommarstuga behövs inte då man likt paret Beijar har tillgång till så
mycket skönhet och avkoppling rakt utanför ytterdörren.

Trädgård är ett gemensamt intresse för Jahn-Erik och Vivi-Ann Beijar. Tidigare bodde de i grannbyn Kuni, där de också hade mycket blommor och buskar i trädgården. Det var ändå i samband med flytten till Kvevlax år 2006 som trädgårdsintresset blommade upp på allvar. Då byggde paret Beijar ett nytt hus intill Jahn-Eriks gamla hemgård.

– I den gamla trädgården fanns väldigt många träd och buskar med hög ålder. Många av dem kom från Syrings plantskola i Gerby, berättar Jahn-Erik.

I dag är trädgården runt de båda husen inte längre igenvuxen utan lagom luftig och lagom lummig. Ett av de gamla äppelträden, en okänd vintersort som torde ha planterats år 1923, står fortfarande kvar, sprucket och lutande men uppenbart livskraftigt.

Paret Beijar odlar lite av varje i sin trädgård, allt från grönsaker, kryddor, bärbuskar och fruktträd till prydnadsväxter av olika slag. Ska de nämna några specialintressen får det bli pelargoner och för Vivi-Anns del dessutom dahlior.

– Särskilt den ena dahliasorten är så kär för mig. Min mamma hade knölarna och jag har fortsatt odla dem. Det är ett arv jag förvaltar, säger Vivi-Ann och visar en dahliaplanta som är nästan lika hög som Vivi-Ann själv och fylld med enorma, rosa blommor.

Upphöjda bäddar förenklar

Med ett stort trädgårdsintresse behöver man ingen sommarstuga.
– Vi har varken båt eller stuga, utan det här är vårt sommarställe. Om vi var borta en stor del av sommaren skulle vi inte kunna satsa på trädgården på samma sätt som vi gör nu, konstaterar Jahn-Erik och Vivi-Ann.
Trädgården är omkring 4 000 kvadratmeter stor och sträcker sig runt parets nya hus och Jahn-Eriks gamla hemgård. Tomten är stenig och kuperad och här och där ligger stora flyttblock.

– Vår adress är Stenvägen och det finns en orsak till att vägen har fått det namnet. Det är bara stenar här under och man ska inte börja gräva eller röra något, säger Jahn-Erik Beijar och visar med handen ut över gräsmattan.

Delvis har han och Vivi-Ann kringgått problemet genom att odla i upphöjda bäddar av olika slag. Grönsakslandet består till exempel av pallkragar fyllda med jord. Då slipper man kampen med stenarna.

Högst upp i ena hörnet av trädgården har Vivi-Ann och Jahn-Erik anlagt en sittplats i en berså av midsommarrosor. Bersån är placerad på grunden av ett gammalt soldattorp. Rosorna fanns på plats redan då paret Beijar flyttade hit och kan vara mycket gamla.

Text och foto: Johanna Granlund

Läs hela artikeln i Kurien 7-2020




Odla lite eget i år eller ät nyttiga ogräs!

Nu är våren här, ljuset tilltar för varje dag och det hörs fågelkvitter överallt från tidig morgon till sena kvällen. Vilken härlig tid på året vi har med vår och sommar som väntar framför!

Redan under vintern sätter sig trädgårdsfolket ner med kataloger och böcker och planerar och drömmer om våren och arbetet i trädgården. Många har även sått frön och drivit upp plantor för att senare plantera ut i hobbyväxthus eller direkt på friland för att få en så tidig start på säsongen som möjligt. Satsa gärna på att odla egna rotfrukter och grönsaker i år om du har möjlighet, det är ren livskvalitet att kunna äta det man själv odlat. Färskare än så kan det inte heller bli!

Vissa kanske även roar sig med att från år till år skriva ner hur stor till exempel årets bär- och grönsaksskörd blev och hur temperaturen och vädret var. För att lyckas så bra som möjligt med det man odlar, kan det vara bra att även skriva ner sina erfarenheter för att till exempel ett nytt år kunna undvika att göra om tidigare års misstag.

