Alla problem syns i håret

har
image_print

har

Många av de kunder som kommer till Hiusakatemia i Helsingfors är kvinnor som tappar betydligt mer hår än sina medsystrar, men allt fler män med begynnande flint har också börjat hitta dit. Andra kunder har problem med sin hårbotten och vill reda ut vad det beror på. Genom att undersöka kundernas hårrötter i mikroskop kan man få reda på det mesta om vad som orsakar deras problem. 

Allt började med att Annikki Hagros-Koski tappade hår. Hon sprang från läkare till läkare. En av dem sa att ja, med åldern tappar man hår.
– Men jag var 28 år! Och frisk, förutom att jag ofta hade snuva och ont i halsen.
Annikki är en dam som i dag har ett tjockt, svart hår som står ut som en lockig sky runt hennes huvud. Hon har i 42 år undersökt hårrötter och hårbottnar, och det är hon som är grundare, ägare och vd på Hiusakatemia i Helsingfors.
Det finns 26 hårkliniker i Finland, en i Sverige och en i Estland som jobbar på franchisingbasis. Personalen utbildas vid Hiusakatemia i Helsingfors. Företaget har inget svenskt namn, men i Sverige finns det flera företag utan koppling till detta som heter Hårakademin.

Problem redan som ung
Allt startade alltså med Annikkis eget problem. Hon började tappa hår vid 17 års ålder och vid 28 var hon mycket tunnhårig, i pannan nästan skallig. Som sagt var hon också ofta förkyld och hade ont i halsen, och för detta uppsökte hon andra läkare än dem hon besökte för hårets skull.
– En av läkarna tyckte att jag borde operera bort näsmandlarna. Det hjälpte inte. Följande ville ta bort tonsillerna. Det hjälpte inte heller. Jag föreslogs sedan en läkare som ”är modern och har åsikter som inte andra läkare godkänner”. Denne visade sig vara en öron-näsa-halsspecialist, som inte ens tittade mig i halsen utan genast sa sig vara säker på att det var fråga om allergi. Jag som aldrig varit allergisk för någonting! På prov bad han mig lämna bort citrusfrukter och mjölkprodukter. Jag gjorde så i kanske fem veckor, och under den tiden hade jag inte ont i halsen en enda gång. Efter det prövade jag att äta citrusfrukter – inget återfall. 
Men när jag började äta mjölkprodukter igen fick jag genast problem. På tre och ett halvt år fick jag sedan allt mitt hår tillbaka när jag helt lämnade mjölken!

Skribentens egen hårkondition
Annikkis högra hand och vice vd är Marika Westerholm-Amin. Hon föreslår att vi kollar hur det ligger till med mitt eget hårs kondition, detta efter att Annikki helt hastigt tittat på min hårbotten och tyckt att den ser inflammerad ut. Själv har jag inte känt av några problem på sista tiden utom lite klåda, men det har väl alla då och då.
Annikki rycker några hårstrån av mig – aj – och lägger dem under ett mikroskop förenat med en stor monitor. Hon pekar och förklarar. 
– Här ser vi märken av stress. Bindväven har krampat och strypt hårrotskaftet så att det uppstått ett riktigt ärr. Stress behöver inte betyda bekymmer för ekonomin, utan det kan vara vad som helst. Om man har till exempel magproblem så stressar kroppen. Allt syns i håret!
– Här ser vi tecken på att du inte dricker tillräckligt eller får i dig de rätta fettsyrorna. Och här har vi en hormonell rot. 
Sköldkörteln, har den undersökts? Det är något som först borde elimineras.
– Och här hittar vi en ordentlig inflammation. Det här området skall vara sterilt och fyllt med flytande talg, men talgen är kristalliserad. Det sker när det kommit in bakterier. Håret kan sedan inte tillgodogöra sig näring, för det är via talgen näringen kommer. Håret dör av svält. Kristalliserad talg klistrar dessutom fast hårstrået så det inte faller av, och då kan det inte komma fram ett nytt. 

Tror knappt mina ögon!
De dåliga nyheterna kommer slag i slag och just ingenting begriper jag till en början. Men jag lovar, jag kom att lära mig mycket under de följande månaderna, för de dåliga nyheterna blev bara värre:
– Har du hört om talgkvalster? De rör sig, de är levande. De har fyra ben på var sida med klor i ändan och de har en mun. De äter talg. Den talg som ditt hår skulle behöva som näring. Och de sprider bakterier.
Annikki och Marika pekar, och jag ser. Sen skulle jag helst bara springa min väg, för det jag ser är inte roligt. På skärmen ser det ut som ett enormt odjur, som viftar med fyra tassar och svänger på en lång bakkropp, och jag kan, fy sjutton, också se munnen. Och jag lär mig att det rentav finns två sorters talgkvalster, och båda hittas i mina hårrötter!
– Är det här vanligt? Undrar jag förvirrat. Att folk har kvalster inne i sina hårrötter?

 

Läs mer i Kuriren nummer 3/14. 

Text och foto: Christine Saarukka  

image_print

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

By using this form you agree with the storage and handling of your data by this website.

INSTAGRAM
FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM