READING

Mannen som ger sina skyddsänglar blödande magsår...

Mannen som ger sina skyddsänglar blödande magsår

image_print

I ett rött hus vid Gennarbyviken i Tenala bor Karl Augustson, allmänt kallad Kalle. Han är en man med många strängar på sin lyra och han är känd långt utanför landets gränser, främst för sin trägna strävan att hjälpa människor i nöd.

Under årens lopp har Tenalabon Kalle Augustson transporterat varor för miljontals euro till behövande i fattiga länder. Just nu är han ännu en gång på väg till Lettland med en hjälpsändning.

– Jag har faktiskt tappat räkningen, men jag torde ha gjort drygt 400 hjälpsändningar vid det här laget, säger Kalle.

Föräldrarna viktiga förebilder

Kalle lärde sig redan under sin uppväxt att vara givmild, sköta om hus och djur samt tro på Guds hjälp. Föräldrarna var viktiga förebilder som lärde Kalle vikten av ärlighet och hårt arbete. Hans far var en filosof med tummen mitt i handen. Därför fick Kalle och hans bror sköta det mesta av arbetet på gården.

Kanske var det åren på gården, kanske var det ett medfött mod, men Kalle har aldrig tvekat att ge sig in i krigshärdar för att transportera mat och förnödenheter till människor i nöd.

Våren 1984 läste Kalle i tidningen Västra Nyland om en sjömanspräst som berättade om gatubarn i Gdansk i Polen. Han blev väldigt upprörd och impulsiv som han är, tog han genast kontakt med prästen.

– Vi kom överens om att träffas redan samma kväll. På stående fot lovade jag samla in och leverera kläder och hygienartiklar åt barnen. Jag hade då ingen aning om hur svårt det skulle bli att få in varorna i ett land som vägrade erkänna invånarnas nöd. Mötet med den skriande fattigdomen blev något av en chock och en nyttig lärdom inför raden av dramatiska resor i framtiden.

Finansiering med egna lån

Eftersom nöden i världen är stor, har resorna avlöst varandra i en aldrig sinande ström. Resekostnaderna har många gånger betalats med banklån eller Kalles egna besparingar.

– Jag har under åren känt mig tvungen att låna så stora summor att vårt eget hem fyra gånger varit utannonserat på exekutiv auktion. Tack och lov har jag alla gånger kunnat hindra försäljningen i sista stund, berättar Kalle.

År 1989 bar det av till Rumänien, denna gång med två lastbilar och en paketbil.

– Pengar till resekostnaden fick vi genom en konstauktion dit finska konstnärer skänkt sina arbeten. Inför avfärden hade privatpersoner donerat saker och tvättat kläder. Dessutom hade vi fått ett stort förråd med medicin som donation. Färden blev strapatsrik, bland annat råkade vi ut för snöstorm, jordskred och åtskilliga punkteringar. Slutligen kunde vi leverera vår last till ett sjukhus där vi mottogs som hjältar.

Följande resor gick till Irak år 1992, till Mostar år 1994 och så har det fortsatt, år efter år. Under årens lopp har det blivit över 400 hjälpresor sammanlagt.

Det som kanske mest bidragit till att Kalle blivit så omtalad i sina hemtrakter är hans kamp för den kurdiska flickan Midiya. Han träffade den 6-åriga kurdiska flickan i Irak efter att hon blivit förlamad av ett skott som genomborrade hennes ryggrad. Efter flera år av påtryckningar och förhandlingar lyckades han slutligen få henne och hennes familj till Finland.

– Det var oerhört byråkratiskt och jag fick vända på varje sten innan jag slutligen fick henne och hennes pappa till Finland. Efter flera operationer kunde läkarna konstatera att om hon fått vård tidigare hade hon kanske kunnat gå, men i dag är hon rullstolsburen. Hon bor numera i Ekenäs med sin man och deras tre barn och är en av mina bästa vänner, säger Kalle.

