För Johanna Borg har det blivit en livsstil att återanvända och ta till vara gamla saker och kläder. Hon har för vana att besöka lopptorg runt om i hemlandet men också utomlands. Hon fyller sitt hem och sin garderob med lopptorgsfynd. Hennes dröm är en egen butik fylld med artiklar som hon skapat av gamla kasserade varor.
Första gången Johanna Borg besökte Sandvikens lopptorg i Helsingfors blev hon begeistrad över den mångfald av gamla varor som fanns till försäljning. Tillsammans med väninnan Pirjo tillbringade hon många timmar på torget och kom hem med kassarna fulla av mestadels kläder. Efter det besöket blev det en vana för Johanna att kolla upp lopptorg i nejden.
Detta var på 1990-talet då det var ”sämre tider”, det som i folkmun kallades lama. Allting gick att sälja, kläder, husgeråd, möbler med mera. Johanna, som är utbildad försäljare, städade sina lådor och skåp, hyrde bord på något lopptorg och sålde saker hon ville bli av med.
Men hon bara inte sålde utan köpte också. Hemma hade hon två små pojkar som växte och behövde nya kläder.
– Barnkläder fanns det massor av till salu på alla lopptorg, berättar Johanna.
Där köpte hon mycket av det pojkarna behövde i klädväg. Stövlar och halare fick man relativt billigt, tjocka vinterjackor och kängor likaså.
– När kläderna inte mera passade sålde jag dem vidare. Då pojkarna var små fick de ibland följa med då jag hyrde ett eget bord i någon av de stora lopptorgshallarna.
Pojkarna fick köpa åt sig lite leksaker, bilar eller legobitar, som de sysselsatte sig med medan Johanna gjorde affärer. De tyckte det var intressant och roligt.
– Efteråt gick vi på pizza eller hamburgare och då var det fest.
Pojkarna lärde sig från unga år att ta vara på saker och ting, att inte slänga gamla leksaker utan ge dem vidare.
– De lärde sig också att sätta värde på begagnade kläder och att pengar inte växer på träd. Det var först i tonåren som de protesterade och ville ha nya kläder köpta från någon ”riktig” beklädnadsaffär. Nu är de båda vuxna, båda har sin egen smak och ber mig ibland söka efter något visst plagg på lopptorget.
Varför lopptorg?
– Att handla på loppis är ekonomiskt lönsamt. När barnen växte ur sina kläder ville jag inte slänga dem, då var lopptorget en bra lösning.
Dessutom hittar man saker där som inte finns i affärerna, säger Johanna.
– Jag köper också mina egna kläder där, prutar tills jag får ett bra pris att betala. Hemma tvättar jag plaggen och provar dem, kombinerar och restaurerar. De kläder som inte passar säljer jag följande vecka.
Man kan också hitta läderjackor från olika tidsåldrar, sådana som inte mera saluförs i butikerna. Just nu är 1980-tals- kläder inne, dem kan man hitta på försäljningsborden. Planerar man att gå på maskerad eller ställa till med en fest med ett visst årtal som tema är lopptorgen rätt plats att inhandla rekvisita på. De kläder som inte passar kan man sy om och skapa nytt av.
– Just nu försöker jag hitta jumprar i små storlekar. Av dem gör jag luvor, så kallade pipor, av ärmarna blir det utmärkta värmare för handlederna. Det är en artikel som blivit en populär gåva åt mina vänner. Mössan har jag gett namnet Jobo.
Annat än bara kläder
I hemmet finns spår av Johannas många lopptorgsbesök. Gamla glasvaser, ljusstakar i olika storlekar, dricksglas, kaffekoppar och annat husgeråd är några av de saker hon fyndat.
Johanna älskar att laga mat och att bjuda gäster till sitt vackra hem. Hon tycker om att duka och variera med olika glas och tallrikar och har ofta något nygammalt på bordet. Bland de senaste fynden hon dukat med är gröna dricksglas samt antika ljusstakar i mässing och glas som hon hittade på ett litet lopptorg i södra England.
