Lurviga kompisar på besök

Suomen Karva-Kaverit – Finlands Lurviga Kompisar är en registrerad förening som
fungerar på frivillig basis och gör besök för att glädja äldre människor, personer
med utvecklingsstörning, barn och unga på barnhem, daghem, skolor och vid olika evenemang.
Föreningen Finlands Lurviga Kompisar r.f. sysslar med djurunderstött arbete, där man med djurens hjälp gläder och förstärker människans hälsa och sociala välbefinnande, förebygger hälsoproblem hos människor och stöttar människor som drabbats av olika svårigheter.
Föreningen, som är tvåspråkig, grundades av Maarit Haapasaari i S:t Karins år 2011. Penningautomatföreningen stöder via ett projekt kompisarnas arbete.
– I dagsläget finns det ungefär 500 medlemmar runt om i landet och fler kommer till, berättar Pia Pärssinen som är föreningens koordinator i Jakobstad. Senaste år registrerades 186 som lurviga kompisar.
Pia som själv har hundkennel, fick kontakt med Maarit i samband med att Maarit köpte en valp av henne och började berätta om verksamheten.
Inom föreningen har man märkt en stor efterfrågan i hela landet. Föreningen har nu verksamhet på 35 orter och kontaktuppgifter finns på föreningens hemsida. Man välkomnar nya aktiva förare och djur till verksamheten samtidigt som man hoppas att allmänheten får upp ögonen för verksamheten.
– Det finns verksamhet på många olika platser i landet och vi utvecklas vidare hela tiden. Särskilt intresse för verksamheten ser man under sommarhalvåret då man kan ha aktiviteter utomhus, men verksamhet ordnas året runt.
För tillfället hör man mycket om ”terapihundar”, ”vårdhundar” med flera och man vill från föreningen poängtera att de lurviga kompisarna inte har den utbildningen som man behöver för att kunna kalla sig terapi- eller vårdhund.
–Vårt syfte är egentligen ett annat. Vi vill förmedla glädje åt dem vi besöker och kanske vara sällskap åt en som är ensam, bryta dagsrutiner och ge omväxling, ge dagen ett annat innehåll, hjälpa till socialt eller med ett problem som behöver lösas. Vara en kompis helt enkelt, säger Pia.
Genomgår lämplighetstest
De lurviga kompisar som gör besök har testats för att vara passande för föreningens verksamhet.
– De får inte vara rädda eller aggressiva utan ska vara pålitliga, lugna, sociala och glada.
Vidare ska de komma överens med alla slags människor. De ska också kunna acceptera olika hjälpmedel, till exempel rullstolar och rollatorer. De lurviga kompisarna känns igen på sina orangeröda arbetsvästar eller rosetter.
– Då jag sätter på västen på hundarna hemma vet de liksom om att de är på väg på ett jobbuppdrag, skrattar Pia.
Det är snarare fråga om vilka djur som lämpar sig för verksamheten än vilken art eller ras.
– I verksamheten finns katter, hundar, renar, marsvin, åsnor, kaniner, hästar … ja, många olika djur som har testats och konstaterats vara lämpliga, berättar Pia.
Tester som ordnas på olika håll i landet, innehåller en föreläsningsdel för föraren och den egentliga testdelen för djuret, och testet pågår 3–4 timmar. Man anmäler sig till koordinatorn inom den egna regionen och får efter anmälan till e-posten ett utskick med föreningens verksamhetsprinciper och blankett för medlemsanmälan och betalning av medlemsavgiften (50 euro per år).
Avgiften innehåller testning av ett djur, medlemsavgift för innevarande kalenderår, verksamhetspass, djurets band/väst och försäkring. För övriga djur som hör till samma hushåll är avgiften 15 euro per djur. Hundar behöver också vaccineringsintyg.
– Om djuret klarar testet får föraren ett intyg och rätt att använda västen, som återlämnas om djuret inte längre är verksamt inom föreningen. Uppdragen inom regionen meddelas åt dem som genomgått testet och blivit godkända.
Djurens förare är alla medlemmar i föreningen och fungerar frivilligt i verksamheten utan ersättning.

Sprider glädje och skapar minnen
När man deltar i testet förbinder man sig samtidigt att göra besök minst en gång i månaden, även om det inte är något tvång. Det är också föreningsmöten för de aktiva då och då.
– Man avtalar datum och tid för besöken med koordinatorn och det är bra både för föraren själv och platsen man besöker för planeringens skull. Var och en bidrar med några timmar i månaden av sin egen tid, och det är otroligt hur mycket glädje både man själv och de man besöker får av de timmarna. Man är helt enkelt med och skapar minnen, även om man egentligen inte gör någonting själv. Det är djuret som gör en stor insats.
När man är ny kan det kännas spännande att åka med djuret på besök, men man vänjer sig snabbt.
– Det kan till exempel handla om besök på ett åldringshem eller annan vårdavdelning. Det finns många äldre som haft djur tidigare och saknar det och då kan ett besök av en lurvig kompis vara efterlängtat. De kanske börjar diskutera sinsemellan om hur det är att ha katt eller hund och sina egna minnen av husdjur samtidigt som kompisen erbjuder närhet och lugn också för oroliga personer.
Pia minns ett besök hon gjorde med sin hund Dolly och hennes valpar på en bäddavdelning. Patienter och anhöriga fick komma ut till parkeringsplatsen och träffa hundarna, ha valparna i famnen och så vidare.
– Det var en gammal man som började gråta då han hanterade valparna. Han mindes plötsligt hunden Musti, som han själv hade haft. Efteråt pratade han med personalen om sin hund och om ”hundflickan”, som hade varit på besök med sina hundar.
De lurviga kompisarna besöker också till exempel ställen som skolor, daghem och bibliotek.
– Där kan det till exempel handla om barn som behöver öva läsning eller skrivning och kan göra det tillsammans med en lurvig kompis, som inte skrattar eller härmar. Ibland ritar barnen teckningar som de vill visa djuret, säger Pia. En del av djuren kan också utföra olika trix.
Hon berättar om ett barn med autism, som sällan rörde på sig och aldrig hade sprungit.
– Vi var ute i skogen med hundarna och plötsligt började barnet skrattande springa och leka tafatt. Där såg man att hundarna kan bidra med något som människan inte alltid kan.
Vilken aktivitet det handlar om beror på vilken målgrupp man besöker och vilket djur man har tillgång till. Är det en häst kanske det handlar om ridning eller körning med kärra utomhus i stället. Man kanske går på picknick tillsammans eller åker pulka.
–Vi har bland annat en åsna i Joensuu som brukar utrustas med festkärra och medverka vid olika evenemang, på åldringshem och daghem och kör runt med människor. Ibland har man möjlighet att få rida på den eller annars bara bekanta sig med det stora djuret.
Besöken förmedlas av en koordinator
– Mycket av koordinatorernas engagemang går åt till kontaktskapande med ställen som kunde tänkas vilja ha besök av lurviga kompisar.
Koordinatorn förmedlar också besöken, så man är en kontaktlänk mellan föraren och till exempel daghemmet.
Ett besök tar ungefär en halv timme och anpassas för att passa in i exempelvis en avdelnings normala dagsrytm samtidigt som det inte får bli alltför ansträngande för djuret.
– Om man märker att någondera parten börjar tröttna är det bäst att avbryta besöket och fortsätta en annan gång hellre än att besöket fortgår för länge.

Ibland finns det personer som av olika anledningar inte vill vara med i besöksverksamheten. Till exempel allergi och rädsla är begränsande faktorer.
– Då kanske man kan få följa med aktiviteterna litet på avstånd, funderar Pia.
Själv har Pia två hundar och två katter som är med i verksamheten.
– Jag har också en valp på kommande som ska fostras in i verksamheten.
Hur fostrar man en valp för att den ska passa in i verksamheten?
– Det är förstås alltid fråga om bra gener och lynne, men också om träning. Ett bra sätt är att ta med djuret till alla ställen man kan, till exempel till djurtillbehörsaffären Musti & Mirri kan man ta med sig djuret in i butiken och man kan åka till utställningar och röra sig bland de andra djuren. Efter att djuret är vaccinerat kan man också ta med det in till exempelvis åldringshem i famnen. Det är viktigt att vänja djuret vid olika människor, olika situationer, andra djur, hjälpmedel men också cyklar och mopeder.
Hos äldre djur är lynnet viktigt, men också äldre djur kan tränas för verksamheten.
– På så sätt är också testerna bra: den som är osäker kan få svar på om det egna djuret lämpar sig för verksamheten eller om man i så fall behöver träna mera för att kunna vara med – eller om ett djur helt enkelt inte passar. Alla djur är inte lurviga kompisar i just den här betydelsen. 
Läs mera om Finlands lurviga kompisar på http:// suomenkarvakaverit.fi/
Text: Lilian Westerlund
Foto: Finlands lurviga kompisar r.f.