Musikcentralen servar gammal teknik

Att kliva in i Håkan Lillqvists affär Musikcentralen i Jakobstad är som att träda in i ett nostalgispäckat museum för 1900-talsteknik. Håkan upprätthåller en lokal handels- och servicetradition som etablerades för över 90 år sedan.

Redan skylten på ytterdörren och fönstertexterna utstrålar en stark och påtaglig retrokänsla. På husväggen intill finns en gulnad 50-talsaffisch där det erbjuds framkallning av fotografier.
– Många har velat köpa den här affischen av mig, säger Musikcentralens mångårige företagare Håkan Lillqvist.
I den så kallade passagen mellan Rådhusgatan och gågatan i centrala Jakobstad har
Musikcentralen huserat ända sedan 1940 när verksamheten flyttades dit från en tidigare adress på Storgatan.
Väl inne i den välfyllda lokalen har besökaren en uppsjö av nostalgiska objekt i synfältet: c-kassetter, vhs-videokassetter, lp-skivor, gamla stereoapparater och bandspelare, kameror och musikinstrument.
– Det här är Finlands äldsta musik-, radio-, tv- och fotoaffär. Den har varit i släktens ägo över 90 år, berättar Håkan.
Historien om Musikcentralen börjar redan 1926. Under de två första åren var emellertid initativtagaren Arne Lillqvist på grund av sin unga ålder tvungen att ha företaget registrerat i sin pappa Wilhelm Lillqvists namn.
– Pappa började sin karriär med att importera rakblad till rakapparater och munspel från Tyskland. På den tiden kunde leveranserna till Jakobstad ta upp till ett par veckor, säger Håkan.

 

I Musikcentralens reservdelslager finns reservdelar för såväl rörradioapparater som svartvita tv-apparater.

Folk samlades för att ta del av sändningar från Vännäs

Musikcentralen i Jakobstad sålde under de första verksamma decennierna till exempel klassiska vevgrammofoner och stenkakor. Småningom dök radioapparater med inbyggda högtalare upp på marknaden.
– Det var en högtidlig sak att gå till affären och inhandla en grammofonskiva under det här tidevarvet. Var en skiva omtyckt kunde den ha god åtgång under flera års tid.
– Jag har för övrigt ett stort antal oöppnade stenkakor i källaren, säger Håkan i samma veva.
De dåtida influenserna från den rikssvenska musikvärlden var föga förvånande mycket tydliga i det svenskdominerade Jakobstad och Håkan omnämner populära artister som Alice Babs, Charlie Norman och Povel Ramel.
Den visuella revolutionen i underhållningsvärlden fick sitt startskott när televisionen kom med i bilden på 1950-talet. Utbudet för 60 år sedan var dock minimalt i jämförelse med dagens enorma programflöde.
– Jag kommer ihåg en tidig tv-apparat av märket Salora DX som vi hade i ett gästrum med fördragna gardiner i vår sommarstuga ute i Fäboda. Där satt vi pojkar i mörkret och svettades och tittade envist på det snöbrus som tv-skärmen förmedlade.
– När sneda streck i tv-rutan blev lodräta kunde man ibland fånga in något program från till exempel Tyskland eller Italien. Jag kommer ihåg att vi vid ett tillfälle kunde se en sändning från Rom i en halvtimme – närmare bestämt handlade det om en operaföreställning.
– Det här var någon gång på 1950-talet och en gång fick vi besök av den dåtida journalistprofilen Bobi Sourander, minns Håkan.
Något senare blev det möjligt för Jakobstadsbor och österbottningar att ta del av sändningar från Vännäs tack vare spill over-effekten.
– Jag kommer ihåg att det brukade vara fullpackat när lokala invånare samlades i passagen för att kunna se en glimt av tv-sändningar från Vännäs i Musikcentralens skyltfönster, säger Håkan.
Hur var det med fotoservicen och bildframkallningen på 1950- och 60-talen?
– Vi hade inrättat mörkrummet i affärens toalett. Framkallningsarbetet innebar mycket nattarbete för min del under ungdomsåren. Jag kunde vara upptagen med den sysslan till fyra, fem på morgonen. Sedan var det bara att gå till skolan klockan åtta fast man var lite trött, säger Håkan.

 

En så kallad picknick-skivspelare från 1960-talet. Det går även att spela 33 varvs fullängdsskivor på den här lilla tallriken.

Deltog i arbetet i affären redan från barnsben

Under sin uppväxt assisterade Håkan Lillqvist på olika vis i Musikcentralens verksamhet. Parallellt avlade han studentexamen och utbildade sig därefter till diplomekonom vid Åbo Akademi.
– Men förutom en tid som praktikant på Strengbergs tobaksfabrik har jag inte alls jobbat som ekonom, säger han.
I början av 1970-talet drabbades Arne Lillqvist av en första stroke vid 58 års ålder och blev därefter arbetsoförmögen. Håkan blev i det här skedet tillfrågad av pappan om han ville ta över verksamheten.
– Jag funderade i en minut och svarade sedan ja. Det kändes som en självklar sak att föra släkttraditionen vidare. Så här i efterskott har jag nog konstaterat att det skulle ha varit enklare att ta anställning någonstans.
Musikcentralen hade som mest sex anställda när det var som livligast på 1950-talet. Tiderna har dock förändrats. Under de senaste 20 åren har Håkan Lillqvist skött ruljangsen på egen hand. Som han själv uttrycker det har han utfört fem personers jobb.
Håkan är i dag 77 år fyllda. Även om han uppnådde pensionsålder för tolv år sedan fortsätter han sitt värv i sin egen takt.
Under rundturen i affären visar han ett digert reservdelslager. Folk vänder sig till Håkan för att exempelvis få gamla rörradioapparater eller vevgrammofoner reparerade.
– Man kan säga att jag har jour nuförtiden. Kunder ringer och vi kommer överens om en tid när vi kan träffas. Jag har också mera långväga kunder som kan köra flera hundra kilometer för att ta sig hit. Det händer även att kunder kommer hit från Sverige.

Reparerar även gamla apparater

– Jag tar emot apparaterna och undersöker till att börja med om det överhuvudtaget är möjligt att göra reperationer.
– Att exempelvis byta fjäder i gamla vevgrammofoner är konkret sagt ett skitjobb. Det finns en massa grafit i fjäderhuset så det är en smutsig syssla, säger Håkan.
– Tv-reparationer är däremot en nisch som jag har lagt åt
sidan efter digitaliseringsvågen, säger Håkan.
Håkan Lillqvist säger att han vid det här laget gärna skulle överlåta Musikcentralen i andra händer. Hans dröm är att hitta en lämplig efterträdare som kan föra den över 90-åriga Jakobstadstraditionen vidare.
– Samtidigt vill jag inte
direkt skänka bort företaget. Jag skulle dock kunna hänga med och bistå med rådgivning och vägledning och upplysning om till exempel reservdelar till att börja med, säger Håkan.

Text och foto:
Joakim Snickars