Elsa Byström i Terjärv är en pigg och aktiv 95-åring. Hon kör bil så gott som dagligen. I augusti fick hon
körkortet förnyat tills hon fyller 99.
Att kunna ta sig fram med egen bil, utan att behöva be andra om skjuts, har stor betydelse för Elsa Byström. Det innebär frihet för henne.
– Jag vill klara mig själv, säger Elsa som fyllde 95 år för drygt två månader sedan.
Vi träffas hemma hos Elsa i hennes lilla röda stuga en blåsig och ganska kall höstdag. Men inne hos 95-åringen är det varmt och hemtrevligt.
– Jag sköter hushållet själv, vill inte ha någon hjälp eller ligga någon till last, säger Elsa och serverar kaffe i vackra, spröda porslinskoppar.
Medan vi dricker kaffe och njuter av hembakta läckerheter berättar Elsa om sin vardag. Hennes liv är fyllt av aktiviteter.
– Vissa veckor är jag upptagen med något nästan varje dag, säger hon och nämner aktiviteter inom de lokala hjärt-, pensionärs- och marthaföreningarna.
Dessutom är hon med i en syförening, som samlas en gång i veckan, och i en privat så kallad syjunta, som i regel samlas varannan vecka.
En gång i månaden deltar hon i det missionskafé som arrangeras i församlingshemmet i Terjärv.
Utöver allt detta besöker hon regelbundet de boende på pensionärsbostäderna Backe-bo och Fågelbo samt Terjärv vårdcenter.
– Jag brukar säga att jag hälsar på åldringarna, säger hon med glimten i ögat.
Men faktum är att de flesta Elsa besöker är yngre än hon själv är.
– Det känns bra att hälsa på, jag vet att mina besök är uppskattade. Det handlar om glädje i dubbel bemärkelse. Jag är sällskapssjuk och trivs med att sitta och prata med andra. Även om jag strävar efter att klara mig själv vill jag ha folk runt mig.
Många reseupplevelser i bagaget
Elsa bor ungefär tre kilometer från centrum. Nästan varje dag kör hon med sin lilla bil in till byn, som hon kallar Terjärv centrum.
– Jag tycker om att köra bil, men på senare år har det inte blivit några långa bilresor. Allt som jag vanligen behöver finns uppe i byn.
På väggarna i Elsas ombonade hem hänger en massa tallrikar, souvenirer från resor till olika länder.
– Jag har alltid tyckt om att resa. I somras deltog jag i hjärtföreningens resa till Umeå. Jag var den äldsta resedeltagaren.
Under de gångna åren har Elsa besökt många både exotiska och fattiga länder. Hon har sett och upplevt mycket under dessa resor.
Speciellt kommer hon ihåg resorna till Ryssland och Bulgarien i slutet av 1960- och början av 1970-talet.
– På resmålen sålde vi gamla kläder och strumpbyxor, som var efterfrågade, för att få ihop pengar till resorna. Men det var inte alltid så lätt. Kunderna var kräsna. De ville ha märkeskläder. Det dög inte med vilka kläder som helst, säger hon och skrattar.
Flyttade från Korsholm till Terjärv
Elsa är född och uppvuxen i Korsholm. Trots sin höga ålder minns hon väl sin barndoms- och ungdomstid.
Att arbeta var ett krav redan i unga år. Den unga Elsa hjälpte till med praktiskt arbete på många olika sätt. När kriget bröt ut 1939 arbetade hon på affär. Hon var också med i lottarörelsen. Under krigsåren var det vanligt att unga flickor brevväxlade med pojkar vid fronten. I fyra år brevväxlade Elsa med Erik.
– Vi gifte oss före krigsslutet. Vigseln, med ett tjugotal gäster, hölls en tisdagskväll, berättar hon.
Efter giftermålet ville Elsas svärfar att hon flyttade till makens hemgård i Terjärv för att sköta djuren och gården. Året var 1944.
– Jag åkte först med buss och sedan på ett lastbilsflak till en då helt främmande ort. Även om kriget var över hade min man inte kommit hem då ännu. Jag kom till en stor gård där också nio personer, evakuerade från Kemijärvi, bodde.
Elsa blir nostalgisk då hon berättar om de första åren i Terjärv.
– Det fanns inga bekvämligheter på gården och just ingenting att köpa i butikerna. Min man hade varit i krigstjänst i fem år under sin bästa ungdomstid. Vi var fattiga och marken var förfallen och utarmad. I fähuset fanns två kor som inte kalvat på flera år.
Men Elsa och Erik klarade sig igenom de fattiga åren. Småningom fick de lite pengar och kunde, tillsammans med andra bönder, köpa den första potatisupptagningsmaskinen 1947 och två år senare den första traktorn.
Efter hand utökades också djurbesättningen.
– Det var en tung tid med mer och mer arbete, minns Elsa och berättar bland annat om vårbruket, höbärgningen och skördetiden.
Stora samhällsförändringar under 70 år
Elsa var med i utearbetet på bondgården fram till 1974. Samma år avled maken Erik.
Följande år flyttade hon till sitt nuvarande hem och arbetade i tio år på kafé Pärlan i Terjärv centrum innan hon 1984 blev pensionär.
Under de 70 år Elsa bott i Terjärv har hon upplevt stora samhällsförändringar. Utvecklingen har skett snabbt, men kanske inte alltid till det bättre.
– När det gäller till exempel arbetsplatser fanns det för 70 år sedan ingen fabrik här. Nu finns det ganska gott om arbetsplatser i Terjärv och det är förstås bra. Men när det handlar om bland annat bank- och postservice har servicenivån försämrats betydligt under de senaste åren, en trend som tyvärr drabbat landsbygden över lag, konstaterar hon klarsynt.
Fyller åren med liv
I Elsas hem finns bland annat ett par tavlor med tänkvärda uttryck. På den ena är orden ”Fyll inte livet med år, fyll åren med liv” broderade.
Orden passar utmärkt för den pigga 95-åringen. Hon har alltid fyllt åren med liv. Är det hemligheten bakom att hon uppnått en så hög ålder?
– Jo, det tror jag. Jag har alltid rört på mig, varit nyfiken och utåtriktad i stället för att endast stanna hemma, svarar Elsa.
Förutom de många föreningar och aktiviteter hon regelbundet ägnar sig åt använder hon dagligen sin motionscykel.
– Jag brukar cykla cirka tio minuter åt gången och promenerar även ibland. Det är viktigt att hålla i gång för att inte bli försoffad, säger hon och tittar på motionscykeln som står strategiskt placerad bredvid soffan.
Två gånger i höst har Elsa haft möjlighet att delta i olika tester på Nykarleby sjukhem.
– Det var intressant och de som gjorde testerna var nöjda med mina resultat, säger hon glatt.
– Med tanke på min ålder mår jag relativt bra. Jag hör visserligen lite dåligt och tar blodtrycksmedicin, men några större krämpor har jag inte drabbats av. Jag är lyckligt lottad, tillägger hon och drar en kam genom det vackert silvergråa håret.
Elsa har aldrig långråkigt. Hemma handarbetar hon samtidigt som hon lyssnar på Radio Vega eller tittar på tv.
Ibland läser hon böcker eller tidningar. Bland tidskrifterna är Kuriren värdefull för henne. Hon har varit en trogen Kuriren-prenumerant i många år.
– Det är en intressant tidning. Jag tycker framför allt om verklighetsförankrade artiklar, personporträtt, matrecept och reportage om hälsa och friskvård. Egentligen är jag intresserad av det mesta.
Och just det – att intressera sig för, och aktivera sig med, många olika saker – är kanske hemligheten att man som Elsa Byström håller sig pigg och alert. Åldern är bara en siffra.
Text och foto: Margaretha Sundkvist