Benita Backas-Andersson jobbade som privatföretagare inom blomster- och begravningsbranschen i många år. Efter ett fästingbett insjuknade hon i borrelia och blev mycket sjuk.
Hon sålde sin firma och började skriva. År 2014 gav hon ut boken Då rädslan vilar – fragment ur en barndom för vilken hon tilldelades pris av Svenska litteratursällskapet i Finland. År 2017 utkom hennes andra bok, Med respekt – en bok om den sista resan.
Benita Backas-Andersson föddes 1957 i Liljendal i Östnyland. Hon gifte sig som adertonåring och hade tillsammans med sin dåvarande man ett litet jordbruk. Hon fick två barn och stannade hemma med dem när de var små.
I mitten av åttiotalet grundade hon Liljendal Blomsterhandel och blomsterbinderi blev hennes passion. Dessutom engagerade hon sig bland annat i Röda korset och marthorna, deltog i församlingsarbete, satt i kulturnämnden samt medverkade i den årligen återkommande Liljendalrevyn.
– Jag har alltid sjungit, säger Benita, ända sedan liten flicka, i körer och sånggrupper samt uppträtt som solist. Jag har sjungit på begravningar och bröllop. På Lurens sommarteater, där båda mina barn Anna och Stefan medverkade, hade jag små statistroller, bland annat i Sound of Music, 1987 och många andra. I Den ljuva galenskapen 1997 hade jag en större roll. Gemenskapen inom Lurens sommarteater har betytt mycket för mig. Där träffade jag också senare min nuvarande man, Leif, under en sångkavalkad där vi båda uppträdde.
Benita och Leif bodde i Hindersby i Lappträsk och jobbade i varsin firma. Benita i ”Det lilla blomsterbinderiet i Brännskogen” och Leif i sin ambulansfirma. Sommaren 2000 gifte de sig och reste till Åland för att hälsa på Benitas dotter Anna.
Upptäckte ett rött utslag
Hon kom hem med fina minnen i bagaget och med ett rött märke på benet. Hon hade vandrat på en sommaräng med vilda blommor och gräs men såg aldrig någon fästing. Hemma blev hon förkyld, febrig och sjuk. Hon tog febernedsättande medicin för att orka, solen sken och hon var glad över att få jobba.
Det röda utslaget spred sig längs benet till ryggen. Hon trodde det berodde på allergi mot växter hon kommit i beröring med. När hon besökte läkare trodde han samma sak men bad henne ändå gå till ett laboratorium och ta blodprov.
Eftersom ingen läkare kontaktade henne om provresultatet trodde Benita att ingenting farligt var på gång. Men hälsan försämrades. Kroppen värkte, hon såg sämre och förlorade känslan i halva ansiktet.
En häftig smärta i övre gommen ledde till tandläkarbesök. Inget fel hittades. Så plötsligt var smärtan i gommen borta. Benita trodde att hon höll på att repa sig, men tyvärr blev hon bara sjukare. Värken återkom på andra ställen i kroppen. När hon äntligen blev intagen på sjukhus fick hon förklaringen. Bakterien Borrelia burgdoferi fanns i kroppen men en antibiotikakur skulle göra allt bra.
– Jag förstod inte hur farligt det var. Man visste inte så mycket om borrelia på den tiden, säger Benita. I dag vet man, att om man så snabbt som möjligt får en stark och tillräckligt lång antibiotikakur behöver man kanske inte bli sjuk alls.
Trots att Benitas hälsa var dålig tackade hon ja till erbjudandet att få köpa Begravningsbyrå Lindqvist i Lovisa. Hon förstod inte att borrelian skulle bli en del av hennes liv utan trodde hela tiden att hon skulle bli frisk.
– Mitt jobb som begravningsentreprenör blev det som höll mig uppe, säger Benita. Jag hade mycket att lära mig varje dag, om branschen och om livet med döden. Jag hade duktiga anställda och själv älskade jag att betjäna kunder. Men jag blev bara sjukare och efter nio år sålde jag byrån.
Benita försökte fortsatta med blomsterbinderiet hemma i Brännskogen i Hindersby. Men hon blev allt sämre och det visade sig att de bodde i ett mögel- och fuktskadat hus. Efter flera renoveringar förstod de att problemet var värre än de trott. De trivdes bra i Hindersby men insåg att de måste flytta.
Benita har gett ut två böcker, varav den ena även finns översatt till finska och som talbok på svenska, inläst av henne själv.
Började skriva
Under den här svåra tiden började Benita skriva. Hon hade blivit uppmanad att gå i terapi för att orka med sjukdomen. Under terapin gick man igenom hennes barndom och allt det svåra som hon då hade genomgått. Hon uppmanades att skriva i terapeutiskt syfte, och boken När rädslan vilar– fragment från en barndom, utkom år 2014. Det är en stark text om ett litet barns uppväxt i en familj där våld och missbruk härskar.
Boken handlar mycket om Benitas egen barndom. Boken fick fina recensioner och tilldelades pris av Svenska Litteratursällskapet i Finland 2015. Boken finns också som talbok, inläst av författarinnan själv. Den finns översatt till finska. Efter framgången med debutboken började Benita skriva på sin andra bok. Om döden.
Boken Med respekt – den sista resan utkom 2017 och handlar om det man har svårt att tala om, den sista biten av en människas liv. Boken hjälper den som har behov av att tala om döden, om vad som är viktigt och mindre viktigt i livet.
Benita säger att det är hennes önskan att minska på onödiga rädslor och kanske göra livet lättare för någon. Kärlekens pris är sorg och kan inte mätas med vad som syns utåt, är ett
citat ur boken, som består av dels dikter, dels av prosastycken. Fotografier som Benita själv tagit av vackra blommor finns med. Också den boken har fått fina recensioner.
Hur mår Benita nu?
– I dag har det gått aderton år sedan jag insjuknade. Efter många sjukhusvistelser och starka medicinkurer har jag lärt mig att det är viktigt att genom kosten och terapin stärka immunförsvaret. Jag har prövat på zonterapi, akupunktur, örtmedicin och allt man kan tänka sig. Bästa resultatet gav aroma-
terapin, där beröringen fick smärtorna och kramperna att minska.
Alla som insjuknar får olika symptom och det som hjälper en kanske inte är bra för en annan.
– Det har konstaterats att jag har kronisk borrelia. En sjukdom som Folkpensionsanstalten inte vill godkänna. Själv har jag beslutat att sjukdomen inte får ta över mitt liv och försöker lära mig att leva i nuet. Det är det enda som finns.
I februari i fjol fyllde Benita 60 år. Hon firade dagen med en välgörenhetskonsert i Pernå kyrka. Hon säger att kyrkan var fylld av människor och kärlek. Intäkterna gick i sin helhet till Rädda Barnen r.f.
Hon trivs bra i det nya huset hon och hennes man köpt i Tervik. Naturen är underbart vacker och vilda djur finns nära. Hon är intresserad av all den läkande energi som finns inom människan och tror att alla tankar, ord och gärningar har större betydelse och följder än vad man anar. Hon är glad över att äntligen vara sextio år, en ålder då det viktiga inte är vad andra människor tänker och tycker. Hon säger att hon lever ett intressant liv som hon är tacksam för, sjukdomen till trots. Och så skriver hon igen.
Text och foto:
Christine Grandell