Temperaturen kan variera stort från år till år och mängden skadedjur likaså. Det är både mödosamt och osäkert för en yrkesodlare som aldrig i förväg kan räkna med hur stor skörden blir, och av vilken kvalitet, så gynna därför landets odlare och köp inhemskt!

I det här numret som har temat ”Vår i luften”, har du möjlighet att stifta bekantskap med två par som sätter ner mycket tid och möda på trädgårdsarbetet: ett par i Kvevlax, ett annat i Sannäs. Att ta hand om sina odlingar och sköta arbetet i trädgården har för dem blivit en livsstil och en livskvalitet de skattar högt.

Om du inte själv har möjlighet att odla så mycket där du bor, så kan du i år passa på att samla ätbara och nyttiga växter ute i naturen. Carola Gustafsson berättar om nyttiga och ätbara ogräs som du kan satsa på att plocka och äta i vår och sommar.

Du som är intresserad av bilar ska inte missa att läsa om Lars-Johan Smedlund i Taklax som under trettio års tid hunnit ha över hundra amerikanska bilar i sin ägo. Gillar du båtar kan du gärna ta en titt på Ulf-Peter Nymans presentation av båtnyheter på årets båtmässa i Helsingfors.
Urho Kekkonens nationalpark och nationalparken Pyhä Luosto i norra Finland kan det löna sig att stifta bekantskap med redan nu ifall du kanske planerar att vandra i de finländska fjällen i sommar eller höst.
Missa inte heller Familjen Axberg i Esbo som berättar om sina erfarenheter av flera veckor långa sommarseglatser ute till havs.

Trevlig läsning!

Rosita Holtlund
redaktör




Årets påsk blir en av de stillsammaste på länge

Påsken står för dörren. Långfredagen gjorde förr i tiden på många håll verkligen skäl för sitt namn och många äldre kan berätta om hur de som barn just den dagen inte alls fick gå ut och leka utan måste hålla sig i stillhet inomhus. I vissa hem hade man också noga i förväg planerat allt arbete under den dagen så att allt som ansågs som onödigt inte behövde göras då.
Årets påskfirande blir annorlunda än vanligt med tanke på de allmänna begränsningar som nu råder i landet för att minska risken för att coronaviruset ska spridas ytterligare. Påsken kommer därför antagligen att bli en av de mest stillsamma vi nationellt upplevt under lång tid. Men det blir påsk i år också och under påskdagarna kan man därför passa på att vila sig riktigt ordentligt nu när tillfälle ges!

En stilla påskledighet som denna kan du till exempel se på film, och du som kanske inte under någon påsk tidigare år råkat se någon av de tv-sända filmer som skildrar påskens budskap kan passa på nu. Bitte Assarmo ger tips på flera olika filmer som skildrar Jesu mission och liv, hans lidande och uppståndelse.

Någon av de omnämnda filmerna i artikeln kan även ses på till exempel Netflix och i vissa fall Youtube.

Påskfjädrar hör påsken till och du som gärna vill pyssla med dina barn kan gärna ta en titt på de påskpyssel som Ninette Bahne ger tips på inför påsken. Passa gärna på och pyssla tillsammans hela familjen!
Påsken är en riktig mathögtid och du som tycker om att laga mat ska inte missa Kurirens matvrå med Liselotte Enlunds lättlagade recept från hennes uppväxttid, och annan god mat som du kan göra, bland annat lax tillredd på olika sätt serverad med goda tillbehör. Och recept på kakor att baka till påsk.

