Pia Lagus röst är välbekant för radiolyssnarna i Österbotten. Hon jobbar på Yle Österbotten med förmiddagssändningarna och beskriver sitt jobb som världens bästa. Hon tror på radions framtid och pekar på hur viktigt ett radioprogram kan vara för att hålla en ensam människa sällskap och hur lokala och regionala sändningar kan engagera lyssnarna.
Till utbildningen är hon klasslärare, men ända sedan ungdomen har Pia Lagus varit involverad i arbetet med radio.
– Kanske fanns det med i bilden redan när jag som barn hade en favoritlek där jag både var kändis och intervjuade mig själv. Jag märkte småningom hur intervjuerna blev allt längre och dominerade lekarna allt mera. Tillsammans med barndomsvännen Ulrika ”Ullis” Back gjorde vi också egna radioprogram – där vi själva gjorde allt! Vi gav också ut egna tidningar.
1986 ordnade Svenska Österbottens Ungdomsförbund (SÖU) en radiokurs och på den var Pia med. 1989 blev det aktuellt med en ungdomsradiokanal i SÖU:s regi och de som gått kursen tillfrågades om de var intresserade av att vara med.
– Jag var intresserad av att pröva på så för mig började alltsammans med ungdomsradio för SÖU:s räkning, och småningom blev det regionalradio och sedan riksradio.
Ungdomsradiosändningarna var korta men lärorika för hennes kommande yrke. Det handlade om intervjuer med ungdomar, reportage om ungdomsfenomen och så
bevakade man besök av kändisar i regionen.
– Min första kändisintervju var med de rikssvenska sångerskorna Lili och Sussie som uppträdde i Nykarleby.
Musik eller journalistik?
Under ungdomsåren höll Pia samtidigt på med musik.
– Lärarna i skolan förde en inbördes kamp om huruvida de lutade åt att skicka mig för att studera musik eller journalistik.Men så började jag studera till klasslärare med specialisering i musik. Så på sätt och vis fick båda lägren litet rätt.
Hon ser arbetet som klasslärare som närbesläktat med journalistiken.
– I båda fallen har man något man vill berätta om för andra, man vill ta reda på hur det förhåller sig med olika saker och visa nya saker. Man vill väcka nyfikenhet och inspirera och vidga sin egen och andras tankevärld.
Hon erkänner att många gånger blir hon nyfiken själv.
– Ja, jag blir själv intresserad och skulle vilja göra allt jag pratar om, skrattar hon.
Aktivt liv – både på jobbet och på fritiden
– I mitten av 1990-talet gick ungdomsradion över till direktsändningar och samarbetade först med regionalradion och senare med riksradion. 1995 började sändningarna med Radio X, som var föregångaren till Radio X3M, och där var jag med och fick min första anställning. Så klasslärarbanan lämnades litet därhän.
I slutet av 1990-talet genomförde Yle en kanalreform och Radio X3M inledde verksamheten och Pia blev producent för kvälls- och sedan också eftermiddagsprogram och fungerade som arbetsledare.
– Jag hade som mest ansvar för tjugo olika radioprogram. Det var roligt att få vara med och tänka på nya sätt och utveckla kanalen. Vi rörde mycket på oss och turnerade i skolor, gjorde utesändningar från festivaler med mera.
Under en period jobbade Pia också med barnradio, bodde i Kyrkslätt och jobbade i Böle.
Småningom gick flyttlasset tillbaka till Österbotten och Pia började jobba på Radio Vega, som numera heter Yle Österbotten.
– Sedan 2010 har jag jobbat med förmiddagssändningarna som hör till Yle Österbottens redaktion tillsammans med nyheterna och morgonprogrammet.
Redaktörerna jobbar en vecka i studion och en vecka som reporter ute på fältet där de antingen bandar in olika inslag eller sänder direkt. Också arbete med webben och planering ingår i arbetet.
– Särskilt mycket tycker jag om direktkontakten med gäster och lyssnare i studion, men det är också skönt att sätta sig i bilen och köra i väg och komma ut.
Också på fritiden rör hon mycket på sig.
– Ja, jag är föreningsaktiv så att det ibland blir i överkant eftersom jag tycker om att vara med och har svårt att säga nej. Familjen bor i Kvevlax och de flesta fritidssysselsättningarna har anknytning till barnens hobbyer eller våra hundar.
Det blir mycket fotboll, Kvarkens retrievers och natur, frilufts- och båtliv och motion.
– Men ibland försöker jag att ingenting göra. Jag drömmer om att kunna återuppta ungdomsintresset för musik och skulle också gärna ha mer tid för umgänge med vänner och bekanta.
Utmaningar i framtiden
I september ändras kanalens sändningar om. För Pias del innebär det bland annat att förmiddagsprogrammet får längre sändningstid och det lokala och regionala bereds mera utrymme.
– Det känns positivt. Regionerna är viktiga och lyssnarna uppskattar det lokala. Det blir ännu mera direktsändningar utifrån fältet i samma anda som Kvarken-veckan vi hade i juni då vi hade en radiostudio ute i Björköby i Replot skärgård. Det var positiva kontakter med lyssnarna som fick möjlighet att få ett ansikte på rösten de vanligen bara hör i radion och vi som jobbar kunde personligen ta emot tips och så vidare. Jag kände mig igen en gång ödmjuk inför att se hur mitt arbete är viktigt för många, då radioprogrammen till exempel kan vara ett sällskap för någon som är ensam.
Pia konstaterar att exempelvis ”Firarsvängen” är ett omtyckt och populärt program bland lyssnarna.
– Lyssnarna ringer oftast in, pratar en stund och berättar om släktingar och vänner som har födelsedagar eller andra tilldragelser att fira och så spelar vi musikönskemål i mån av möjlighet.
Då hon ser framåt har hon svårt att se hur yrkesrollen kommer att gestalta sig fram-
över även om hon vill fortsätta att jobba med radio.
– Kanalerna för lyssnande förändras snabbt, men jag hoppas att radion som etermedia får vara kvar så länge som möjligt. Vi har hjälp av en del av den nya tekniken, till exempel Arenan där lyssnarna kan ta del av våra program via sina datorer, medan andra knycker radiolyssnare. Vi har ännu den trogna radiolyssnargenerationen som knäpper på radion på morgonen och lyssnar under dagen – men mina barn hör nog inte längre till radiolyssnarna. Jag tycker att radions starka sidor är att vara ett sällskap för människor samtidigt som den vidgar människors vyer, bildar och upplyser.
Mötena och berättelserna berör
Om sig själv som radiopersonlighet tänker Pia att hon har lätt att få kontakt med människor och skapa en avslappnad stämning.
– Jag har lätt att ta folk på ett bra sätt. Till exempel renodlad nyhetsjournalistik skulle inte vara min grej. Skulle jag inte jobba på radion skulle jag kanske driva hunddagis, café eller kanske ett ålderdomshem.
Som ung tyckte hon att det var ”häftigt” att vara med och göra radio, i dag är drivkraften lyssnarna och att göra program som känns viktiga och meningsfulla.
– Det här är världens bästa jobb!
Under tjugofem år har Pia fått vara med om många speciella händelser.
–Det speciella med mitt jobb är alla möten med olika sorters människor. Det är deras berättelser som berör mig mest och som jag alltid kommer att minnas och se tillbaka på.
Text: Lilian Westerlund
Foto: Martina Uthardt
Lyssnarna är drivkraften!
