På cykeltur genom Europa

image_print

Under drygt tre månader våren och sommaren 2016 cyklade Lars Brunell genom Europa. Han startade den 12 mars i Torrevieja, 50 kilometer söder om Alicante, i Spanien. När han anlände hem till Jakobstad den 21 juni visade cykelmätaren 5 200 kilometer.
Redan på 1990-talet, då familjen Brunell åkte mycket i Spanien med bil, fick Lasse idén att cykla till Spanien. Men av olika anledningar förverkligade han inte sin dröm förrän i fjol våras.
För tio år sedan blev Lars ”Lasse” Brunell sjukpensionerad, på grund av ryggradsreuma, från sin tjänst som polis. Sedan dess har han också drabbats av hjärtfel, bland annat klaffläckage och kroniskt förmaksflimmer.
Soffan blev hans hemvist. Och vikten ökade i takt med att han låg på soffan.
– Jag tänkte att jag inte klarar av något. Sjukdomarna blev mina ursäkter, mina
undanflykter, säger Lasse öppenhjärtigt.
Men sensommaren 2015 beslöt han i alla fall att ta sin gamla ”mommoped” i användning, Det blev några turer på cirka tio kilometer till och från natursköna Fäboda i hemstaden.
Den 20 augusti samma sommar glömmer han inte i första taget.
– Jag låg på stranden i Fäboda och njöt av vågskvalpet och fågelsången. Då bestämde jag att nästa vecka cyklar jag till Spanien.
Lasse gillar utmaningar. Men en utmaning är en utmaning först när man gör något som man inte är förberedd inför, anser han. Han är också impulsiv och lyssnar sällan på andra.
– Därför var jag beredd att starta cykelfärden redan följande vecka, säger han och skrattar.
Men den här gången lyssnade han, tack och lov, på sin bror som ansåg att han skulle skjuta fram avfärden och träna en del inför resan.
Av en personlig tränare och kostrådgivare fick Lasse ett program att följa. Han köpte en Trek långfärdscykel med 20 växlar och däck med förstärkta slitytor. I stället för att ligga i soffan cyklade han, från och med hösten 2015, tre dagar i veckan 40–50 kilometer i gången och en dag i veckan 70–100 kilometer. Under vintern tränade han tre gånger i veckan på gym och promenerade en hel del.
Han satsade också på en mångsidig och näringsrik kost. I korthet gick kostomläggningen ut på mer regelbundna mattider än tidigare, mer proteinrik mat, stora mängder grönsaker och inget bröd. Frukosten bestod alltid av gröt, något som Lasse inte ätit sedan armétiden för många år sedan.
Ända sedan hösten 2015 har han följt den personliga tränarens och kostrådgivarens rekommendationer. I dag mår han mycket bättre än för ett par år sedan. Och vikten har minskat från 130 till 107 kilo.
– En fördel med kostomläggningen är att jag aldrig känner mig vrålhungrig. Dessutom hålls blodsockret på en jämn nivå hela tiden.
Cyklade norrut
Av en kompis på gymmet fick Lasse i januari 2016 rådet att i stället för att cykla söderut till Spanien skulle han färdas i motsatt riktning, det vill säga starta i Spanien och cykla norrut.
– Den gången lyssnade jag också på ett gott råd. Tack vare att jag gjorde som kompisen
föreslog hade jag våren och försommaren med mig hela tiden.
Den 12 mars flög han ner till Torrevieja med cykeln demonterad i en låda och fyra full-
packade cykelväskor. I väskorna fanns bland annat motions- och cykelskor, regnkläder, tält, sovsäck, uppblåsbart liggunderlag, spritkök, lite toalettsaker, cykelpump, verktygsväska och lite tillbehör till cykeln.
Med i bagaget fanns också telefon och surfplatta samt gps och kartor.
– Men jag hade alldeles för mycket kläder med. Två par strumpor och två par kalsonger var onödigt, konstaterar Lasse och skrattar medan vi tittar på hundratals fotografier i hans surfplatta.
Firade påsk i Spanien
Lasse hade endast en grov plan för den långa cykelresan. Ytterst sällan beslöt han på förhand var han skulle övernatta. Hans avsikt var att ta dagen som den kom, tillåta sig att vara impulsiv och leva i nuet.
Men trots det upplevde han en del stress och ångest i början.
– Jag hade bråttom till nästa övernattningsställe, även om jag inte visste var jag skulle övernatta. Jag hade alltid trott att jag kunnat leva utan att planera så mycket, utan att ha kontroll, men jag märkte att det var inte riktigt så.