På Klosterbacken i Åbo brukar man varje år under påskveckoslutet ha ”öppna portar” där besökarna kan vandra omkring och bekanta sig med bland annat gamla seder och bruk och traditionella hantverk. Föreningen Ovo Decors tillverkning av godsaker i marsipan och dekoreringen av ägg på gammalt vis har under årens lopp hört till de mest populära aktiviteterna. Bland de yngre besökarna brukar även tävlingen i äggrullning vara populär. På grund av coronavirusläget kommer föreningen inte att delta i år, men artikeln och bilderna i sig kan säkert bidra till både inspiration och påskkänsla!

Ha det gott i påsk önskar Kurirens redaktion!

Rosita Holtlund
redaktör




Skulptören Kim Simonsson lever sin drömbland mossfolket

Skulptören Kim Simonsson är en av landets mest framgångsrika konstnärer internationellt. Sedan några år tillbaka bor han med sin familj i konstnärernas Fiskars. Här i sin ateljé skapar han med stor känsla sina fantasieggande keramikfigurer. Att stiga in i hans ateljé är som att stiga in i en fantasivärld befolkad av sällsamma varelser.

Här finns vita barn med avgrundsdjupa rådjursögon och djupblåa rådjurshundar, men också gröna representanter för det mystiska mossfolket. Ju noggrannare man tittar, desto flera detaljer framträder. Ateljén är nästan beroendeframkallande och en dröm för varje person med barnasinnet i behåll.

Dröm om fotbollskarriär

Kim Simonsson föddes 1974 i Helsingfors. Som barn var hans dröm att bli fotbollsproffs, men när han var 16 år insåg han att snabbheten inte räckte till för en proffskarriär. Då sadlade han om till sitt andra intresse, teckning.

– När jag insåg att jag inte var tillräckligt snabb för att göra karriär inom fotbollen funderade jag på vad annat jag var bra på. Jag kom fram till att jag var bra på att teckna och göra skulpturer. När de andra barnen byggde vanliga snögubbar skulpterade jag nämligen figurer som Kalle Anka. Jag tänkte söka in till Bildkonstakademin, men missade av någon anledning ansökningstiden. Då sökte jag i stället till keramiklinjen i Konstindustriella högskolan, där jag blev antagen. Materialet lera var helt nytt för mig, men ganska snart märkte jag att jag nu i lera kunde forma de seriefigurer jag tidigare tecknat. Jag förstod därför att tredimensionell konst passar mig mycket bättre än teckning. Jag var också redan i ett tidigt skede på det klara med att det är skulpturer jag vill syssla med och inte design som de flesta av mina kurskamrater. Samtidigt insåg jag att jag måste ha en personlig touch i mina verk för att kunna lyckas, berättar Kim.

Eviga studerande

Innan det fanns en maximal tid för hur länge man får studera kunde många vara så kallade eviga studerande och studera många år vid olika högskolor, så även vid Konstindustriella högskolan.
– Många av mina studiekamrater hade ingen som helst önskan att få en examen utan studerade i tiotals år bara för att ha tillgång till högskolans fina verkstäder. Även jag fick möjlighet att fritt använda utrymmena, men jag jobbade flitigt och år 2000, efter fem och ett halvt år, avlade jag min examen.

Just innan han fick sin magisterexamen firades millennieskiftet i Bildkonstakademins galleri. Där fanns bland annat några av Kims stora keramikhundar utställda.

– Tack och lov gick inget sönder under festen. Två dagar senare kom en representant för Helsingfors konstmuseum och ville köpa mitt största verk till det skyhöga pris jag begärde. Jag hade trott att det inte fanns den minsta chans att få verken sålda, men nu insåg jag att jag kanske i alla fall kunde ha en framtid inom branschen. Efter det började jag på allvar skapa keramikhundar, vilka jag till en början koncentrerade mig på och ställde kort därefter ut på Ateneum, minns Kim.

Kim upptäcker mangafigurerna

Efter att Kim avlagt sin magisterexamen flyttade han till Kanada tillsammans med sin dåvarande flickvän. Det var här han kom i kontakt med de i dag så populära mangafigurerna.

