Brevduvor har länge varit ett stort fritidsintresse för veterinären Tomas Häggvik. Hans duvor ger sig gärna ut på fria flygturer. Men, som attraherade av en osynlig magnet, återvänder de alltid till utgångspunkten.
Utanför Tomas Häggviks bostadshus i Kronoby finns ett mindre rödmålat uthus – ett så kallat duvslag – med en gallerförsedd inhägnad.
På uthusets tak sitter ett antal duvor på rad och avvaktar. Många av dem är färggranna med en tilltalande metallgrön nyans på överkropparna. Fåglarna lyfter smått uppåt ibland, flaxar frenetiskt med vingarna och kuttrar lite om vartannat.
– Ibland flyger de iväg i cirklande stil över regionen. De brukar vara borta en timme
eller så. Men de kommer alltid tillbaka, säger Tomas Häggvik.
– Undantaget är de avelsduvor som jag har fött upp i Malax. De måste hållas instängda konsekvent. Släpper jag ut dem flyger de helt sonika ner till Malax.
Malaxbördige Tomas Häggvik har intresserat sig för brevduvor sedan mitten av 1990-talet. Han var då i 15-årsåldern.
– Jag har alltid varit intresserad av brevduvor. Jag hade sett något program i teve och det bidrog till att förstärka fascinationen.
Det visade sig dock vara svårt att få tag på duvor på den tiden.
– Jag tog kontakt med den nationella föreningen Suomen Viestikyyhky-Yhdistys. De två första duvorna hämtade jag från Tammerfors, säger Tomas.
Börjar flyga vid två månaders ålder
Tomas Häggvik har i dag ett 60-tal duvor på sin hemgård. Han utfodrar fåglarna med mat och vatten. Ibland utökas populationen med nya ungar som har duvmjölk som primär näringskälla under den första levnadsveckan. Mjölken produceras av både honor och hannar.
– Duvorna blir flygfärdiga vid en månads ålder. När de är ungefär två månader gamla börjar de göra sina första längre flygturer. Fåglarna kan som längst leva ända till 20 års ålder.
Fåglarna är som sagt instinktivt bundna till det egna hörnet och hemmet. De stör inte heller den närliggande omgivningen. Några förirrande avstickare till granntomterna brukar det i allmänhet inte bli.
– Flygturerna kan däremot bli mycket långa. Jag har en gång släppt ut duvor i Ilomants vid östgränsen. Duvorna flög tvärs över landet tillbaka till Malax. Avståndet är cirka 500 kilometer. Det var verkligen fascinerande.
– Man kan inte kommendera en duva att flyga till något visst ställe. Det är tvärtom så att fågeln alltid återvänder till platsen där den är uppfödd, säger Tomas.
Även stadsduvor är vanligtvis trogna det egna reviret.
– Det har för övrigt hänt att jag känt igen några av mina duvor när jag befunnit mig på jobb i Karleby. De kan flyga snabbt i en hastighet på över 100 kilometer i timmen.
Om vädret är mycket regnigt eller om det är åska i luften är duvorna benägna att stanna hemma. Fåglarna är känsliga för elektromagnetiska spänningar.
– På vissa duvors ben har jag installerat chip så att jag via datorn kan hålla reda på flygtider. Däremot finns det inte möjlighet att använda något gps-system i realtid. I så fall skulle man till och med kunna observera duvornas exakta flygrutter, berättar Tomas.
Tomas Häggvik är som brevduveuppfödare ganska ensam i Österbotten. Den kollega som bor närmast är Pentti Impiö från Karleby. De flesta uppfödarna i Finland bor i landets södra delar.
– Sommartid brukar det arrangeras 5–6 brevduvetävlingar runt om i landet. Duvorna flyger mellan olika stationer och samlar poäng enligt sina insatser. Avståndet mellan punkterna kan vara 100–500 kilometer.
Allmänt taget är brevduvor ett intresse som är på nedåtgående i Europa för närvarande.
– I Finland är antalet uppfödare stabilt. Men det har aldrig varit stort, säger Tomas. Att ta hand om djur är alltid förenat med mycket ansvar. Det är inte så många yngre människor som är villiga att satsa tid och energi på sådant nuförtiden.
Brevduvor är ett mycket gammalt fenomen som var aktuellt redan under romar-
rikets tidevarv. Mellanöstern och området kring Medelhavet kan sägas vara något av ett Mecka för brevduveuppfödningen.
– Dagens A4-format härstammar faktiskt från det pappersformat som användes när man stack in brev i kapslar som var fästa vid duvorna. I dag är det länder som Belgien och Holland som är de mest tongivande vad gäller avelsverksamheten och uppfödningen inom brevduvevärlden, säger Tomas i samma veva.
Den seglivade myten om att duvor skulle vara för evigt bundna till varandra efter parbildning, så kallade turturduvor, kan tas med en nypa salt, säger uppfödaren i Kronoby.
– Jag minns att en redaktör skrev om duvorna i en överdrivet romantiserande stil. Jag har dock observerat att duvor tenderar att skaffa sig en ny partner inom en vecka om den första partnern dör eller försvinner, säger Tomas med glimten i ögat.
Veterinär som verkat i 40 kommuner
Tomas Häggvik är själv uppvuxen med öppna landskapsvyer i klassisk lantbruks- och jordbruksmiljö i Övermalax. Han har studerat till veterinär i Helsingfors.
– Jag har i samband praktikperioder hunnit ha jour i ett fyrtiotal kommuner runt om i landet.
Han har hoppat in och vikarierat i alla landskap utom Lappland och Norra Karelen.
– Jag har åkt runt till gårdar i hela Österbotten. Jag har varit in i så gott som alla fähus i landskapet, säger Tomas.
Tomas Häggvik har sedan fem år tillbaka en fast anställning som kommunveterinär i Kronoby. Innan dess var han vikarie i kommunen i några år. Han är formellt anställd av Karleby stad.
Tomas har en geografiskt vidsträckt kommun att ta hand om. Avståndet från de mest västliga delarna av Kronoby kommundel till Småbönders i Terjärv kan vara över 60 kilometer och hans arbetsdagar blir ofta långa.
– Jag trivs fint här i Kronoby. Men ibland längtar jag tillbaka till de sydligare delarna av Österbotten. Här i norra svenska Österbotten brukar våren anlända en vecka senare och
hösten en vecka tidigare. Det finns också skillnader i växtligheten mellan områdena, säger Tomas vars sambo Minna är hemma från Taivalkoski i norra Finland.
En stor del av tillvaron kretsar alltså kring djur för Tomas Häggviks del. Hemma i Hopsala har han förutom brevduvor en rad andra husdjur såsom får, kaniner och guldfiskar.
Som veterinär kan han hela tiden råka ut för plötsliga utryckningar. Också då Tomas har semester kan han ibland bli tvungen att rycka ut, som till exempel i fjol då han just inlett sin semester och ändå fick lov att fara iväg en sväng till Korsholm för att operera en ko.
Text och foto: Joakim Snickars
Brevduvan återvänder alltid