Påsken firade han i Spanien där han stannade i åtta dagar på en camping.
– Mitt största orosmoment var hur jag skulle komma över Pyrenéerna. Hur skulle jag hitta en väg över den stora bergskedjan?
Lasse vistades vid havet, njöt av solskenet och de vackra vyerna, tittade på molnen och lyssnade på vågskvalpet. Plötsligt hittade han sig själv igen.
– Jag behövde de där dagarna på campingen för att kunna njuta av resan och friheten. Efter att jag cyklat en dag mot bergskedjan släppte ångesten och den mentala rädslan. Allting lättade på en gång. Nu blev allt mycket roligare.
Natur och människor
I Frankrike cyklade Lasse längs fina cykelvägar, bland annat invid kanaler långt ifrån de hårt trafikerade vägarna.
– Jag cyklade i min egen takt och tog den tid jag behövde. Visst fanns det mycket sevärdheter, men det var naturen som lockade mig mest.
Han berättar om Le Canal des deux mers, en flera hundra kilometer lång kanal som flyter genom Frankrike mellan Medelhavet och Atlanten. Längs hela kanalen finns det cykelväg.
– Det var en otroligt fin naturupplevelse.
I La Rochelle i Frankrike upplevde han en mindre jordbävning i slutet av april.
– Den var inte så farlig, men då marken skakade hann jag tänka om jag är så här darrig i benen.
Förutom naturupplevelserna var det människomötena som Lasse attraherades av.
– När man tar sig fram med cykel är det lätt att komma i kontakt med ortsbefolkningen. Man får se det genuina livet. Folk kommer fram för att prata och ställa frågor. Och att fråga lokalbefolkningen till exempel om vägen är ett bra sätt att få kontakt med nya, intressanta människor.
Men för att få kontakt med lokalbefolkningen till exempel i Frankrike krävs det väl att man pratar franska?
– Nej, svarar Lasse och skrattar gott. Jag pratar alla möjliga språk, utan att egentligen behärska andra främmande språk än engelska. Man behöver inte ha ett gemensamt talat språk för att klara sig. Det viktiga är att man bjuder på sig själv när man kommunicerar med andra.
I Paris träffade han en annan cyklist på väg till Norge. De båda männen cyklade tillsammans i två veckor. Under den tiden inträffade en fantastisk och förtroendeingivande händelse som Lasse aldrig kommer att glömma.
De båda cyklisterna träffade en ortsbo som bjöd dem hem för att övernatta i sitt hus.
– Värdparet bjöd oss både på mat och husrum. Följande dag skulle paret ut för att titta på fåglar, men de bjöd oss ändå att stanna en natt till. Ifall vi inte ville stanna tills de kom hem igen skulle vi bara låsa dörren till deras hus då vi cyklade vidare. Tala om att ha förtroende för okända människor.
Glöm undanflykterna!
Från Frankrike gick cykelfärden vidare genom Belgien, Holland, Tyskland, Danmark och Sverige. Sedan åkte Lasse båt från Stockholm till Åbo och cyklade därifrån hem till Jakobstad. Det blev en resa på 5 200 kilometer.
– Jag är verkligen glad över att jag utmanade mig själv. De upplevelser jag fick under resan hade jag inte kunnat få om jag åkt bil, säger han.
– Glädjande nog hade jag inga problem med cykeln under hela färden. Den fungerade perfekt.
Lasse säger att han också lärde sig mycket om sig själv.
– Jag fick bekräftelse på det jag tidigare trott, till exempel att man ska lita på andra människor, även på sådana människor som andra kanske förlorat förtroende för. Man ska ge folk möjlighet att visa att de går att lita på. Jag är kanske medvetet blåögd, men med förtroende för andra kommer man långt.
När det gäller tillit poängterar han också att man litar på sig själv och sin egen förmåga.
– Trots att man kanske inte är i så bra skick och trots att man inte är någon ungdom längre klarar man en hel del. Det gäller att glömma undanflykterna och ursäkterna och utmana sig själv. Man ska inte ge upp.
Text: Margaretha Sundkvist
Foton: Privata

image_print

COMMENTS ARE OFF THIS POST

INSTAGRAM
FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM