Eija Mendelin jobbar som folkdräktskonsult på föreningen Brage. Hon berättar att föreningen ursprungligen grundades för att främja den finlandssvenska kulturen.
– Som en del av det kom folkdräkter snabbt in i bilden, säger Eija.
Föreningen Brage grundades 1906. Inom föreningen finns dräktbyrån där Eija arbetar och ett aktiebolag som tillhandahåller folkdräktsmaterial eller syr upp hela folkdräkter på beställning.
Industriformgivare blev folkdräktskonsult
Egentligen var det tack vare medborgarinstitutet som Eija hittade in i folkdräkternas rika värld. Eija är utbildad till industriformgivare och då hon och familjen flyttade till nuvarande hemorten Maxmo fick hon jobb som lärare vid Vörå-Oravias-Maxmo medborgarinstitut.
– De flesta folkdräkter sys upp i samband med kurser på arbetar- och medborgarinstituten och det dröjde inte länge efter att jag hade inlett arbetet i Maxmo inan jag började få frågor om hur folkdräkterna skulle sys. Jag märkte snabbt att det fanns lite olika varianter och då ville jag ta reda på mer och lära mig hur man faktiskt skulle göra, berättar hon.
Hon kontaktade Brage, lärde sig och började hålla kurser i att sy folkdräkter. Det här höll hon på med i femton år och efter det har hon arbetat som Brages dräktkonsult i nio år. Tre dagar i veckan jobbar hon i Helsingfors och två dagar i veckan på distans från hemmet i Maxmo skärgård.
Vackra färger och trevliga snitt
Att Eija gillar folkdräkter är uppenbart, men vad är det som gör att hon uppskattar dem så mycket?
– En folkdräkt är ingen slit-och-slängvara. Har man en folkdräkt har man den oftast för livet. Jag tycker också om
färgerna och snittet på dräkterna. I folkdräkten används inga syntetmaterial. De är helt enkelt väldigt gedigna. Och så tycker jag om alla vackra sidensjalar!
Folkdräkterna har många fina detaljer. Eija uppskattar också de intressanta arbetsteknikerna då dräkterna ska tillverkas.
– De är väldigt fiffigt konstruerade. Till exempel vörådräktens livstycke är gjord på det sättet att det inte blir några restbitar över om man klipper ut delarna enligt instruktionerna.
Att skaffa en folkdräkt är en långtidsprocess. Vill man köpa eller sy en egen kontaktar man Brage som kan anlita väverskor och sömmerskor som tillverkar tyg eller hela dräkter. Om man syr dräkten själv tar det ofta flera år att få alla delar färdiga eftersom mycket sys för hand.
Just nu håller Eija på att gradera om alla mönstren tillsammans med en arbetsgrupp. Det är ett ganska omfattande arbete.
– Folk är längre, bredare och större nuförtiden. Mönstren behöver anpassas, men det är viktigt att man inte går och ändrar dem hur som helst. Det ursprungliga utseendet måste behållas, poängterar Eija.
Modell från tiden före industrialiseringen
Dagens folkdräkter har kommit till efter förlagor från allmogebefolkningens festdräkter från slutet av 1700-talet fram till ungefär 1850. Eija förklarar varför just den tidens plagg har valts som modell för folkdräkterna.
– Det var vid den tiden som industrialiseringen började, och i och med industrialiseringen började modet ändra mycket snabbare än tidigare. Tygen blev billigare, symaskinerna förenklade tillverkningen av kläder. Då man tog fram folkdräktsmodellerna ville man helt enkelt lyfta fram den kultur som fanns innan industrialiseringen kom med sina snabba förändringar.
Första gången man använde rekonstruerade folkdräkter var år 1885, då den ryska kejsaren besökte Finland.
År 1922 samlades man till ett stort allmänt dräktmöte i Helsingfors och då fick föreningen Brage fullmakt att samla in material och ta fram dräkter för alla svensk- och tvåspråkiga kommuner i Finland.
