Lemonad som hantverk

Tony Asumaa demonstrerar och förklarar maskiner och vätsketankar. Han är märkbart stolt över den datorstyrda linjen där lemonaden sätts på flaska och korkas. Hela härligheten är inköpt från Tyskland, och vid problem kan teknikerna där logga in och ordna upp det hela på distans.
En spiraltrappa leder upp till gårdsbutiken på övre våningen.Tony berättar om Amalias lemonad och dess historia.
– Det började med att jag var med och grundade bryggeriet Stallhagen 2004. Vi pratade redan då om lemonadtillverkning, men av olika orsaker blev det aldrig av. 2013 köpte vi den här gården och mangårdsbyggnaden gjordes om till ett pensionat. Då var vi tre familjer som var delägare. Gästhemmet heter Amalias och när vi gjorde om ladugården till lemonadfabrik fick lemonaden marknadsföringsnamnet Amalias.
Själva bolaget heter egentligen Bryggeri Ab Bock Wasa och är ett företag som han grundade 2007.
Dottern smaktestar
– När vi började så använde vi vanliga bär och frukter, de första sorterna var äppel-, jordgubbs- och blåbärslemonad.
– Vår dotter är vår smaktestare, säger hon att något smakar bra så kör vi på det. Gillar hon det inte så lägger vi det åt sidan. Men det blir god lemonad på det här sättet, vi har haft två sorter på presidentens självständighetsmottagning på slottet!

Smaken är förstås det viktigaste, men en sak som Tony poängterar är designen omkring produkten.
Lemonadfabriken har samarbetat med den åländska designern Eva-Jo Hancock, som har designat korkar, etiketter och faktiskt hela gårdsbutiken också. Etiketterna på flaskorna är enspråkigt svenska, men har tydliga bilder på frukten eller bäret så att man kan förstå vad man köper utan att kunna svenska. Man har satsat på att förutom kronkorkar också sälja några av lemonaderna med patentkork.
De övriga flaskorna korkas med en maskin, men patentkorkarna måste sättas på för hand, och Tony demonstrerar vant handgreppen för att haka fast korken på flaskhalsen och trycka ner korken och låsa fast den.
– Vi är inte med i Palpas pantsystem ännu, men snart kommer vi att gå med så man får pant på flaskorna. De återvinns i ganska stor grad redan nu, men just flaskorna med patentkork verkar det som om folk gärna behåller, de är användbara till så mycket, skrattar han.

 

 

Försäljningen ökar

Bolaget gjorde nyligen en aktieemission för att få kapital till investeringar. Tack vare den kampanjen finns det numera 265 aktieägare.
– I och med de nya maskinerna som vi har skaffat så ligger maxkapaciteten just nu på 5 000 flaskor om dagen. Vi ökar försäljningen varje år, men skulle gärna sälja mer på fastlandet, förklarar Tony.
I nuläget säljer företaget ungefär 70 procent av produktionen på Åland och 30 procent på fastlandet, men han ser att det skulle gärna få vara 50–50.
– Vi har just fått till stånd ett avtal som vi hoppas ska leda till att ett antal K-butiker på fastlandet börjar sälja våra varor. I och med den ändrade alkohollagstiftningen finns det också mycket utrymme både för nya produkter och nya försäljningsställen.
Produkterna finns att köpa på några av färjorna som trafikerar till och från Åland, och exempelvis Pub Stallhagen är en stor kund. Vill man ha alkoholfritt till maten så finns det Amalias lemonader och kolsyrade vatten, men inga av de stora läskmärkena.

– Sedan har vi också så kallad private label-tillverkning för en hamburgerrestaurang i Jakobstad och några restauranger i Helsingfors, vilket innebär att restaurangernas egen etikett sätts på flaskorna.

Samarbete med andra

Amalias limonadfabrik samarbetar på olika sätt med flera andra livsmedelsproducenter. Man köper in äppelmust och äpplen av flera odlare på Åland, bär via ett företag i Mariehamn och har nyligen avtalat om samarbete med ett bränneri i Roslagen som tillverkar ekologisk gin. Den ska användas både i longdrinken och gin-tonicblandningen som har tillkommit efter årsskiftet. Mindre mängder av det torkade bärkrosset, som är en restprodukt från tillverkningen används redan nu av ett lokalt företag i teblandningar.
– Just bärkrosset har stor outnyttjad potential, det kunde exempelvis användas i bröd. Vi vill gärna ta till vara alla råvarorna maximalt.

Provsmakning och rundvandring

Gårdsbutiken fungerar som butik och sommarcafé under högsäsong, men används också på vintern ibland, främst som möteslokal för föreningar och grupper. Under turistsäsongen tar man emot många förhandsbokade bussgrupper.
Något som har blivit populärt är att skolklasser kommer till fabriken och får en guidad rundtur för att se hur tillverkningen går till, och sedan får eleverna provsmaka fyra olika sorters lemonad. De får också en flaska med sig hem.
Tony berättar att lemonadfabriken har mellan två och fem anställda under året.
För närvarande tillverkas tolv olika lemonader i fabriken och två kolsyrade bordsvatten. Dessutom gör man också alkoholhaltiga drycker, tre smaker av long drink (eller Lång Drink) och fyra olika elixir.
Man använder åländska och inhemska eller svenska bär och frukter och tillsätter inga färg- eller smakämnen förutom socker. Undantagen från det här är citron och lime, då dessa inte odlas på våra breddgrader. Äpplena i äppellemonaden görs på åländsk äppelmust, i övrigt är råvaran djupfryst när den anländer och pressas sedan till saft på plats.

Rederidrottningen Amalia
Men vem är denna Amalia?
Lemland, där fabriken ligger, var en stor redarkommun under 1800-talet och början av 1900-
talet. Redarkungen Gustaf Eriksson kom från Lemland, och hans fru Amalia skötte rederiet och all den övriga ruljansen medan han var ute på långseglatser.
Fartygens hemmahamn var i Lumparsund, bara ett stenkast från fabriken.
Rummen i pensionatet har fått namn efter segelfartyg med Lemland som hemmahamn. Numera är gästhemmet ett aktiebolag och en av de tre grundande familjerna driver det. Tillsammans drar gästhemmet och lemonadfabriken med sin gårdsbutik till sig många turister varje sommar, och de sysselsätter också flera personer under högsäsong.

 

Text: Katarina Norrgård

Foto: Martina Uthardt & Tiina Tahvanainen