Påskharen som kommer med chokladägg, memma och påskkärringarna inte att förglömma – det är vad många förknippar med påsken. Är de fantasifigurer, eller varifrån kommer egentligen exempelvis påskharen?
Under påsktiden finns det vissa traditioner som speciellt barnen tycker om. Egentligen hamnar en stor del av traditionerna jag själv förknippar med påsk i kategorin barnpyssel-påskpyssel.
Till exempel att måla ägg i fina färger och att odla påskgräs som man pryder med harar och små kycklingar. Känner du till historien om påskens olika gestalter – vad vet vi om påskharen, påskäggen och påskkärringarna egentligen? Varför firas påsken och varifrån kommer våra traditioner?
Påsken infaller vid en tidpunkt då vintern närmar sig sitt slut och ger plats åt våren som med solen väcker upp naturen igen. Påsken är en stor kyrklig helg, men har det kyrkliga budskapet fallit i glömska i dagens påskfirande – håller även påsken på att bli kommersiell?
Påsken firas på olika sätt runt om i världen, t.o.m. på olika sätt i landet. Det är inte överallt i Finland det eldas påskbrasor, inte heller visar sig påskkärringar överallt.
Påskmaten
I påsktider njuter vi av god mat med familjen. En viktig påskmattradition är utan tvivel memma. Sedan är det förstås väldigt omdiskuterat om memma är gott eller inte – det är antingen eller – antingen gillar man den eller hatar den. Kanske törs inte turister smaka på memman på grund av utseendet. Men de flesta av oss är vana med den lite speciella smaken sedan barnsben.
Efterrätten är gjord av rågmalt, rågmjöl och sirap. Memman smakar bäst med grädde och socker på. Personligen hör jag till memmagillarna. Men det spelar nog ingen roll om man gillar memma eller inte så är de flesta eniga om att det inte blir en finländsk påsk utan memma på bordet.
Andra typiska maträtter under påsken är lammkött och självfallet ägg. Också efterrätten pasha (som egentligen är rysk) förekommer.
Påskkärringar
I gammal folktro var det på skärtorsdagen påskkärringarna flög till Blåkulla där de festade med djävulen och sedan kom hem igen på påskafton.
På påskafton gällde det att hålla sig inomhus, så att man inte kom i vägen för kärringarna. Det sägs att man förr ställde in både brödspaden och kvasten så att häxan inte skulle ha något att flyga på till Blåkulla. Kärringarna flög på kvastar och med på färden fick ofta katten och kaffepannan följa.
Från barndomen kommer jag ihåg min mammas gamla farmor Elvi. Hon berättade för oss hur man kunde skydda sig på från häxorna – man ritade kors på alla ingångar till hus och stall. Detta gjorde man för att skydda både folk och fä.
Man fick också akta sig för att hänga ut tvätt den dagen, för då kunde man bli beskylld för att tvätta kärringarnas särkar.
Dagens besök av påskkärringarna är av ett helt annat slag: små söta utklädda påskkärringar, både flickor och pojkar, med sjalar, långa kjolar och målade kinder som kommer på besök och önskar glad påsk.
De vandrar från dörr till dörr med en videkvist eller påskris. Dessa små kärringar vill gärna bli bjudna på något i godisväg eller få en liten peng som tack för besöket.
Läs hela artikeln i Kuriren nummer 6/14
Text och foto: Maria Rosenqvist