Möt konstnären och Bergöbon Lars-Göran Söderholm som fångar fåglar
och andra motiv från naturen i sin träkonst.
Lars-Göran Söderholm på Bergö har alltid tyckt om att arbeta med trä. Helst snider han, och då han snider blir motivet oftast en fågel.
– Jag har hållit på och snidat mer eller mindre sedan folkskolan, minns Lars-Göran. Redan då var jag intresserad av djur och natur och särskilt av fåglar, och det syns förstås i det jag gör.
Fortsättningsvis tar han en sväng i skogen eller en tur med båten nästan varje dag innan han börjar arbeta.
– Det är bra att vädra upp sig och få bort lite spåndamm, säger han och skrattar.
Han målar tavlor också, Lars-Göran. Hans konstintresse väcktes tidigt tack vare de besökande konstnärerna som dök upp på Bergö om somrarna.
–De brukade sitta nere vid stranden och måla. Jag tyckte det var intressant att se på och sen gick jag hem och provade själv.
Har tusentalet verk bakom sig
Lars-Göran Söderholm har varit konstnär på heltid sedan mitten av 1990-talet. Ungefär samtidigt började han snida mer på allvar även om han som sagt täljde träfåglar redan i folkskolan. Tidigare hade han ägnat sig mest åt målandet. Största delen av arbetet baserar sig på beställningar som Lars-Göran får in. Det kan vara alla möjliga motiv, allt från enorma väggmålningar och älgskulpturer i naturlig storlek till mindre tavlor, klockor och snidade småfåglar.
Numera kallar Lars-Göran sig pensionär, men han konstaterar att arbetsmängden inte direkt har minskat för den sakens skull. Han har aldrig gått någon konstutbildning utan är helt självlärd. Genom försök och misstag kommer man långt.
–Jag har kastat mycket som misslyckats under åren, säger han.
Men ännu mer har lyckats och Lars-Göran gissar på att han hunnit med ett tusental verk. Hittills.
– Vissa av dem kommer jag inte ens ihåg längre. En gång stod jag och såg länge på en tavla och så frågade jag vem som hade målat den. Då började de skratta åt mig … så jag förstod ju att det var min egen.
Som konstnär uppskattar Lars-Göran friheten allra mest.
– Jag får hålla på med det jag tycker om och det känns bra att kunna sysselsätta sig här hemma på Bergö.
Ryktet om Lars-Göran och hans skulpturer har nått en bra bit utanför Bergö även om Lars-Göran egentligen aldrig har gjort någon reklam för sig. Med jämna mellanrum dyker besökande grupper upp vid hans verkstad. Förra sommaren kom både mindre grupper och två fulla busslaster och ibland hittar till och med utländska gäster fram till Bergö.
– Jag har haft både tyskar och österrikare och till och med några från Brasilien på besök, berättar Lars-Göran.
Han har också fått figurera i tidningar ganska många gånger. Särskilt minns han ett reportage som Suomen Luonto gjorde om hans fåglar.
Med bandsåg, kniv och stämjärn
Då Lars-Göran börjar på en ny skulptur är det först bandsågen som gäller. Han sågar fram formerna i grova drag.
– Jag brukar ha en klar bild redan från början av hur jag vill att det ska se ut. Sen är det ju en annan sak att det inte alltid blir som jag tänkt, konstaterar han.
Efter att ha sågat ut grundformen byter han till kniv och stämjärn. Med hjälp av dem mejslar han fram detaljerna. Till sist ska arbetet målas, och i vissa fall monteras. Oftast målar Lars-Göran sina fåglars fjäderskrud ur minnet. Efter att ha studerat dem i många år sitter deras olika utseenden på näthinnan.
Inne i en bod på gården står en samling skulpturer som inte varit beställningsarbeten utan som Lars-Göran har tillverkat bara för skojs skull.
Orrar och tjädrar flockas med blåmesar, bofinkar, skrattmåsar och rariteter som ortolansparven.
Om Lars-Göran måste välja en favoritfågel bli det nog tjädern, och den återkommer många gånger i olika format bland hans verk.
Lars-Görans fåglar har varit på utställning både här och var.
– För tre, fyra år sedan ställde jag ut vid hantverkets hus Loftet i Vasa. Innan utställningen tänkte jag att det nog knappast skulle gå att sälja några fåglar i stan, men där hade jag fel. Jag sålde mer än vad jag har gjort någon annanstans och fick fara och fylla på borden flera gånger, minns Lars-Göran.
Älgar i naturlig storlek
Då Kuriren hälsar på håller Lars-Göran på och arbetar med två skulpturer av det större formatet. En älg håller på att ta form med ett skal av hönsnät ytterst och en skäggig gubbe i cylinerhatt och amerikanska färger väntar på slutfinishen – och på att få en postlåda i händerna.
– Det här är Onkel Sam, säger Lars-Göran leende om den tjusiga figuren. Han beställdes av en man som hade varit i USA och ville ha en personlig postlådeställning.
Älgen är också en beställning. Den är den tredje älgen i naturlig storlek som Lars-Göran tillverkar. Den första gjorde han åt sig själv. Den står nu ute vid vägen och blickar ut över de förbipasserande som kör från färjefästet in mot byn.
– Först hade jag placerat den alldeles vid vägen men så många bilar började tvärbromsa att jag blev rädd för att ställa till med en olycka. Så då fick den flytta några meter bakåt. Nu står den mera undangömt.
Lars-Göran uppskattar att älgarna väger mellan tre och fyrahundra kilo. Det är grävskopa som gäller då de ska placeras. Då han tillverkar så här stora skulpturer är det andra material och verktyg än träet och stämjärnet som gäller.
– Först tillverkar jag en stomme av trä. Sedan fyller jag upp den med styrox och lättare material. Till sist formar jag ytan och detaljerna med hjälp av hönsgaller som jag täcker med ett betonglager, förklarar han.
En älg tar kanske sex eller sju veckor att tillverka, men då arbetar Lars-Göran inte på den oavbrutet utan ägnar sig åt andra projekt mellan varven.
En egen konstrunda
Naturen är som sagt ett av Lars-Görans största intressen och samtidigt en stor inspirationskälla. Lars-Göran brukar promenera och bara vistas i skogen eller vara ute på sjön, men han jagar också älg om höstarna och fiskar om vintrarna. Bärplockning och vedarbete hör dessutom till intressena. Han och hustrun Ulla bor alldeles vid vattnet. Om vintrarna är trädgården och Södersundet alldeles vita och det är tyst och stilla. Om somrarna kan de titta ut över blomsterprakten (som är Ullas verk) och ner mot sundet där fåglarna gärna samlas. En stor flock vitkindade gåsar, kanske fyrtio–femtio stycken, brukar våga sig ända upp till verandan.
– Vi låter dem vara och jagar inte bort dem, de är så roliga att se på. Och så hjälper de till med både gräsklippning och gödsling, säger Lars-Göran.
I närheten av hemmet startar en vandringsled som Lars-Göran har varit med och satt sin prägel på. Då vandringsleden kom till för ungefär tio år sedan blev den snabbt en av Lars-Görans favoritrundor då han skulle ut med hunden Stella. Efter att ha gått längs den ett tag slog det honom att han kunde ta med någon fågel och placera ut den längs leden.
– Sen blev det bara fler och fler. Nu har jag satt ut kanske hundrafyrtio olika verk längs leden, både fåglar och fiskar och tavlor. Vissa av dem har varit där så länge att jag borde ta och restaurera dem småningom, konstaterar han.
Text och foto: Johanna Granlund