Handelsman i Munsala under sex årtionden

Så länge Berras Bestis finns har Munsalaborna fortfarande tillgång till lokal service. Den rutinerade handelsmannen Bertel Holmlund skulle dock helst växla över stafettpinnen till yngre krafter.

I en tid då Munsalabygden successivt har dränerats på lokal service går Berras Bestis mot strömmen. Åtminstone tillsvidare. Mitt i Munsala kyrkby fortsätter den 72-årige handelsmannen Bertel Holmlund uthålligt att driva den mångsidiga verksamhet som omfattar kafé, butiks- och bensinförsäljning samt en del verkstadsjobb. Inte att förglömma innehar Berras Bestis också den viktiga rollen som post- och Matkahuolto-ombud.

Butiksavdelningen på Berras Bestis kan med fog beskrivas som en gammaldags lanthandel. Livsmedelsförsäljningen är marginell. Men här finns allt möjligt annat i hyllorna såsom olika slags dagligvaror, lampkronor, eltillbehör, presentartiklar, leksaker och även en del vitvaror.

– Butiksförsäljningen har minskat betydligt under de senaste åren. Det är i praktiken tack vare kaféet och de post- och Matkahuolto-tjänster som vi förmedlar som vi får det hela att gå runt, säger Bertel Holmlund.

– Kaféet är framför allt profilerat som byns eget gubbdagis med samlingar både tidigt på morgnarna och på kvällarna.

Berras Bestis är också ombud för posten och Matkahuolto.

Mångsidig karriär inom handel och service

Året var 1996 då Bertel ”Berra” Holmlund tog det första steget mot sin nuvarande funktion vid Berras Bestis.

– Till att börja med drev Gustav Lönnqvist butiken medan jag skötte kaféet, verkstaden och bränsleförsäljningen. I samband med att Lönnqvist gick i pension 1998 frågade han om jag kunde ta över butiksbiten. På den vägen är det.

Bertel är född och uppvuxen i Rökiö, Vörå. Sina första kontakter med handelsvärlden knöt han som 18-åring 1964 då han arbetade på Firma John Vestin i hembygden.

Några år senare anställdes Bertel vid Sven Knecks nystartade livsmedelsbutik i Vörå där han fick ansvaret för affärens köttavdelning. Han hade dessförinnan gått en några månader lång köttstyckningskurs i Österbottens Kötts regi.

1969 öppnade affärsmannen Helge Kulla från Oravais en butik i Munsala. Bertel rekryterades som handelsman för den nya butiken som sålde presentartiklar och byggvaror. Ett och ett halvt år senare flyttade han emellertid över till en livsmedelsbutik som Kulla hade i Masugnsområdet i Oravais.

– 1973 återvände jag sedan till Munsala där jag under de 23 kommande åren drev den lokala Esso-stationen med kafé och verkstad tillsammans med en kollega. Arbetsdagarna brukade vara 15 timmar långa på den tiden.

Bertel har de facto varit handelsman i Munsala under sex decennier. Han har på nära håll sett den dystra servicemässiga avvecklingen – en successiv nedväxling från blomstrande lokal service till nästan obefintlig sådan.

– När jag kom till Munsala fanns det inte mindre än fyra banker, tre butiker och två kaféer i byn. Under de sex första åren fanns det dessutom en tydlig tillväxt och klar framåtanda i lokalsamhället.

Landsbygdens tillbakagång är alltså inte något nytt fenomen även om bilden har blivit alltmer konkret först under 2000-talet.

Vid Berras Bestis kan man också ta en kopp kaffe, vilket gör att traktens ”gubbar” samlas här både tidig morgon och på kvällen.

Påverkas av läget i pälsbranschen

Under de senaste åren har Munsala kyrkby tappat både sin bybutik och sitt bankkontor. Också i de närliggande grannbyarna är bristen på service så gott som total. Traktens invånare är numera hänvisade till Nykarleby, Jakobstad eller större städer som Vasa och Karleby i servicesammanhang.

– Pälsnäringen har länge varit den dominerande näringsgrenen i Munsalabygden. När det går sämre för den branschen – vilket är fallet för närvarande – märker vår affär direkt av nedgången. När pälsfarmerna har större framgång finns det mera pengar i omlopp i trakten, säger Bertel.

Efter nästan 50 år i servicebranschen i Munsala är Bertel Holmlund villig att varva ner och träda tillbaka. Men att hitta en efterträdare till Berras Bestis har dessvärre visat sig vara mycket svårt.

– Jag har annonserat i olika tidningar och på nätet. Men hittills har inte en enda intressent hört av sig, säger han.

Inte heller de tre familjemedlemmar som arbetar på Berras Bestis till vardags – sonen Peter Holmlund, dottern Pia Häggblom och svärsonen Johnny Häggblom – är intresserade av att fortsätta rörelsen.

Själv har Bertel råkat ut för några svårare hälsomässiga utmaningar de senaste åren. Han har genomgått några större operationer.

– På midsommaren för fem år sedan fick jag plötsligt en hjärtinfarkt och föll ihop på gårdsplanen. Senare konstaterades det dessutom att jag led av svullen aorta. Det var dock inte tillräckligt med att råka ut för dessa operationer. Nästa motgång kom när jag ramlade av stegen vid min sommarstuga och krossade ett lårben, säger Bertel.

Trots att han sedan länge uppnått pensionsåldern fortsätter han att tillbringa sina dagar på Berras Bestis. Till vardags finns han på plats mellan sju på morgonen och sex på kvällen.

– Varannan söndag unnar jag mig en ledig dag.

Bertel utesluter inte att det framöver kan bli tal om att lägga lapp på luckan och inleda slutförsäljning.

– Samtidigt känns det inte heller bra att sluta eftersom servicen är så bristfällig i dagens Munsala. Ortsborna säger till mig att jag inte får sluta.

Känner du dig som Munsalabo nuförtiden efter fem årtionden i bygden?

– Det är både och för min del. Fortfarande läser jag gärna tidningstexter om sånt som händer i Vöråområdet, säger Bertel.

Text och bild: Joakim Snickars