Byaboden förmedlar både nypotatis och äkta män

”Den heta sommaren är här. Men tack vare er har vi en oas på Emsalö – Byaboden!” Så skrev en av de tacksamma besökarna i gästboken som Irina Hoyer-Viitala lagt fram. Alla verkar vara nöjda och tacksamma för den träffpunkt hennes bod har blivit för såväl de fasta bosättarna på ön, som för sommargästerna. Men för Irina handlar det också om så mycket mera än att sälja butiksvaror – för henne står mötet med medmänniskorna i centrum.

Sedan Irina Hoyer-Viitala tog över bybutiken 2016 har hon lagt ned själ och hjärta i verksamheten. Hon har sedan barnsben bott sommartid på Emsalö, men flyttade hit på heltid för ett antal år sedan. Hon arbetade själv som biträde i butiken tillsammans med förra ägaren, innan hon själv tog över. Hennes närmaste medarbetare är Victoria Wahrman, som hon kallar sin ”minnessticka.” Eftersom arbetet är så mångfasetterat finns det massor av fakta och klockslag att hålla reda på och det är Victoria bra på.
Irina lever enligt byabodens tidtabell kan man påstå. Tidig start på morgonen och sena kvällar är en förutsättning, och hon trivs med det! Hon vill se kunderna och byborna som en enda stor familj – och tycks också behandla dem därefter. Naturligt är att man hälsar på alla närvarande på trappan innan man stiger in och uträttar sina ärenden.
Utrymmena i huset – den tidigare skolan – är utnyttjade maximalt. I sortimentet finns bland annat ett rikt utbud av hälsoprodukter. Det finns möjlighet att slå sig ned i caféhörnan, där det också finns en välförsedd bokhylla, samt olika tidningar. Många är det också som stannar en stund och dricker en kopp kaffe. Ibland berättar man glädjeämnen, ibland behöver någon dela något som känns tungt.

 

Irina Emsalö
Irina betjänar en nöjd kund.

Hemkörning viktigt

Irina är uppvuxen i Helsingfors men har sedan barnsben vistats på Emsalö om somrarna. Hon tog hand om sina föräldrar här medan de var i livet och känner därför väl levnadsvillkoren för äldre människor som bor i glesbygden, där det oftast är knappt om behövlig service. Därför satsar hon på hemkörning av butiksvaror och den har hon själv om hand. Sina få ”lediga” stunder då hon hinner fundera och planera har hon då hon sitter bakom ratten.
Eftersom butiken håller öppet alla dagar tillbringar hon nästan all vaken tid i bybutiken. Hon berättar att när hennes vuxna söner kommer för att träffa henne, uppmanar hon dem att komma till butiken, där hon bjuder dem på mat! Irinas koncept och livsstil skulle knappast fungera ifall inte hennes allt-i-allo, Victoria, hade samma inställning till jobbet som hon själv.
– Vi tänker väldigt lika, Irina och jag, säger Victoria.
– Det här är roligt och givande och Irina är en bra chef.
Arbetet är inte bara omfattande, utan också fysiskt tungt. Irina och Victoria beräknar att de dagligen lyfter omkring 1 500–2 000 kilogram. En låda med köttprodukter väger till exempel 25–30 kilogram.

 

kunder Emsalöboden
Många tar sig tid att sitta ner en stund vid kaffebordet i Byaboden.

 

Förbättrar ständigt

Både Victoria och Irina är mycket intresserade av Emsalös historia och uppmuntrar besökarna att berätta om sig själva och sina minnen. Väl inne i butiken håller Emsalö-hantverkaren Noni Eklund på att slutföra bygget av en ny och stabil trappa upp till butiksverandan. Butiksbyggnaden är belägen i en bergssluttning. Irina söker ständigt möjligheter att förbättra omständigheterna och trivseln för sina gäster på olika sätt. Ibland hinner hon nästan inte med själv.
Några dagar innan vårt samtal, berättar hon, stannade hon förundrad upp då hon upptäckte en kund som lyckats få in en barnvagn i butiken. Men så kom hon ihåg att de nyligen låtit bygga en ramp fram till butiksingången – just för sådana ändamål. Den atmosfär som råder i Irinas butik är definitivt annorlunda än i gängse stormarknader, där stressade kunder håller utkik efter ”kortaste kassakön”.
– Vi har ett kreativt kassasystem, förklarar Irina. Om någon till exempel hojtar ”jag har glass!”, så har den förtur att betala.
I byaboden hörs särskilt sommartid många olika språk, som till exempel engelska och franska. Att få människor – bekanta och obekanta – att mötas och umgås verkar för Irina vara lika viktigt som själva försäljningen. Samarbetet med besökarna verkar fungera fint. När hon inredde caféhörnan hämtade byborna spontant olika möbler som behövdes. En fotoutställning av Emsalöfotografen Taisto Lapila visas under under intervjutillfället.
Andra bybor har hantverk till försäljning i butiken – allt tycks vara möjligt här. Ett naturligt byacentrum, ja, men också en folklig kontaktpunkt. Victoria och Irina säger skämtsamt: Vi förmedlar allt från nypotatis till äkta män!

 

Emsalöboden
Irinas närmaste medarbetare är Victoria Wahrman.

Text och foto:
Johnny Holmberg