Långt ut i den yttre skärgården i Väståboland, officiellt som en del av Pargas, ligger Jurmo. Ön som är omkring fem kilometer lång och en kilometer bred, täcks till stora delar av öppna hedlandskap och har ett ovanligt rikt växt- och fågelliv. Hela ön är naturskyddsområde. Det finns en liten by med ett tiotal invånare som är bofasta året runt, och invånarantalet där ökar märkbart under sommarmånaderna. Trots avståndet till fastlandet är Jurmo en plats som sjuder av liv.
När jag stiger iland på bryggan välkomnas jag av Klas Mattsson som har hand om stuguthyrningen på ön. Han är född på Jurmo och har bott där hela livet förutom under skol- och armétiden. Nu bor han där med sin familj i den ärvda hemgården.
Han berättar åt mig att enligt den muntliga traditionen rörde sig sjörövare på Jurmo redan på 1100-talet. De tände eldar för att locka båtar att gå på grund för att sedan plundra dem. Kung Gustav Vasa ingrep och satte stopp för sjöröveriet, och redan under hans regeringstid grundades de första mera etablerade bosättningarna.
– Enligt ett befolkningsregister i Korpo har det funnits fasta bosättningar här sedan 1550-
talet, berättar Klas. Det kan tolkas som att det där om Gustav Vasa och sjörövarna stämmer. Vi som bor här nu är säkert ättlingar till dem som då flyttade hit. Alla som bor här både året runt och under sommarmånaderna är Jurmobor av gammalt. Ingen har sålt sitt hus åt någon utomstående.
De öppna hedarna som täcker stora delar av ön har hållits öppna av betande boskap. I dag gör man insatser bland annat med svedjebruk under Forststyrelsens insyn för att hålla landskapet öppet och intakt. Det unika landskapet gör att sällsynta växter och fåglar trivs.
Arbetet på Jurmo har traditionellt mestadels bestått av boskapsskötsel, fiske och jakt. Klas förklarar att arbetet på grannholmen Utö, med sin kännspaka fyr, i stället har bestått av lotsverksamhet och fyrvaktande. Från Jurmo ser man fyren på Utö.
– Ursprungligen fanns det sex hemman på Jurmo. Men två av dessa flyttades till Utö på 1700-talet när fyrverksamheten startades upp där.
En strid ström av besökare
I dagens läge livnär sig flera av Jurmoborna åtminstone delvis på turismen. Besökarantalet på ön är stadigt växande. Under medlet av 1990-talet besökte cirka 10 000 personer holmen, men enligt Klas har antalet uppskattningsvis fördubblats sedan dess. På Jurmo finns en gästhamn med ett åttiotal båtplatser. Vid hamnen finns även tältplatser, café och en liten
butik. Klas nämner att även paddlare hittar ut till holmen under högsäsongen.
– Jag har utgående från hamnavgifterna räknat ut att ett par tusen båtar besöker oss varje sommar, säger Klas.
Stuguthyrningen började redan Klas pappa med. Han byggde om ett uthus så att det fick ett litet rum där en gäst kunde bo tillfälligt. Antalet stugor har ökat sedan dess vartefter efterfrågan på natthärbärge har växt. Trycket på stugorna är stort särskilt sommartid, men det går att hyra in sig året runt. Klas har fyra stugor och ett rum till uthyrning. En gemensam strandbastu betjänar stuggästerna.
– Jag tycker det är bra om gamla hus som funnits här på ön kan användas till något och inte står tomma. Kanske kommer jag att bygga någon stuga till när tiden räcker till, men vi kommer nog att fortsätta hålla det ganska småskaligt.
Exotiska naturupplevelser
Den främsta anledningen till att folk gästar ön är den speciella naturen. Ön utgör den yttersta spetsen på rullstens-åsen Salpausselkä. Man tar sig enkelt omkring på den vackra ön via stigarna som löper över hedarna.
Under ett av mina strövtåg på ön växlar jag några ord med en person jag träffar. Han är friluftsmänniska och naturfotograf och har cyklat från Esbo till färjan ut hit. De unika landskapen på Jurmo har lockat hit honom och hans kameror.
När jag stiger iland på Jurmos brygga finns också ett gäng äldre män med stora kikare och kameror med på samma båt. Jag språkar lite med dem, de är en grupp amatörfågelskådare som brukar företa resor ut i vildmarken några gånger i året för att se på fåglar. Denna gång var det Jurmos generösa fågelliv som lockat ut dem till samma destination som mig. De kan berätta att Jurmo tidigare gästats av ytterst ovanliga fågelarter som bara siktats enstaka gånger i hela Europa.
Det är inte bara amatörfågelskådare som hittar ut till Jurmo. Fågellivet här lockar även ut proffsen. Här ute finns en stuga som Åbo ornitologiska förening arrenderar. Fågelstationen har enligt Klas personal på plats så gott som hela tiden. Föreningen håller bland annat på med ringmärkning av fåglar i Helsingfors universitets regi. När man promenerar på ön kan man få syn på nät och andra fångstredskap som forskarna använder när de samlar in fåglar för att ringmärka dem.
På ön verkar också Jurmo Inn, som erbjuder hemlagad husmanskost. Ägarinnan Tiina Johansson berättar att under sommarens högsäsong står grytorna varma varje dag, men under andra tider på året behöver man boka måltiderna på förhand.
Också hos Jurmo Inn finns det rum att hyra. Under min vistelse på ön äter jag lunch och middag på Jurmo Inn. Förutom att en portion hemlagad mat smakar gott efter att man vandrat omkring i terrängen i solskenet en hel dag, slår man sig även ner till bords kring ägarnas köksbord.
Bredvid mig under en av måltiderna sitter en liten flicka och färglägger en bild i sin
målarbok. Det ger en extra familjär känsla under hela måltiden. Alla byggnader är samlade i en liten klunga. Hela ön är naturskyddsområde, och det är inte tillåtet att bygga något utanför byn. Man får heller inte tälta utanför utmärkta tältplatser nära hamnen.
Bland de andra byggnaderna står ett litet kapell med en omgivande gravgård. Kyrkan är byggd 1846. Klas Mattsson berättar att det hålls en gudstjänst om året i kapellet, nämligen den andra söndagen i juli. Det är en tradition som går långt tillbaka i tiden. Jag får låna nyckeln för att ta en titt inuti kyrkan. Den är enkel och liten. Där står ett digitalt piano som tydligen används av den bofasta befolkningen till att öva på. I ett litet samhälle delar man på saker och ting.
När jag går omkring på Jurmo stöter jag på några runda stenformationer i terrängen. Senare
frågar jag Klas om dessa och han berättar att de av gammalt kallas för munkringar. De finns på ett särskilt ställe på ön och är byggda av mänskliga händer. Ingen vet i dag exakt vad de använts till. En gissning bland många är att de utgjort basen för en typ av tältplatser. Man har rest en påle i mitten av ringen, och stenarna har markerat kanten av tältet. Men här är det ändå upp till den enskilde besökaren att använda sin fantasi när man ser ringarna av stenar, eftersom allas gissningar är lika goda.
Flytta sommarlovet framåt?
Klas säger att han skulle önska att vårt sommarlov i Finland skulle infalla lite senare på året. I början av juni kan det vara rejält kallt ute i skärgården, medan slutet av augusti oftast är den bästa tiden. Då är badvattnen varma och väderleken tjänlig. Men eftersom skolorna börjat är det svårt att hitta sommarjobbare då.
Augusti är den stora semestermånaden nere i övriga Europa, men Klas säger att resenärer från utlandet undviker Finland eftersom de lärt sig att semester-
orterna avslutar säsongen då.
– Det skulle gagna oss som arbetar med turism om man kunde skjuta på vårt sommarlov i Finland med några veckor, säger Klas. Jag brukar alltid försöka påpeka det åt alla i ledande positioner med påverkningsmöjligheter.
Den sommarsemesterfirare som äger en båt kan ta sig ut till Jurmo gästhamn med den. Men även en båtlös resenär som jag själv kan relativt enkelt ta sig ut till denna pärla i skärgården. En gratis förbindelsebåt avgår några gånger i veckan från färjfästet i Pärnäs, och den angör bland annat Jurmo.
Färjfästet i Pärnäs finns där färjan från Nagu avgår mot Korpo, och befinner sig på cirka en timme och 45 minuters körtid från centrala Åbo. Det går också att åka buss till Pärnäs.
(Mera information med exakta tidtabeller om hur man tar sig ut till Jurmo finns på Klas Mattssons hemsida www.jurmo.com, mera information om Jurmo Inn på www.jurmoinn.fi)
Text och foto: Frank Berger
Bland sjöfåglars rop på Jurmos hedar