– Utomlands säljs det mycket gamla saker på lopptorg till förmån för någon humanitär verksamhet. Sådana ställen besöker jag gärna och köper något för den goda sakens skull, säger Johanna. 
Både hennes man och hon själv är intresserade av heminredning och sätter stort värde på allt gammalt.
– I vårt hem finns möbler som gått i arv och sådant som tillverkats av begagnat. Soffbordet med glasskiva från Ikea passade inte riktigt in i bilden så det fick en ny bordskiva av ekplankor som betsades.
Nedsuttna fåtöljer och stolar har de låtit renovera och försöker komplettera inredningen med fyndade lopptorgsprylar.
– Vi har ett hem som berättar mycket om generationer före oss. Där finns stolar som min mormor suttit på och skåp som har tillhört min mans farmor.
Vi har dessutom ett gammalt torp i Bromarv som sommarställe och som vi renoverat enligt gamla metoder och inrett med tidsenliga möbler. Många av de prylar som finns där är lopptorgsfynd och arvegods.
Historia bakom gamla saker
När Johanna köper gamla saker vill hon veta historien bakom dem, varifrån de kommer och var de är tillverkade.
– Att ta vara på gammalt och återanvända är nog någonting jag lärt mig hemifrån, säger
Johanna. Som barn såg jag mormor sprätta upp gamla kläder och riva upp ylletröjor som inte mera användes. Garnet och tyget tvättades och togs till vara. På julafton satt mormor och rullade alla granna band från paketen till små nystan, pappret slätade hon ut för att sparas till nästa jul. Nu sitter jag och gör likadant.
Det har berättats att Johanna redan som tvååring då hon fick ett par nya gummistövlar, satte de gamla stövlarna åt sidan med repliken ”fattia baln”.
– I mitt barndomshem fanns i köket en utdragbar låda som var fylld med all världens småprylar, så kallat ”skräp” som tagits tillvara.
Behövde man ett gummiband, en ståltrådsända, ett dörrhandtag eller något annat smått grävde man i lådan.
– Ingenting slängdes, så man kan gott säga att jag vuxit upp med att spara och inte slösa. Jag har svårt att slänga sådant som kanske någon annan kan ha glädje av.
Gamla lakan klipper hon till mattrasor eller river dem i bitar som hennes man kan använda då han målar och fixar.
– Blombuketter som håller på att vissna gör jag något av, kanske jag torkar dem eller gör en ny uppsättning. Tallkottar doppar jag i stearin som jag smält av gamla ljusstumpar. Jag packar dem i vackra askar och ger dem i julklapp som tände till vänner som eldar med ved.
Som ett ”beroende”
Johanna berättar att hon reser mycket i sitt arbete. Hennes arbetsdistrikt sträcker sig över hela södra Finland ända till Björneborg samt Åland. Ibland övernattar hon i någon stad. Då passar hon på att besöka traktens lopptorg.
– Det går inte en vecka utan lopptorgsbesök.
Ibland har någon av hennes väninnor bett henne titta efter en bestämd sorts kopp eller tallrik som fattas i en servis. Hon säger att om hon inte hittar något att köpa så går hon omkring och samlar på idéer. Hon har många kreativa förslag på hur man förvandlar gamla herrskjortor till nya blusar och utslitna jeans till nya plagg. Drömmen om att i hemmet kunna inreda ett rum till butik för egna designade återvinningsartiklar finns alltid närvarande.
– Planerna kanske aldrig går i uppfyllelse, men det kostar ingenting att planera och drömma, säger Johanna och slänger tygväskan med texten recycle or die över axeln. Återanvända eller dö, en slogan som tål att tänka på.
Text och foto: Christine Grandell
Återanvändning av gammalt blev en passion