– Under min vistelse i Kanada gick jag på den japanska konstnären Takashi Murakamis lektion och tack vare honom upptäckte jag de japanska mangafigurerna. Deras utseende var något helt nytt för mig och jag fastnade genast för de stora ögonen och den späda kroppen. Härefter kom min konst att till stor del koncentrera sig på just dessa figurer. Vid en utställning väckte jag kort efteråt stor uppmärksamhet då en välsedd amerikansk tidning för konstkeramik skrev om en rödhårig finländare som gjorde succé med sina mangainspirerade figurer. Ett konstgalleri i New York blev intresserat och vi inledde ganska kort därefter samarbete.

Första utställningen

År 2003 hade Kim sin första egna utställning på Glogalleriet i Helsingfors. Hans konst väckte även här uppmärksamhet och ledde följande år till utmärkelsen Årets unga konstnär i Finland.

– På utställningen ställde jag för första gången ut mitt verk Spottande flicka. Jag hade länge fascinerats av att kombinera vit keramik med materialet glas för att betona kontrasterna mellan materialen. Samtidigt ville jag få fram en motstridig känsla hos betraktaren i och med att det anses fult att spotta, men samtidigt gör glaset att flickans spott blir vackert.
Den spottande flickan förkroppsligar också barnets mod att bryta mot givna regler. Förutom flickan ställde han också ut en skyddsängel i mangastil. De två figurerna gjorde Berndt Arell, dåvarande chef för Helsingfors konstmuseum, helt begeistrad och han föreslog Kaj som kandidat till titeln Årets unga konstnär.

– År 2004 blev jag vald till Årets unga konstnär, vilket i Finland är en ganska stor utmärkelse för en ung och okänd konstnär. Efter den utmärkelsen flyttade jag ganska snart tillbaka till Finland. Jag hade insett att i Kanada når man framgång om man är finländsk hockeyspelare, men för mig var det värre då jag gjorde underliga saker som ingen i det läget riktigt förstod sig på.

Väl hemma i Finland fick han möjlighet att arbeta på Arabias konstfabrik som gästkonstnär och kunde därför arbeta som konstnär på heltid, minns Kim.

Villa Snäcksund i Ekenäs

År 2009 beviljades Kim Svenska kulturfondens stipendium som bland annat innefattar tre års konstnärskap och boende på Villa Snäcksund i Ekenäs.
– Jag flyttade då med min fru till Ekenäs och vi trivdes från första stund med lugnet och närheten till havet. När vistelsen var över insåg vi att vi inte ville flytta tillbaka till storstaden och via en bekant hittade vi ett hus i Fiskars. Här i Fiskars bor vi sedan dess mitt i idyllen med våra två barn som i dag är tre år.

Mossfolket blir till

I sina arbeten kombinerar Kim populärkultur, skandinavisk sagoillustration och nutidskonst. Kännetecknande för barnskulpturerna har länge varit den släta och blanka ytan, de stora svarta ögonen och den späda kroppen. Med tiden började Kim tröttna på sina skulpturers utseende och ville testa något nytt. Han provade därför att skapa effekter med en nylonfiberyta i färg som fästs ovanpå keramiken. Resultatet blev de mystiska och fascinerande figurer som kommit att kallas för mossfolket.

– I Norge hade jag träffat på en intressant yta på några träkvistar och eftersom jag ville prova något nytt köpte jag en maskin som fäster nylonfiber på keramiken via en elektrostatisk process. Jag blev till en början inte nöjd med resultatet och tänkte att det var ett riktigt onödigt köp. På skoj provade jag därefter att behandla en svart skulptur med en neongul färg.

Resultatet fullständigt förbluffade honom, ytan blev mossgrön och sammetsaktig och påminde om gamla skulpturer som har stått länge utomhus och ärgat. Han insåg genast att denna yta är perfekt för figurerna.

– Helt av misstag hade jag upptäckt den speciella färg som därefter kom att känneteckna mina figurer, det så kallade mossfolket. Vad jag vet har ingen annan samma utseende på sina figurer, vilket betyder att jag skapat något jag länge strävat till, nämligen något personligt, något som är kännetecknande enbart för min konst. År 2016 ställdes tre gröna keramikstatyer ut i Miami och de väckte så stor uppståndelse på sociala medier att mina figurer nästan revs ut händerna på mig. Det var helt galet, minns Kim.

Läs mera i Kuriren 7-2020

Text: Carola Gustafsson
Bild: Privat




Med rädslan för att bli arbetslös och med kärleken till matlagning föddes Eirings Köksbutik

Mittemot Johanneskyrkan på Högbergsgatan i Helsingfors ligger special affären för köksredskap och matvaror – Eiring. Ena skyltfönstret går i koppartoner med traktörpannor, kastruller och salt- och pepparkvarnar. I det andra ser man kokkärl i vitt och svart, olika sorters glas och espressopannor i silver. Den grundläggande tanken är att erbjuda goda förutsättningar att lyckas i köket för såväl nybörjaren som proffskocken.

Svensken Jonas Eiring är arkeolog och har studerat i Göteborg, Stockholm, Köpenhamn och Grekland. Doktorsavhandlingen i grekisk arkeologi avlade han i Australien. Efter många år i medelhavsländerna åkte flyttlasset till Norden och Helsingfors. Han sökte jobb vid Helsingfors universitet, men hans kunskaper i finska räckte tyvärr inte till. Då även följande arbetschans gick i stöpet av samma orsak, bestämde han sig för att skapa sitt eget jobb. Att bli arbetslös var inte ett alternativ. Han tog sig en funderare och bestämde sig för att göra något som låg nära hans hjärta. Valet föll då på kärleken till att laga mat.

Kopia av det egna köket

Första steget var att bekanta sig med köksaffärernas utbud i Helsingfors. Han insåg snabbt vad som fattades – köksprodukter av hög kvalitet från Frankrike och Italien. Jonas Eiring utgick från basen i sitt eget kök. Det gäller att ha en bra stekpanna, en bra gryta och en bra kniv. Med dessa tre kommer man långt, säger Jonas Eiring. Affärsidén baserade sig på att bokstavligen kopiera det egna köket. Så i affären finns ett fungerande kök med en precis likadan spis som i hemmet. Butiken skulle fyllas med bra basvaror som Jonas Eiring själv använder.

Följande steg var att skapa kontakter med leverantörerna, som främst ligger i Italien, Tyskland och Frankrike. Utöver köksredskap beslöt han sig för att även sälja noga utvalda delikatesser. Jonas Eiring kände en familj som tillverkade gott kaffe i Neapel. Kaffet kommer från familjeföretaget Passalacquas. För att välja ut den bästa pastan, bestämde Jonas Eiring sig för smaka sig fram i Neapel. Han valde ut sorten linguine, en klassisk smal bandpasta. Han köpte linguinepasta av tio olika producenter. Sedan gällde det att tillreda pastan och bjuda in vänner på smaktest. Den vinnande pastan var tillverkad av familjen Setaro, som tillverkar pasta på traditionellt vis av durumvete. Pastan torkas vid låg temperatur under lång tid. Torre Annunziata vid Neapelkusten var från 1800-talet till andra världskriget ett centrum för pastatillverkning. I dag finns bara Setaro kvar.

En liten affär med ett fungerande kök

Den första butiken öppnade på Högbergsgatan 2005. Den var som ett litet välfyllt kök, berättar Jonas Eiring. I dag har affären flyttat till större utrymmen, in i en lokal belägen på samma gata som den första. Köket flyttades självklart till den nya lokalen.

Eiring har ett stort utbud av stekpannor. Jonas Eiring berättar att bästsäljaren världen över är stekpannan med storlek 28 cm i diameter. De franska kolstålspannorna har blivit en stor favorit i hela Skandinavien.

Under sina femton år som butiksägare har Jonas Eiring sett en del trender komma och gå. Ett fenomen som erbjudit olika manicker och redskap är mångas knasiga förhållande till lök. Automatiskt roterande lökhackare i rostfritt stål. Glasögon med vaddering runt kanterna som gör att de sluter tätt och inte släpper in det irriterande ämnet trimetylensulfoxid innanför glasen. Lökhållaren eller kammen är en gammal klassiker som håller löken på plats och hjälper till med att skiva den i jämna skivor.

På tal om lök och mackapärer stiger en dam in i affären. Jonas Eiring berättar för damen att han blir intervjuad och att vi diskuterar olika redskap för att hacka lök. Damen får syn på de knasiga brillorna och utbrister, ”de är helcrazy”. Någon minut senare går hon ut ur köksbutiken med ”lökglasögonen” under armen.

Passion för god mat

Jonas Eiring lagar mat och bakar dagligen i affären. Bakom kassan hänger en hel rad med pannor i olika storlek. Ovanför spisen hänger köksredskapen tätt intill varandra på en magnetlist. I kylen har han en burk med surdeg. Dagen för intervjun står två jäskorgar med surdegsbröd och jäser under en blå duk. I ugnen ligger en baksten – en kalksten från Slite stenhuggeri på Gotland. Passionen för god mat och bra råvaror är påtaglig. Jonas Eiring är stolt över sitt breda utbud och delar gärna med sig av sina tips.

– Dagens kunder är väldigt pålästa och de vet vad de vill ha. Vad som är inne varierar enligt vad som figurerar i media och på
sociala medier. Man kan säga att det går i vågor. En del grejer är inne en tid, för att göra comeback senare. Andra är övergående modeflugor som kommer och försvinner. Det gäller som butiksinnehavare att ha ständig koll på marknaden, säger Jonas Eiring.

Ett brett sortiment och bra service är ett måste för att överleva. Han funderar jämt på vilken typ av service kunderna behöver och vill ha. Hos Eiring kan kunderna få sina knivar slipade och kolstålspannorna instekta.
Eiring öppnade sin webbutik 2012. Det gäller att ha många ben att stå på, konstaterar Jonas Eiring. Han fungerar även som importör för en del av sina produkter.

Många kunder önskar köksprodukter i en grann färg.
Gult och grönt till vår och sommar och rött till jul.

Säsongerna avlöser varandra även bland köksredskap. Snart blir det påsk, så vi plockar fram pashaformarna, konstaterar Jonas Eiring. Till sommaren blir det fokus på grillrelaterade produkter och salladsslungor.
Det är inte enbart de traditionella säsongsprodukterna som varierar enligt säsong. Även färgen på produkten spelar en roll. Till vår och sommar föredrar folk gula och gröna produkter. Till jul är det rött som gäller. Intressant kuriosa är repertoaren röda varor som säljs i juletid. Rivjärn, tekannor och espressokokare köps till jul, men Jonas Eiring antar att de nog används året om.

Önskar ha en grönsakshandel, slakteri och ostbutik i hemkvarteret

Det finns en sak han är missnöjd med i sin hemstad Helsingfors: han har svårt att förstå stadsplaneringen. Att bygga upp många stora köpcenter är ju inte klokt, säger Jonas Eiring. Kunderna anländer oftast dit med bil, vilket inte borde vara målet med tanke på dagens prat om klimatet. Köpcenter är en svår bit för små företag. Alla bör hålla öppet till sena kvällen och hyrorna är höga.

På grund av det finns det ofta en stor andel internationella kedjor i köpcenter, vilket resulterar i att alla köpcenter erbjuder samma sak. Jonas Eiring saknar specialaffärer som grönsakshandel, slakteri, fiskaffär och en bra ostbutik.

Förut fanns de i Saluhallen i Helsingfors. Då handlade han allt där. Tyvärr har Saluhallen blivit en sevärdhet för turister och många av specialaffärerna har flyttat ut. Han önskar att det skulle finnas specialaffärer i det egna kvarteret.

Text och foto: Daniela Salo