READING

Bättre bo tillsammans än ensam

Bättre bo tillsammans än ensam

image_print

När förhållandet tog slut mellan Maja Andersson och hennes dåvarande pojkvän flyttade Maja först in i en liten etta som hennes föräldrar äger. De arbetar i utlandet, men har ettan i Helsingfors som övernattningslägenhet. Maja upplevde att separationen var ganska upprivande och hon ville inte vara ensam. Majas syster Ellen uppmanade då Maja att flytta in hos henne och hennes familj i ett parhus i Vanda. När denna artikel skrivs har Maja varit inneboende hos Ellens familj i fyra månader.
Maja Andersson jobbar som reporter på Huvudstadsbladet i Helsingfors. Det skiljer bara ett och ett halvt år i ålder mellan henne och hennes syster Ellen och de har alltid stått varandra nära.
Ellen är gift med Ha Hoang som är vietnames och uppvuxen i Finland. Gästfrihet är viktig i den vietnamesiska kulturen. Ellen och Ha har haft inneboende nästan konstant sedan de gifte sig och flyttade in i sitt hus. Bland annat har en av Has systrar bott hos dem under sin studietid.
Maja äger tillsammans med sitt ex en lägenhet i Berghäll. Den kommer att säljas, men det är en process som tar tid. Hon säger att det varit en enorm trygghet att kunna bo hos sin syster under den svåra tiden, och att hon fortsättningsvis trivs även om hon numera mår bra igen.
– Om jag skall vara helt ärlig vill jag faktiskt inte flytta härifrån, säger Maja med ett strålande leende.
Fördelarna med sin boendeform är många tycker Maja. Hon säger att det framför allt är väldigt skönt att hänga med sin familj.
– Det hade nog känts onaturligt att flytta hit medan jag ännu bodde med min pojkvän. Men nu känns det som att jag hör hemma här. Jag hör ju ihop med de här människorna.
Givande att bo med barn
Hon säger också att det är en rikedom att bo tillsammans med sina systerbarn. Äldsta barnet Matilda är två år och minstingen Aron föddes efter att Maja flyttade in. Hon finner det värdefullt och givande att få en insyn i barnens liv och att följa deras utveckling. Maja säger också att hennes behov av ensamhet och egentid aldrig varit särskilt stort.
– Det är skönt att komma hem till en plats där det finns människor omkring en, i stället för att stiga in i en tom lägenhet. Och barnen är så ljuvliga!
För hundra eller femtio år sedan hade det inte varit det minsta ovanligt att bo så som Maja och Ellen gör. Det vore heller inte underligt i andra delar av världen att en ogift kvinna bor hos sin syster och hennes man. Utvecklingen i Finland går mot allt fler ensamhushåll. När Maja berättar åt sina vänner att hon bor hos sin syster som har två små barn, tittar de oftast på henne med en ganska beklagande blick.
– Vår norm är att man skall klara sig själv, menar Maja. Till och med i situationer när man råkar ut för något som är hemskt och svårt. Jag tycker det är ett strängt och krävande synsätt, där människor blir ganska utelämnade.
ellen-webbMaja frågade vid ett tillfälle Ha om han är bekväm med att ha sin svägerska boende i sitt hem, och om han önskar att hon skall flytta ut. Hans svar var att i hans kultur är det inget konstigt med den här lösningen. Där är det fullständigt självklart att ställa upp för sin familj. Och från hans synvinkel är det naturligt att även en svägerska räknas till familjen.
– Vår betoning av ensamhet i Finland är märklig, funderar Maja. Människor är sociala varelser. Nästan överallt annanstans i världen bor man närmare varandra.
Utvecklingen mot allt mera ensamhushåll i Finland tycker Maja numera är problematisk, även om hon förut inte skulle ha varit av den åsikten. Förut insåg hon inte att man behöver få vara svag och hjälpbehövande ibland.
– Livet blir så mycket lättare när man får sällskap och stöd. Bara att få äta tillsammans med någon annan när man är nedstämd kan göra en enorm skillnad. Förut höll jag stenhårt på att alla måste få vara självständiga och sköta sig själva, men min uppfattning har nyanserats. Dessutom är det miljömässigt mera ohållbart att alla skall bo i små ettor och köpa mat till små singelhushåll än om man gör saker tillsammans.
Maja funderar att det kan vara svårt att vårda sina sociala relationer om man bor ensam. Jobbet tar mycket av nutidsmänniskans tid och energi, och vill man umgås med någon utöver det krävs det en stor portion engagemang. När man går i pension och arbetskamraterna försvinner kan resultatet bli en överraskande stor ensamhet.
– Jag förstår bättre i dag att ensamhet hos åldringar kan vara ett växande problem i vårt samhälle. Och har man det tungt och jobbigt orkar man inte alltid engagera sig i att ta kontakt.
Trygghet med en extra vuxen i hemmet
Ellen Hoang instämmer i att det är en positiv lösning att Maja bor hos dem. När Ellen var höggravid var hon orolig för hur Matilda skulle klara sig när hon skulle åka in för att föda, eftersom dottern då var inne i period då hon inte tyckte om att bli lämnad ensam med någon utomstående.
Ellens första förlossning innebar flera dagar på sjukhus. Men Maja hann flytta in hos dem och Aron föddes ganska sent, vilket innebär att Matilda hann fästa sig rejält vid sin moster.
– Morgonen vi åkte in till sjukhuset väckte vi Maja, minns Ellen. Hon tog hand om Matilda och allt annat praktiskt, och jag och Ha kunde åka iväg och föda utan att behöva vara oroliga.
maja-webbEllen säger också att tillvaron efter det att Aron kom till värden har gått så mycket enklare eftersom Maja är närvarande i hemmet. När Ellen skulle lära sig nya rutiner med två små var det guld värt att det fanns en extra vuxen i huset och ett extra par händer.
Maja och Ha har ofta olika arbetstider. Ellen säger att det kan tyckas vara en småsak att medan maken är på jobb, få lämna ett av barnen för en minut hos någon annan när man behöver gå på toaletten eller skala lite lök, men för en småbarnsmamma är det en ovärderlig hjälp för att få vardagen att funka.
– En gång när jag kom hem hittade jag Ellen sittande på toaletten ammande ett barn, med det andra lekande vid fötterna och med en katt i famnen, avbryter Maja och bägge brister ut i ett hjärtligt skratt.
När en kvinna blir mamma blir hon lätt isolerad. Ifall hon vill träffa en vän eller släkting för en stunds samtal måste det planeras in, och sedan måste hon panta på alla samtalsämnen under lång tid innan hon får prata om dem. Både Maja och Ellen är överens om att det är skönt att kunna tala om vad som helst i vardagen.
– Kollektiva kulturer har förstått det här så mycket bättre än vi, menar Ellen. Varje småbarnsmamma borde få ha en syster, andra släktingar eller ett gäng kompisar omkring sig för att inte bli alltför isolerad. Det här känns som en oerhörd lyx.
Rekommenderar att bo tillsammans
Maja berättar att det finns grupper på Facebook där småbarnsmammor som är ensamma med barnen, och som känner att de håller på att bli galna av isolering, kan ringa till någon annan mamma och föreslå en träff över en kopp kaffe. Mammarollen i Finland består ofta av ett liv med sparsam kontakt med andra vuxna.
– Panikkaffegrupper för ensamma mammor känns nästan extremt, tycker Maja. Människan har behov av gemenskap.
– Det är mycket skönare så här, fyller Ellen i. Vi två måste inte umgås hela tiden. Maja har sitt eget rum, och det har jag och Ha också. Men möjligheten att till exempel dricka förmiddagskaffe med någon finns alltid där.
Både Ellen och Maja rekommenderar starkt att bo mera tillsammans. Det är mycket roligare att klara sig tillsammans än att klara sig själv.
– En solig morgon i våras föreslog Maja spontant att vi skulle äta frukost ute i solen, berättar Ellen. Hon klädde på Matilda och gick ut, och jag kom småningom efter med Aron. Sedan kom Ha, och vi satt där ute i solen en vanlig vardagsmorgon och drack te. Jag skulle inte ha kommit mig för att göra det där själv. Det är fint när någon hjälper en att bryta de vardagsmönster man annars så lätt fastnar i. Det är också ett ständigt äventyr för barnen med en moster i huset som hittar på lite galna upptåg. Särskilt för Matilda som annars inte skulle ha fått lika mycket tid och uppmärksamhet med en ny bebis i familjen.
– Jag känner mig som en 50-talspappa, skrattar Maja. Jag är stora delar av tiden på jobb, men när jag kommer hem är jag omåttligt populär. Varje gång jag lagar lite mat, leker med barnen eller sätter igång en tvättmaskin får jag massor av tacksamhet. Men jag har inga egentliga skyldigheter här hemma, utan allt är bara bonus.
Maja säger att när hon den senaste tiden tittat på lägenheter har hon sett en trend i att kollektivt boende i huvudstadsområdet ökar. Inte bara hos studerande eller hos hippier, utan hos medelklassen. Vanliga arbetande vuxna, som äger stora vackra jugendhus med många kvadratmetrar, efterlyser ofta andra vuxna inneboende.
– Jag tackar den gästfria vietnamesiska kulturen jag gift in mig i för en ökad förståelse för människans sociala behov, säger Ellen. Jag har ändrat uppfattning om så mycket.
Text och foto: Frank Berger
 

image_print

COMMENTS ARE OFF THIS POST

INSTAGRAM
FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM