Elmerwebb

Skådespelaren Elmer Bäck kan se fram emot en fartfylld höst med två premiärer: en på teaterscenen i Åbo och en på filmduken.

 

September är en spännande månad för skådespelaren Elmer Bäck. Stormskärs Maja på Åbo Svenska Teater, där Elmer spelar Janne, har premiär. Och så blir det finlandspremiär för Peter Greenaways film Eisenstein in Guanajuato, där Elmer spelar huvudrollen.

Självklart yrkesval

Att bli skådespelare har varit en självklarhet ända sedan barndomen då Elmer tillsammans med systern Lidia spelade teater och uppträdde för familjen.

– Jag vet inte när mitt intresse för teater eller då snarare skådespelandet föddes, det känns som om det alltid funnits där, så långt tillbaka jag kan minnas.

Eftersom det alltid har varit det naturliga valet för Elmer att bli skådespelare har han inte behövt jobba för att hålla lusten vid liv.

– Teaterhögskolan fördjupade min förståelse för skådespelararbetet och speciellt för teatern. Under teaterhögskolan blev det klart för mig att jag vill vara delaktig i alla delar av skapandet av en föreställning. Detta har jag fått göra i och med arbetet med min egen teatergrupp Nya Rampen.

Efter studietiden har han hållit kontakten med många av kurskompisarna, och nu är de tre från samma årskurs som jobbar med produktionen av Stormskärs Maja.

Fin föreställning skapas

– Redan från början av repetitionerna av Stormskärs Maja med tidigare kurskamraten Jakob Höglund som regissör, har det känts mycket inspirerande. Jag har stor tillit till honom som regissör och samarbetet med Emma Klingenberg, som spelar Maja löper mycket bra, tycker jag.

Från början hade han inte några särskilda förväntningar utan både rolltolkningen och hela pjäsen har vuxit fram efter hand.

– Vi har också en fin ensemble och väldigt talangfulla människor som musiker, scenograf och kostymdesigner, så allt känns mycket bra.

Stormskärs Maja finns nog fast förankrat i publikens medvetande efter den populära finlandssvenska tv-serien, som sändes i slutet av 1970-talet.

– För många är också musiken ”som hör till” Lasse Mårtenssons, men på ÅST bärs föreställningen upp av Matti Puurtinens musik i nyarrangerad folkviseton. Föreställningens musiker är Riddo Ridberg på tramporgel och piano, Marianne Maans på fiol med flera. Musikerna har traditionella instrument som finns med på scenen.

Som en grund för rolltolkningen har Elmer tagit del av Anni Blomqvists böcker, men han poängterar att det är viktigt att hålla böckerna och musikalen som separata helheter och att de vill förmedla olika poänger.

– Det blir personligt också på det sättet att skådespelarna talar sina dialekter på scenen.

Det är nitton personer på scenen: skådespelare, dansare och musiker. Elmer berättar att många av skådespelarna har flera olika roller i musikalen.

– Exempelvis min syster Lidia, som spelar den äldsta dottern Maria men också byflicka.

Sven Haraldssons scenografi beskriver han som mycket enkel till sitt uttryck men att handlingen, till exempel ”bastu” och ”segelbåt”, kommer fram genom aktörerna och handlingen.

(Här kommer samtalet också in på Heidi Wikars vackra dräktdesigner. Mera om dem kan du läsa längst nere.)

Nu är repetitionerna på slutrakan och Elmer har på känn att det är en fin föreställning ensemblen tillsammans skapar.

– Min egen roll är intressant för att den ligger ganska långt borta från mitt privata jag. Jakobs hantering av stora känslor är intressant! Det är också nytt för mig att spela på en stor scen, jag är van med mera intima sammanhang.

Nya Rampen med centrum i Berlin och tillsammans med gruppen har Elmer turnerat och gjort olika samarbeten med andra teatrar. Gruppen jobbar med experimentell teater och riktar sig främst till vuxna.

Nu jobbar han första gången på en institutionsteater. Utmaningarna har främst legat i koreografierna och musiken eftersom Elmer inte har erfarenhet av regelrätt musikal från tidigare.

– ÅST har tagit mycket väl emot mig och jag har bara gott att säga om huset. Förhållandet till musiken är den största skillnaden från det jag gjort tidigare.

Mera ”makt” på teaterscenen

Att medverka i Greenaways film har också varit en intressant erfarenhet.

– Filmen Eisenstein in Guanajuato handlar om den ryske regissören Sergei Eisensteins resa till Mexiko på 1930-talet. Jag spelar Eisenstein och det är mycket en intressant roll, dels för att det är frågan om en riktigt person och dels för att det är min största utmaning hittills inom film. Jag skulle beskriva honom som en ytterst intelligent person men också som mycket oskyldig och ”barnlik”.

Kanske för filmen med sig andra filmjobb för honom i framtiden.

– Det finns nog planer på nya filmer med samma filmproducent.

Elmer beskriver arbetet med film som annorlunda än skådespeleriet på en scen.

– Kameran kommer väldigt nära och man bygger upp världar på ett annat sätt även om Greenaway jobbar väldigt nära teaterestetik. Det är att det egentligen är premiär varje dag på en film eftersom varje scen ju bara görs den enda gången till skillnad från teaterscenen då man arbetar länge före det är så att säga färdigt. På teaterscenen har skådespelaren mera ”makt” och möjlighet att påverka även om det förstås också beror på uttryck, formspråk och regissörens öppenhet hur man samarbetar. Alla processer är ens egna.

På frågan om vilket han hellre sysslar med i framtiden, film eller teater, svarar Elmer så här:

– I framtiden hoppas jag kunna fortsätta jobba med projekt som inspirerar mig, både inom teater och film.

 

Jakobstadsbördiga Heidi Wikar är dräktdesigner för Stormskärs Maja. Till utbildningen är hon damklädesdesigner och har jobbat bland annat med kostymer för opera, film – och mycket teater, bland annat på Vaasan kaupunginteatteri och Wasa Teater. Hon har blivit van att resa mycket.

 

Hon har just varit mammaledig, men är nu tillbaka i arbetslivet i och med den här produktionen.

 

– Det är roligt att jobba med mina kompisar här hemma i Åbo. Då jag också själv bor i stan tillsammans med min familj kan jag titta förbi teatern varje dag och se hur arbetet framskrider. Jag har jobbat i team med Jakob Höglund och Sven Haraldsson några år även om jag haft egna uppdrag vid sidan om. Bland annat jobbar jag en del tillsammans med min bror som är formgivare.

 

Också tidigare har Heidi tagit inspiration från Stormskärs Maja.

 

– Till exempel då jag jobbade med kostymeringen för filmen Iris för några år sedan. För ett sådant här uppdrag krävs research i kläd- och konsthistoria. Men efter ett tag satte jag undan böckerna och började skapa själv.

 

Utgångspunkten är Ålands skärgård och klädmodeller från tiden kring 1820–1900.

 

– Jag ville ändå få fram ett modernt uttryck även om dräkterna ska ha en historisk och sparsmakad känsla och avskalad estetik. Man kan kanske beskriva mina modeller som klassiska med en egen twist. Dräkterna, som ska tilltala både den historiskt intresserade och den som uppskattar ett modernt intryck, kommer att utgöra ett av grundelementen i scenografin.

 

Arbetet började med att göra skisser till alla kostymer i pjäsen, alltså ett femtiotal olika kostymer. Skisserna skulle vara klara till en första modellgranskning.

 

– Då är det alltid spännande att se om mina planer kan omfattas av mina medarbetare.

 

Heidi berättar att årstiderna växlar snabbt i föreställningen och att detta uttrycks i dräktbyten och de känslor som förmedlas.

 

– Man tager vad man haver på Stormskäret, där är det hemsydda kläder som gäller. Dräkterna är fyrkantiga modeller i traditionella tyger med ”stormskurna” detaljer. Med akvarelliknande färger och mönster gestaltas exempelvis olika åldrar. Alla tyger färgas på Novia och sys upp av två anställda sömmerskor och två praktikanter.

 

En del av kostymerna bär skådespelarna under hela föreställningen men varje aktör har sedan olika ”pusselbitar” som kläs av och på vartefter.

Text: Lilian Westerlund
Foto: Emma Kemppainen/Åbo Svenska Teater

 

 

 

 

eptember är en spännande månad för skådespelaren Elmer Bäck. Stormskärs Maja på Åbo Svenska Teater, där Elmer spelar Janne, har premiär. Och så blir det finlandspremiär för Peter Greenaways film Eisenstein in Guanajuato, där Elmer spelar huvudrollen.

Självklart yrkesval

Att bli skådespelare har varit en självklarhet ända sedan barndomen då Elmer tillsammans med systern Lidia spelade teater och uppträdde för familjen.

– Jag vet inte när mitt intresse för teater eller då snarare skådespelandet föddes, det känns som om det alltid funnits där, så långt tillbaka jag kan minnas.

Eftersom det alltid har varit det naturliga valet för Elmer att bli skådespelare har han inte behövt jobba för att hålla lusten vid liv.

– Teaterhögskolan fördjupade min förståelse för skådespelararbetet och speciellt för teatern. Under teaterhögskolan blev det klart för mig att jag vill vara delaktig i alla delar av skapandet av en föreställning. Detta har jag fått göra i och med arbetet med min egen teatergrupp Nya Rampen.

Efter studietiden har han hållit kontakten med många av kurskompisarna, och nu är de tre från samma årskurs som jobbar med produktionen av Stormskärs Maja.

Fin föreställning skapas

– Redan från början av repetitionerna av Stormskärs Maja med tidigare kurskamraten Jakob Höglund som regissör, har det känts mycket inspirerande. Jag har stor tillit till honom som regissör och samarbetet med Emma Klingenberg, som spelar
Maja löper mycket bra, tycker jag.

Från början hade han inte några särskilda förväntningar utan både rolltolkningen och hela pjäsen har vuxit fram efter hand.

– Vi har också en fin ensemble och väldigt talangfulla människor som musiker, scenograf och kostymdesigner, så allt känns mycket bra.

Stormskärs Maja finns nog fast förankrat i publikens medvetande efter den populära finlandssvenska tv-serien, som sändes i
slutet av 1970-talet.

– För många är också musiken ”som hör till” Lasse Mårtenssons, men på ÅST bärs föreställningen upp av Matti Puurtinens musik i nyarrangerad folkviseton. Föreställningens musiker är Riddo Ridberg på tramporgel och piano, Marianne Maans på fiol med flera. Musikerna har traditionella instrument som finns med på scenen.

Som en grund för rolltolkningen har
Elmer tagit del av Anni Blomqvists böcker, men han poängterar att det är viktigt att hålla böckerna och musikalen som separata helheter och att de vill förmedla olika
poänger.

– Det blir personligt också på det sättet att skådespelarna talar sina dialekter på scenen.

Det är nitton personer på scenen: skåde-
spelare, dansare och musiker. Elmer berättar att många av skådespelarna har flera olika roller i musikalen.

– Exempelvis min syster Lidia, som spelar den äldsta dottern Maria men också byflicka.

Sven Haraldssons scenografi beskriver han som mycket enkel till sitt uttryck men att handlingen, till exempel ”bastu” och ”segelbåt”, kommer fram genom aktörerna och handlingen.

(Här kommer samtalet också in på Heidi Wikars vackra dräktdesigner. Mera om dem kan du läsa i rutan intill)

Nu är repetitionerna på slutrakan och
Elmer har på känn att det är en fin föreställning ensemblen tillsammans skapar.

– Min egen roll är intressant för att den ligger ganska långt borta från mitt privata jag. Jakobs hantering av stora känslor är
intressant! Det är också nytt för mig att spela på en stor scen, jag är van med mera intima sammanhang.

Nya Rampen med centrum i Berlin och tillsammans med gruppen har Elmer turnerat och gjort olika samarbeten med andra teatrar. Gruppen jobbar med experimentell teater och riktar sig främst till vuxna.

Nu jobbar han första gången på en institutionsteater. Utmaningarna har främst
legat i koreografierna och musiken eftersom Elmer inte har erfarenhet av regelrätt musikal från tidigare.

– ÅST har tagit mycket väl emot mig och jag har bara gott att säga om huset. Förh
ållandet till musiken är den största skillnaden från det jag gjort tidigare.

Mera ”makt” på teaterscenen

Att medverka i Greenaways film har också varit en intressant erfarenhet.

– Filmen Eisenstein in Guanajuato handlar om den ryske regissören Sergei Eisensteins resa till Mexiko på 1930-talet. Jag spelar Eisenstein och det är mycket en
intressant roll, dels för att det är frågan om en riktigt person och dels för att det är min största utmaning hittills inom film.
Jag skulle beskriva honom som en ytterst intelligent person men också som mycket oskyldig och ”barnlik”.

Kanske för filmen med sig andra
filmjobb för honom i framtiden.

– Det finns nog planer på nya filmer med samma filmproducent.

Elmer beskriver arbetet med film som annorlunda än skådespeleriet på en scen.

– Kameran kommer väldigt nära och man bygger upp världar på ett annat sätt även om Greenaway jobbar väldigt nära teaterestetik. Det är att det egentligen är premiär varje dag på en film eftersom varje scen ju bara görs den enda gången till skillnad från teaterscenen då man arbetar länge före det är så att säga färdigt. På teaterscenen har skådespelaren mera ”makt” och möjlighet att påverka även om det förstås också beror på uttryck, formspråk och regissörens
öppenhet hur man samarbetar. Alla processer är ens egna.

På frågan om vilket han hellre sysslar med i framtiden, film eller teater, svarar
Elmer så här:

– I framtiden hoppas jag kunna fortsätta jobba med projekt som inspirerar mig, både inom teater och film.

 

 

 

 

0
    0
    Din köpkorg
    Din köpkorg är tomTillbaka till butiken