– Eldsjälen Yngvar Heikel reste runt i svenskbygderna och intervjuade äldre människor om hur deras föräldrar och mor- och farföräldrar hade varit klädda. Man tog vara på gamla dräktdelar och tygfragment som hade bevarats från äldre generationer, berättar Eija.
Museernas samlingar var också en viktig källa till information.
Dräkterna togs fram i samverkan mellan föreningen Brage och kommittéer på varje ort. Då alla detaljer i dräkterna var godkända syddes två modelldräkter upp, en som skickades till Brages modelldräktsamling och en som fanns på orten som förlaga för de som ville sy upp egna dräkter.
I dag finns totalt 196 olika finlandssvenska folkdräktsmodeller. På vissa orter finns det både en äldre och en nyare version att välja mellan.
Visar ortstillhörighet
Då folkdräkterna rekonstruerades under det tidiga nittonhundratalet ville man lyfta fram att Finland, som nyss blivit självständigt, hade en egen kultur. På ett personligt plan visar också den som bär en folkdräkt att han eller hon hör till en viss gemenskap eller till en viss ort. Eija förklarar att man kan tänka på flera sätt då man väljer vilken orts dräkt man ska bära:
– Man kan välja folkdräkten från den ort där man är född eller uppvuxen, men också från den ort där man är bosatt även om man har rötterna på annat håll. Man kan också bära en dräkt från orten som släkten kommer från även om man själv aldrig har bott där, säger hon. Om man låter sy upp en folkdräkt är det viktigt att man väljer en som man tycker är vacker och som man verkligen vill använda.
Eija har själv två dräkter, en från Storkyro där hon är född, och en från Maxmo där hon nu bor. Hon tycker mer om Maxmodräkten och bär den gärna.
I Sverige har det under de senaste åren blivit diskussion om folkdräkterna då man i vissa nationalistiska kretsar har använt dem som markeringar mot främmande kulturella inslag. Eija är glad att folkdräkterna i Finland inte har använts på samma sätt. Här är den en neutral festdräkt och inget annat.
För livets alla fester
Vid vilka tillfällen kan man då använda sin folkdräkt?
– Folkdräkten passar vid alla fester livet igenom, från dop till begravningar. Folkdräkt kan användas i stället för klänning och frack. Som serveringsklädsel passar den däremot inte. Den är en festdräkt, betonar Eija. Man behöver inte ha några anknytningar till folkdans eller folkmusik, som vissa tror, för att bära folkdräkt.
Eija har märkt att allt fler unga vill ha en folkdräkt.
– Den är ett ekologiskt alternativ. Har man en folkdräkt behöver man inte en ny klänning för varje ny fest. I Helsingfors är alla kurser för folkdräktstillverkning fullsatta.
Helst skulle Eija se att alla hade en egen folkdräkt. Hon skrattar då hon säger det, men menar allvar.
– Jag såg en finsk undersökning om vad folk grälar mest om då arvet efter föräldrarna ska skiftas. Det var inte om pengarna utan om vem som ska få mammas folkdräkt.
Folkdräktskonsult Eija Mendelin tycker att helheten är viktig då man bär en folkdräkt. Helst ska man ha alla delar.
– Det är viktigt att dräkten ser komplett ut. Fast visst kan man ha vanliga, neutrala svarta skor eller lämna bort kjolsäcken, konstaterar hon. Håret ska helst vara gömt under mössan – eller åtminstone väldigt neutralt. Har man en dräkt som saknar någon del är det ändå bättre att dräkten kommer till användning än att den bara hänger i skåpet.
Man använder sällan smycken med folkdräkt. Enligt gamla bouppteckningar hade kvinnorna en hel del smycken, men de har inte tagits med då dräkterna rekonstruerades.
Detaljerade beskrivningar av de olika orternas dräkter finns i Finlandssvenska dräktboken som har getts ut av föreningen Brage. De flesta dräkter finns också beskrivna på föreningen Brages hemsida på internet.
– Man får gärna ringa eller besöka oss, eller ta kontakt via hemsidan om man har frågor om folkdräkter, säger Eija.
Text: Johanna Granlund
Foto: Föreningen Brage