Aldrig rädd

Att resa med hjälpsändningar i områden härjade av krig och fattigdom kan många gånger vara direkt livsfarligt. Många är de gånger Kalle råkat ut för tjuvar, kidnappare, snikna män och maktgalna byråkrater. Med ett mod som ibland nästan snuddar vid dumdristighet har Kalle gett sig in i olika krisområden. Onekligen förvånas man av att han klarat sig med livet i behåll. Men är han aldrig rädd?

– Nej, jag är inte rädd. Den dag jag blir rädd är det dags att sluta. Om man är rädd gör man felaktiga beslut som kan sluta med förskräckelse. Jag har däremot lärt mig lita på Gud och på min intuition, min omedelbara magkänsla.

Under sina resor har han endast en gång av ren artighet struntat i sin magkänsla och den gången höll det på att sluta riktigt illa.

– Mot bättre vetande litade jag på en man som guidade mig upp längs en smal väg i bergen. När lastbilen körde fast i den dåliga terrängen tackade han för sig, hoppade ut och gick till sitt hus. Han hade enbart tänkt på egen vinning och skaffat sig skjuts hem. Det tog mig åtskilliga timmar av arbete och besök vid några FN-högkvarter innan vi med gemensamma krafter fick släpet bärgat. Men det gick slutligen bra och jag lärde mig en läxa.

– En annan gång då jag i dimma körde över en bro ropade en röst plötsligt “Stopp” inne i mitt huvud. Jag stannade förvånad och gick ut för att se vad som stod på. Det visade sig att ett tiotal meter längre fram hade bron rasat och om jag fortsatt framåt hade bilen störtat ner i avgrunden. Jag förlitar mig därför på en högre makts beskydd, fast min dotter brukar nog säga att jag ger mina skyddsänglar blödande magsår så som jag kör med dem, ler Kalle.

Engagerar sig för nödställda i många länder

En annan sak som alltid varit och fortfarande är aktuell är Kalles hjälp till nödlidande i hemlandet. Han har även jobbat hårt för att förbättra levnadsvillkoren för romerna i Rumänien och han ger ekonomisk hjälp till ett antal familjer på olika platser i Balkan.

I dag går Kalles biståndsresor mestadels till Estland eller Lettland. Nöden där är lika stor, men resorna kanhända något tryggare då de inte sker i krigsområden.

– Tidsmässigt går det åt mindre tid, men mera pengar, för hjälpen till personer och familjer i Finland. Det är dock känsliga saker som man inte talar öppet om eftersom de berörda ofta skäms över sitt öde.

– När det gäller nöden i våra grannländer blir jag ibland helt perplex när jag ser våra landsmän shoppa loss på sina resor. De har inte en aning om hur stor nöden är bland landets befolkning i just det landet, bland annat åldringar har det oerhört svårt. Man ser bara de snygga fasaderna och väljer att inte se fattigdomen som döljer sig på bakgårdarna.

Han har också blivit personligt engagerad i många av tsunamins offer i Indonesien år 2004. Fortfarande jobbar han och hans volantärgrupp intensivt med de drabbade i Sulawesi i Indonesien, berättar Kalle.

 

I den röda lilla stugan på gården har Kalle sin homeopatmottagning.

Filosofie hedersdoktor och utbildad homeopat

Kalles hjälpsändningar har inte gått omvärlden obemärkt förbi. Under årens lopp har han nominerats för flera hederstitlar. Bland annat har han fått Årets väckarklocka för sina insatser för mänsklighet och miljö och utnämnts till Årets humanist och Årets ålänning.

År 2005 utnämndes han av Åbo Akademi till filosofie hedersdoktor då han i handling visat innebörden av att tro på människovärdet och människans värdighet.

År 2003, då han var 62 år, började Kalle utbilda sig till homeopat. Homeopati fungerar enligt principen att “lika botar lika”. Det betyder att symptom orsakat av ett visst ämne, kan botas av alternativmedicin som tillretts av samma substans. Utbildningen har kommit att betyda väldigt mycket även för Kalles hjälpverksamhet. I dag jobbar han även i företaget Kalles Naturkost och Homeopati.

– Det enda jag ångrar i mitt liv är att jag inte utbildat mig tidigare, säger Kalle.

Fallet Brenda Tilk

År 2005, när Kalle fortfarande var på hälft med sina studier, blev han kontaktad av en kvinna från Estland. Hennes tioåriga dotter, Brenda Tilk, led bland annat av den medfödda sjukdomen spondyloepifyseal dysplasi som innebar svår osteoporos och hon ville ha Kalles hjälp.

– Det visade sig att trots att flickan var tio år var hon endast 80 centimeter lång och vägde under tolv kilo. Hennes röntgenbilder visade inga som helst substanser av benstomme, ingen ryggrad eller andra fullständiga ben i kroppen.

Familjen hade kontaktat flera utländska läkare för att hjälpa Brenda, men utan resultat. Läkarna sa varje gång endast att Brenda kommer att dö, att det inte är värt att satsa på henne.

– Det gör mig så fruktansvärt arg då läkare ger en dödsdom åt en patient. Ingen vet hur länge en människa lever och ingen har rätt att ta hoppet från en annan. För att tända ens ett litet hopp hos flickan lovade jag försöka hjälpa henne om hon tummade på att själv hjälpa till att bli frisk. Jag såg en ny glans tändas i hennes ögon. Sedan lämnade jag familjen och gick ut och bad, bad om ett av de under jag vet kan ske, minns Kalle.

Brenda med den bronsmedalj hon tog vid VM i parsimning i Mexiko City 2017.

Brenda lär sig simma

Brendas mamma förstod hur viktigt det var att Brendas muskler utvecklades. Därför besökte mor och dotter varje vecka ortens simhall där Brenda lärde sig simma. Kalle å sin sida tog kontakt med en av sina döttrar, Isabella, som är biolog och healer i Sverige.

– Min dotter Isabella var under min studietid min främsta mentor. Tillsammans kom vi fram till ett homeopatiskt medel som vi kombinerat med lättupptagligt kalcium, Omega 3 och vitaminer som vi ordinerade Brenda.

– Dessutom bad jag vänner runt hela jordklotet be förböner för flickan. Resultatet blev fantastiskt, ett halvt år senare hade Brenda ett komplett skelett. Efter ytterligare tre månader hade hon vuxit med 28 centimeter. Under de följande fyra åren växte hon sammanlagt 60 centimeter och i dag är hon 140 centimeter lång.

År 2006 blev Brenda sin skolas mästare i simning, följande år vann hon tre mästerskap i Estlands skolmästerskap. År 2008 och 2009 blev hon estnisk juniormästare och så har det fortsatt, berättar Kalle.

– I fjol tog hon brons i VM i Mexiko. Inte dåligt av en flicka som läkarna några år tidigare gett en dödsdom. Brenda har visat att man aldrig ska ge upp, trots alla dödsdomar i världen.

Verksam som privatföretagare

På hemmafronten har Kalle i många år fungerat som privatföretagare. Åren 1988–1993 drev han ett konstgalleri i Ekenäs. Eftersom två av Kalles bröder, Göran Augustson och Lars Augustson, är kända konstnärer var de flitiga utställare i konstgalleriet.

Kalle har också sedan år 1966 varit verksam som privatföretagare inom transport- och miljövårdsbranschen i Tenala och på Åland. Fortfarande driver han företaget Ab Vassbekämpning – Kaislantorjunta Oy. Dessutom fungerar han som konsult i alternativ energiförsörjning och har tillsammans med familjen grundat föreningen Lazarus Human Aid r.f.

– Jag försöker sälja Ab Vassbekämpning, men intresset har inte precis varit enormt. Vem vill i dagens läge överta ett företag med verksamhet enbart under sommarmånaderna och med arbetsdagar som börjar innan solen går upp? Det har till och med varit omöjligt att få någon sommarhjälp anställd.

Tre av böckerna Kalle skrivit. Böcker kan beställas direkt från honom.

Bokförfattare

Mellan sina resor har Kalle även gett ut några böcker som kan beställas endast från honom själv. Avkastningen från böckerna går oavkortat till hjälpverksamheten.

I böckerna Möten med ondska och godhet – minnesbilder i en backspegel (2013) och Damen i Tallinn (2017), beskriver han med humor och inlevelse både människoöden och upplevelser under sina strapatsfyllda resor bland annat till Rumänien, Irak, Kosovo, Albanien och Ryssland. Även en bok på finska, Ikioma leipä (2017), har utkommit.

–Trots att jag skickat mina böcker till alla finländska tidningar är det endast Möten med ondska och godhet – minnesbilder i en backspegel som blivit recenserad. Kanske eftersom den givits ut via ett bokförlag. De andra böckerna anses troligen vara endast skräp, eftersom jag givit ut dem i egen regi, funderar Kalle.

– Jag skrev boken Ikioma leipä eftersom intresset på finskt håll var stort efter min första bok. Namnet kom till efter att jag frågat några barn i ett ghetto i Rumänien vad de mest av allt önskade sig i livet. Svaret blev: “ett eget bröd”. Det är nog en ocean från vad barnen i vårt eget land hade svarat på samma fråga.

Ingen blir profet i sin hemstad

I sin bok, Kan en länsman komma till himlen som utkom 2015, beskriver Kalle det bemötande hans släkt i generationer fått på hemorten. Berättelsen är så full av hämndbegär, gamla oförrätter och intriger att håret i det närmaste reser sig på läsaren.

Oförrätterna går tillbaka ända till Kalles farfar och har fortgått i åtminstone tre generationer. Kalle upplevs fortfarande inte som någon äkta Tenalabo, han är ju bara bybo i tredje led. Trots alla oförrätter går författaren ändå rakryggad ur striden. Här kan man inte annat än konstatera att man aldrig blir profet i sin egen hemstad. Kan hända jantelagen har sitt finger med i det fula spelet?

Slutligen kan man citera den finlandssvenska duon Sås & Kopp i en sång om Kalle:

Dra igång din gamla diesel man väntar på dig än – i Kurdistan och Bosnien.
Är det nå’n som klarar av det – är det nå’n som är just sån – så är det du, Kalle Augustson!

           Kalle Augustson

  • Född: 17.2.1941 på Ekenäs BB.
  • Familj: Frånskild, har 6 barn och 13 barnbarn. Barnen hjälper till i biståndsverksamheten, alla på sitt vis.
  • Höjdpunkter i livet: Barnens födelse.
  • Livsmotto: Bemöt andra som du själv vill bli bemött.
  • Mest stolt över: Att jag medverkat till att rädda livet på två barn, Midiya från Irak och Brenda i Estland.
  • Gör mig lycklig: Att barn har det bra.
  • Gör mig arg: Orättvisor som drabbar personer eller djur som inte kan försvara sig.
  • Ångrar mest: Att jag av förekommen anledning missat att vara mera hemma när barnen var små.
  • Personliga förebilder: Nelson Mandela och Mahatma Gandhi.
  • Bästa barndomsminnet: Jag var fyra år, låg i sängen och grät, rädd för åskan. Mamma kom och frågade om jag var rädd och undrade om jag bett min aftonbön. Det hade jag. Mamma sa att då behöver jag inte vara rädd, för Jesus skyddar mig och då somnade jag bums!
  • Gör helst på fritiden: Läser.
  • Favoritbok: Samtal med Gud, av Neale Donald Walsch.
  • Vill helst bli ihågkommen för: För den jag varit, på gott och ont .

Text och foto: Carola Gustafsson

 

image_print

COMMENTS ARE OFF THIS POST

INSTAGRAM
FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM